Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aluminiumbrons - Aluminocolle - Alumn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natrium bortledes i ett afkyldt för-lag, der den
afsätter sig som en hvit eller gulaktig massa.
Man blandar 12 delar af denna dubbelklorid med
2 delar natrium och 5 delar kryolit och inkastar
denna blandning uti en förut till liflig glödgning
upphettad flamugn, hvars sola är något sluttande. En
liflig inverkan uppstår; massan smälter och omröres
derunder flitigt. Det reducerade aluminium och
slagg samla sig nedanför ugnens sluttande sola,
och metallen uppsamlas i jerngrytor, hvarefter
den kan gjutas i tackor. Aluminium är en blåhvit
metall, hvilken är lika smidig som silfver. Den kan
uthamras i tunna blad och dragas i fina trådar. Om
en aluminiumstaf upphänges på en tråd och anslås,
gifver den en klar och ren ton, ungefär som ett
stycke glas. Smält aluminium har en egentlig
vigt af 2,50, som genom metallens hamring kan
höjas till 2,67. Metallens ringa tyngd gör den
särdeles användbar t. ex. till vågbalanser, kikare
o. s. v. Aluminium smälter lättare än silfver, men
svårare an zink. Dess ledningsförmåga för elektricitet
är ungefär densamma som silfrets och omkring 8 gånger
större än jernets. Dess värmeledningsförmåga är
äfven jämförlig med silfrets. Upphettadt aluminium
afsvalnar långsammare än andra allmänt begagnade
metaller. Hvarken torr eller fuktig luft angriper
aluminium. Om metallen är ren, kan den upphettas
till den högsta temperatur utan att syrsättas,
men om den innehåller kisel, förbrinner den
lifligt. Aluminium amalgameras ej med qvicksilfver;
deremot legeras det med flere metaller, t. ex. koppar
(se Aluminiumbrons). Aluminium sönderdelar ej vatten
ens vid hög temperatur; ej häller angripes metallen af
svafvelväte. Utspädd svafvelsyra angriper aluminium
endast med stor svårighet. Af salpetersyra angripes
det nästan alls icke; deremot löses det lätt af
klorvätesyra. Lösningar af alkalier upplösa aluminium
under utveckling af vätgas. Organiska syror, såsom
ättiksyra och vinsyra, angripa knappt metallen; men
äro de blandade med koksalt, upplösa de en obetydlig
mängd af densamma. Aluminium kan derför utan fara
användas till kokkärl, ty äfven om en liten mängd af
metallen skulle lösas, kan den ej orsaka någon skada,
emedan aluminiumsalter ej äro giftiga.
Aluminiumoxid, eller lerjord, är den enda förening,
som aluminium gifver med syre. Emedan denna oxid är
isomorf (lika gestaltad) med jernoxid och kromoxid,
anser man den sammansatt, analogt med de nämnda
oxiderna, af två atomer metall och tre atomer syre,
således enligt formeln Al2 O3. Om denna formel lägges
till grund för beräkningen af aluminiums atomvigt,
blir denna 27,5 (då vätets atomvigt är 1) och tecknas
Al. Ren lerjord förekommer, såsom ofvan blifvit nämndt,
i mineralriket. Med konst framställd, är den ett hvitt
pulver utan lukt och smak. Den är högst porös och
häftar vid tungan. Den smälter för knallgasblåsröret
och bildar efter afsvalning en kristallinisk massa,
så hård, att den lätt repar och skär glas. Lerjorden
har flere hydrat. Det vanliga lerjordshydratet,
Al2 O3 . 3 H2O, är en flockig, geléartad
fällning, som fås, då lerjordssalter fällas med
ammoniak eller kolsyrade alkalier. Utmärkande
för lerjordshydratet är dess starka benägenhet att
upptaga färgande ämnen. Blandas lerjordshydrat med en
karminlösning, färgas det rödt. Denna egenskap ligger
till grund för betningen, som är ett förfaringssätt
vid färgning af tyg. Föreningar af lerjord med
färgämnen kallas lackfärger och användas till
tapet- och pastellfärger. Lerjordshydratet löses
lätt i syror, men förlorar denna egenskap, om det
kokas länge med vatten, då det förändras till ett
nytt hydrat, Al2 O3 . 2 H2 O. Af alkalier löses
lerjordshydrat. Lerjorden gifver med syror och baser
salter, hvari aluminium ingår antingen såsom positiv
eller negativ beståndsdel. I förra fallet kallas
salterna aluminium-, eller lerjordssalter, i senare
fallet aluminater. - Bland aluminiumsalterna är alun,
eller kaliumaluminiumsulfat, det vigtigaste. Af de
öfriga salterna märkes aluminiumsulfat, Al2 (SO4)3
+ 18 H2 O, som på senare tider börjat tillverkas
fabriksmässigt och fått namnen koncentrerad eller
kalifri alun. Detta salt beredes i England genom
upphettning af bränd och möjligast jernfri lera
med koncentrerad svafvelsyra. Man får sålunda
en blandning af aluminiumsulfat och kiselsyra,
s. k. alum-cake. Ett renare fabrikat tillverkas på
samma gång som soda af kryolit (t. ex. i Köpenhamn
vid Öresunds fabrik). Vid sodaberedning af kryolit
brännes det fint pulveriserade mineralet med krita, då
man erhåller fluorkalcium och en förening af lerjord
med natron (natrium-aluminat). Vid den brända massans
behandling med vatten förblifver fluorkalcium olöst,
och natrium-aluminatet löses. I denna lösning inledes
kolsyregas, då ett alldeles jernfritt lerjordshydrat
utfälles som ett tungt, kompakt, hvitt pulver. Detta
hydrat skiljes från lösningen, som innehåller
soda, och blandas med svafvelsyra, då under stark
värmeutveckling alltsammans stelnar till en snöhvit
massa af små perlemorglänsande kristaller. Detta
alldeles jernfria aluminiumsulfat användes i stället
för alun i färgerierna samt till limning af papper
o. s. v. - De s. k. aluminiumtändstickorna äro
preparerade med en utspädd lösning af aluminiumsulfat,
som hindrar träet att brinna. P. T. C.
Aluminiumbrons, kem., en legering af aluminium
(10-5 %) och koppar (90-95 %). Det är en ganska hård,
tämligen sträckbar och fast legering af vacker guldgul
färg. P. T. C.
Aluminocolle [-koll], kem., en genom fällning
af hartstvål med aluminiumsulfat (svafvelsyrad
lerjord) erhållen massa, som användes till limning af
papper. Det framställdes först af E. Pommier i Paris.
W. C.
Alumn (Lat. alumnus, af alere, nära), skyddsling,
fosterbarn, upptaget i en stiftelse e. d.; lärjunge. -
Alumnat l. Alumneer kallas i Tyskland de företrädesvis
för högre elementarundervisningen afsedda läroverk,
i hvilka lärjungarne utom undervisning få kost
och bostad (internat). Flere af dessa, t. ex. de
s. k. "sachsiska fursteskolorna", åtnjuta sedan
gammalt ett stort anseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
