Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alhambra - Alheden - Al henna - Alhidad - Ali - Ali - Ali - Ali Bej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innesluter palatset äfven en mängd smärre rum,
såsom toilettrum (Tocador de la reina), sofrum,
badrum m. m.
Alhambra-arkitekturen är allt igenom lätt och
prydlig. Murarne äro uppförda af ett slags pisé, hvalf
och bågar prydda med dekorationer i stuck och gips,
och de inre väggarna belagda med mosaik af glaseradt
tegel. Om konstruktiv säkerhet och styrka är knappt
någon fråga: allt har upplöst sig i en invecklad lek
med arabesker, hållna i guld, blått och rödt, hvilka
till och med slingra sig kring kolonnernas skaft och
kapitäl. De öfre väggytorna delas af band med gyllene
inskrifter, vanligen med s. k. kufiska bokstäfver,
på azurblå grund.
Så stor är den fantastiska dekorationsrikedomen, så
harmonisk formen och färgprakten i Alhambras salar,
att ingen beskrifning kan gifva en fullt tydlig
föreställning derom.
I Kristallpalatset i Sydenham (vid London) finnes
en under Owen Jones’ ledning ganska lyckligt utförd
efterbildning af Lejongården med tillgränsande rum
(2/3 af den verkliga storleken).
Planchverk öfver A. äro utgifna af bl. a. Murphy,
Girault de Prangey och Owen Jones. För öfrigt
må påminnas om Irvings Tales of the Alhambra
1832 (utg. på svenska i flere uppl.), Gosches
Die Alhambra (1854) samt E. Lundgrens En
målares anteckningar I. (2:dra uppl. 1874.)
R-n.
<b>Alheden,</i> stor hed i Jylland. Hon upptager delar
af Viborgs, Ringkjöbings, Skanderborgs och Veile
amt. Jorden erbjuder endast föga tillfälle till
odling; men der sådan är möjlig, hafva dock icke
obetydliga sträckor blifvit förvandlade till åker
och äng eller försedda med skogsplanteringar. 1759
inkallades nybyggare från Pfalz för att uppodla A.,
men deras försök medförde ej synnerligen gynsamma
resultat. För närvarande är "Det danske hedeselskab"
sysselsatt med odlingar på denna hed.
Al henna l. Henna, farmak. Se Alkanna.
Alhidad l. Alidad (af Arab. art. al och hidat, linial),
fys., kallas en på vinkelinstrument befintlig linial,
rörlig omkring medelpunkten till instrumentets
<sp>limbus</i> eller graderade cirkel. En på alhidaden
uppdragen linie, s. k. index, tjenar att angifva
dess ställning i förhållande till limbens grader. På
alhidaden är antingen fäst en kikare, eller ock äro
i dess båda ändar anbragta s. k. dioptrar, genom
hvilka ögat riktas mot den punkt, hvars riktning
skall bestämmas af observatören. Dioptrarne utgöras
af tvänne mässingsskifvor, ställda vinkelrätt
mot alhidadens plan. Den ena af dem, objektiv-
dioptern, är försedd med en springformig
öppning, i hvilken ett hår är inspändt; den andra,
okular-dioptern, är försedd med en fin, rund eller
aflång, öppning. Vid instrumentets inställning
ser man genom den sistnämnda öppningen och vrider
alhidaden, till dess håret i objektiv-dioptern
täcker det föremål, som skall viseras.
R. R.
Ali, "den höge", "herskaren", ett Arab. ord, nyttjadt
både som namn och som hederstitel.
Ali, den fjerde kalifen (655–661), son af Abu Taleb,
föddes 602. Han var Muhammeds förste och
trognaste anhängare och fick hans dotter
Fatima till hustru. Först efter Otmans död, 655,
blef han kalif. Ständiga uppror hindrade honom att
fortsätta muhammedanernas eröfringståg. Ali mördades
661. Hans anhängare, som kallades Sjiiter,
ansågo honom som den ende, hvilken var berättigad
att efterträda Muhammed. Förutom dikter ("Divan")
tillskrifves A. en samling tänkespråk, utgifven af
bl. a. Fleischer (Leipzig 1837).
Ali, pascha af Janina, föddes i Tepelini i Albanien
1741. Han var son af en albanesisk pascha, hvars
flesta besittningar de angränsande höfdingarne
slagit under sig. Alis ungdom var full af faror och
äfventyr. Först efter flere misslyckade försök kunde
han taga Tepelini i besittning. Med list och grymhet
utvidgade han sedan sin makt. Portens ynnest vann
han genom att kufva vesiren af Skutari och paschan af
Delvino, hvilken sistnämndes efterträdare han blef. I
Turkiets krig mot Ryssland och Österrike gjorde han
Porten stora tjenster och blef derför utnämnd till
pascha af Trikala i Tessalien (1787). Åberopande
sig på en understucken "ferman" (förordning), slog
han derpå under sig Janina. Senare trädde han i
förbindelse med fransmännen; men då Bonaparte blef
innestängd i Egypten, intog A. (1798) flere af de
städer på Albaniens kust, hvilka blifvit besatta
af fransmännen. Efter en treårig strid besegrade
han sulioterna och blef derför af Porten utnämnd
till öfverståthållare öfver Rumilien. Efter 1807
var hans beroende af Porten blott skenbart. Han var
nästan oinskränkt herre öfver Albanien, en del af
Tessalien och vestra delen af Hellas, och hans son
var pascha af Morea. Slutligen började Porten frukta
hans makt. Den förkunnade år 1820 hans afsättning och
grep till vapen för att verkställa densamma. Oaktadt
den turkiska hären måste draga sig tillbaka, 1821,
och fastän utbrottet af det grekiska frihetskriget
inträffade samtidigt, dukade likväl A. under för
öfvermakten, inneslöts i Janina och tvangs att
kapitulera, d. 1 Febr. 1822, dock mot säkerhet till
lif och egendom. Emot lofven blef han likväl afrättad,
d. 5 Febr. s. å. – I sitt land höll A. god ordning,
undertryckte röfvarebanden, anlade vägar, uppförde
fästningar och vidtog flere nyttiga anordningar. Till
följd deraf gällde han, oaktadt sin råhet och brist
på bildning, för en upplyst regent. Hans exempel blef
icke utan inflytande på de muhammedanske staternas
reformsträfvanden. Likaså var hans uppträdande
äfven af betydelse för Greklands frihetsstrid.
Ali Bej, mameluckfurste, f. omkr. 1728 i
Abchasien. Han blef som gosse såld till slaf
åt janitsjarhöfdingen Ibrahim i Egypten, af
hvilken han dock snart frigafs för sin tapperhets
skull. Sedan blef han mameluck-bej och slutligen
Ibrahims efterträdare (1757). Nu lyckades han göra sig
oberoende af Turkiet och sökte på allt sätt återställa
de forne egyptiske sultanernas, välde och makt. Han
eröfrade Mekka och, i förening med den likaledes mot
Porten upproriske Sjeik Daher, nästan hela Syrien
(1771). Ali blef dock förrådd af sin adoptivson och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
