Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - d'Almeida-Garret - Almén - Almendingen - Almeria - Almesåkra - Almfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då Alfonso d’Albuquerque kom från Spanien för att
enligt regeringens befallning aflösa honom såsom
ståthållare i Indien. Almeida vägrade dock till en
början att öfverlemna befälet åt Albuquerque; först
sedan han utkräft en ryslig hämd på morerna: slagit
deras flotta och lagt Goa i aska, beqvämade han sig
att vika för Albuquerque (1509). På väg till sitt
fädernesland stupade han för en infödings lans, på
kusten af Saldanha-viken i södra Afrika, 1510.
d’Almeida-Garrett, Joao Baptista, portugisisk skald,
f. 1799. Han slöt sig 1820 till den demokratiska
rörelsen, men måste för den politiska reaktionens
skull 1823 fly till England och Havre. 1826
kom han tillbaka, men måste snart åter fly för
dom Miguel. Derefter återvände han å nyo med dom
Pedros expedition 1832 och fick organisationen af
inrikesministeriet sig anförtrodd. 1837 var han
medlem af Cortes. Död 1854. – A. var en bland
dem, som i Portugal införde nyromantiken och
riktade uppmärksamheten på folkdiktens skatter. I
skaldestycket Camoes (1825) besjöng han sitt lands
störste skald, i Dona Branca, ou a conquista do
Algarve (1826) gisslade han munkväsendet, i Adozinda
(1828) började han bearbeta gamla folkromanser,
dock ännu efter förebilden af W. Scotts "Lays". Hans
Romanceiro (1851–53) innehåller en förtjenstfull
samling af dylika romanser. Liksom han sökte grunda
en romantisk epik, så ville han ock nyskapa en
nationel teater. Hans Anton de Gil Vicente (1838)
förklarades af konstdomare för det första rent
nationella portugisiska dramat. Andra dramatiska
arbeten af honom äro D. Filippa de Vilhena (1840),
Alfagente de Santarem (1841), Frei Luiz de Sousa
(1844). Som romanskriftställare försökte han sig
blott en gång: i O Arco de Sant’ Anna (1846). Bland
hans prosaiska skrifter anses Viagens na minha terra
(1837) stå högst i stilistiskt afseende. Almeidas
samlade arbeten utgåfvos i Lissabon 1854–67. A. L.
Almén, August Teodor, universitetslärare,
född d. 24 Jan. 1833 i Myckleby prestgård i Bohus
län. Han blef student i Upsala 1852 och medicine
doktor 1860. Samma år förordnades han att förestå
professuren i medicinsk och fysiologisk kemi vid
Upsala universitet och utnämndes 1861 till professor
i dessa ämnen. Ledamot af Vetenskaps-akademien
1872. – Af hans utgifna förtjenstfulla arbeten
må här nämnas följande, såsom af mera allmänt
intresse: den med Regnellska priset 1870 belönade
afhandlingen Huru bör ett dricksvattens godhet
bedömas från sanitär synpunkt? (Sv. Läk.-Sällsk. Nya
Handl., Ser. 2., D. 3. 1871), Gelatinæ medicatæ in
lamellis (Förhandl. ved de Skand. Naturforskeres
10:e möde i Christiania 1868), Liebigs köttextract
(Upsala Läk.-förenings förhandl., Bd 3. 1868),
Jemförelse mellan naturliga och konstgjorda
helsovatten, sådana de i handeln förekomma
(Upsala Läk.-förenings förhandl., Bd 9. 1874),
Om förvaring under bomull af infusioner, decocter
och näringsmedel (Upsala Läk.-förenings förhandl.,
Bd 9. 1874). Bg.
Almendingen, Ludvig Harscher von, tysk rättslärd,
f. 1766 i Paris. d. 1827 i Dillenburg.
Han blef 1794 lärare i rättsvetenskap vid
dåv. universitetet i Herborn och verkade
jämte Feuerbach och Grolman ifrigt för
kriminalrättsvetenskapens utveckling. Han utnämndes
1803 till "Oberappellationsgerichtsrath" i Hadamar
och blef 1816 vice president i hofrätten i Dillenburg. –
A. är känd genom flere vetenskapliga arbeten,
bl. a. Politische ansichten uber Deutschlands
vergangenheit, gegenwart und zukunft (1814). Med
anledning af en rättegång emellan den äldre
och den yngre linien af huset Anhalt-Bernburg
underkastade A. den preussiska lagstiftningen en
bitter kritik och blef på grund deraf dömd till ett
års fästningsstraff. Hofrätten i Dillenburg stadfäste
icke domen. A. led derför intet straff, utan blef
pensionerad, och drog sig tillbaka till privatlifvet
(1822). Hans Juridische schriften utgåfvos 1803–19.
Almeria. 1) Spansk provins, som omfattar
det vid Medelhafvet belägna östra hörnet af
konungariket Andalusien. 155,33 qv.-mil. 361,553
innev. (1870). Landet består af torra och skoglösa
berg samt fruktbara dalar. Åkerbruk, bergverk, fiske
och skeppsfart äro befolkningens hufvudnäringar. –
2) Befäst hufvudstad i förutnämnda provins, nära
Medelhafskusten. v. om floden Almerias mynning. 29,426
innev. (1870). Stor hamn. Handel med vin, silke,
bly och kochenill, torkade vinbär och det för
papperstillverkningen så vigtiga esparto-gräset. Bly-
och galmejgrufvor samt mineralkällor i granskapet. –
A. hette fordom Portus Magnus, stod 400 år under
morernas välde och ansågs då som Spaniens rikaste
och mest betydande stad, näst Granada. 1147 eröfrades
det af den aragoniske konungen Alfons VI.
Almesåkra, socken i Småland, belägen dels i Vestra,
dels i Tveta härad af Jönköpings län. Arealen 12,585
tnld, hvaraf 532 inom Tveta härad. 19 ofm., 14 5/8
fm. mtl. 686 innev. (1874). Annex till Malmbäcks
församling i Vestra härads kontrakt af Vexiö stift. –
Socknen hette i forna tider Almarsakra (1337)
och Elmesaakra.
Almfelt, adlig ätt, härstammande från en prestslägt
med namnet Almqvist, från Almby socken i Nerike. – 1)
Lorentz Peter A. föddes 1739 i Stralsund, der fadern
då var pastor vid grefve Dohnas regemente. 1770 blef
han adjutant vid Finska lätta dragonkåren och steg
sedermera till öfverste för Jämtlands regemente
(1785). Död i Stralsund 1807. – Jämte sin broder
Johan blef han 1772 adlad, till belöning för sitt
rojalistiska deltagande i Gustaf III:s revolution,
men vid 1789 års riksdag var han en bland konungens
häftigaste motståndare. Han blef till följd deraf
fängslad och förd till Varbergs fästning, der han en
tid hölls i förvar. – 2) Lorentz Axel Fredrik A.,
den föregåendes brorson, född 1781, död 1844 såsom
kapten vid Telegrafkåren i Stockholm. Han var en
skicklig figurtecknare och kopparstickare, och honom
tillskrifvas väl med rätta de satiriska karikaturer
från 1808–10, hvilka äro riktade mot den under sina
senare år af politiskt hat förföljde Sam. af Ugglas
och mot borgareståndets dåv. talman. H. N. Schwan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
