[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära beslägtade stammar. Åkerbruk var troligen
deras hufvudnäring. De kände bruket af silfver,
koppar och bly, voro bekanta med skulptur och
lerkärlstillverkning, byggde fästningsverk med stor
skicklighet och hade en utbildad religiös kult. Deras
odling stod likväl ej så högt som mejicanernas och
peruanernas. Som de hvarken efterlemnat något slags
skrift eller några traditioner, är detta troligen
allt hvad vi kunna komma att inhemta om dessa folk,
som efterlemnat så väldiga minnesmärken.
Den andra gruppen af Amerikas fornlemningar, i det
gamla Anahuac eller Mejico, i Central-Amerikas
dalar, på halfön Yucatan och Honduras stränder,
omfattar ännu mera storartade minnesmärken. Det
är i synnerhet lemningar af byggnadskonstens och
bildhuggarekonstens alster, som i dessa land ådraga
sig forskarens uppmärksamhet och visa, att en hög
odling utmärkte de folk, som bodde derstädes före
spaniorernas inträngande. Ehuru i allmänhet af en
likartad prägel, låta de dock hänföra sig till tvänne
olika utvecklingsperioder. Till den ena, som är
äldre och utmärker sig för större fulländning, höra
ruinerna i Oajaca, Guatemala och Yucatan; till den
andra och yngre de, hvilka påträffas inom det forna
aztekiska rikets område. För vår kännedom om dessa
berömda fornlemningar stå vi i synnerhet i förbindelse
till Humboldt, Kingsborough, Nebel, Squier, Waldeck
och Charnay, men framför allt till den amerikanske
forskaren J. L. Stephens, som utgifvit Incidents
of travel in Central-America, Chiapas and Yucatan
(Lond. 1841) och Incidents of travel in Yucatan
(Lond. 1843). Under sina forskningar i Yucatans nästan
ogenomträngliga skogar upptäckte han näml. - utom
långa murar, jordterrasser, altaren, vattenledningar,
brunnar, broar, obelisker m. m. - ruinerna efter
icke mindre än 44 forna städer, af hvilka de fleste
hade vidsträckta och praktfullt smyckade byggnader.
Demest storartade af dessa äro återstoder af tempel
och palats. De förra äro vanligen byggda i stympad
pyramidform; de stiga antingen uppåt med enkla, sneda
väggytor eller höja sig i flere - ända till åtta -
afsatser eller terrasser. Uppför pyramiderna leda,
på en eller flere sidor, breda, men branta trappor,
vanligen raka, dock stundom i sicksackform, från den
ena afsatscn till den andra. De egentlige byggnaderna,
som äro uppförda antingen på släta marken eller på
terrasserna eller på pyramidernas platformar, äro
vanligen fyrkantiga och byggda af väl sammanfogad,
huggen sten. Taken äro antingen horisontella, byggda
af trappformigt öfver hvarandra lagda stenar, eller
hvälfda. Ytterväggarna äro prydda med bildhuggerier
i hög relief och med hieroglyfiska inskrifter. Rummen
i byggnaderna äro vanligen ofantligt långa i
förhållande till sin bredd, sakna fönster och
emottaga sitt ljus genom dörröppningarna. De äro
ofta rikt prydda med bildhuggerier och stuckarbeten
samt målade med färger, som ännu äro friska. - Bland
de vigtigaste minnesmärkena må nämnas tvänne större
(170 fot höga) och en mängd mindre pyramider vid San
Juan de Teotihuacan i Mejico, monumentet i Cholula,
pyramiderna i San Christobal Teobantepec,
Santa Cruz del Quiche, Jochicalco m. fl. ställen.
Ruiner efter hela städer ligga
vid Tusapan, vid Papantla och Mapilca i trakten
af Veracruz, vid Palenque och Ocosingo i provinsen
Chiapas, vid Copan i Honduras o. s. v. Mycket berömda
äro minnesmärkena i Uxmal, Jabah, Zaga, Chichen, Itza
m. fl. orter i Yucatan. Den förnämsta byggnaden
i Uxmal är en praktfull pyramid i tre terrasser,
af hvilka den nedersta är 575 fot lång. På den
öfversta terrassen ligger ett ståtligt tempel, 360
fot långt och 30 fot bredt, med 25 fot höga murar,
rikt smyckade med bildhuggerier. - Bildhuggerierna
äro antingen reliefer (mennisko- och djurfigurer)
eller fristående statyer, utförda i en sträng,
men ren stil. Mejicanernas hieroglyfiska målningar,
som bestå uti enkla kolorerade konturlinier, utmärka
sig för samma stil som deras bildhuggeriarbeten. En
mängd husgerådssaker af metall och lera, bland hvilka
i synnerhet må nämnas djurafbildningar, utmärka sig
ofta för ett enkelt och ganska smakfullt arbete.
Den tredje gruppen af de amerikanska fornlemningarna
tillhöra det forna inkarikct, i Peru, Quito och
Bolivia. Qvarlefvorna af denna forna kultur äro
beskrifna och afbildade i arbeten af bl. a. Humboldt
och d’0rbigny. Bland de vigtigare minnesmärkena
må nämnas de stora murarne vid Tiahuanaco (vid La
Paz i Bolivia), byggda af stenblock af öfver 1,000
kubikfots rymd, med skulpterade menniskofigurer,
som äro omsorgsfullt utförda, men visa en mindre
tillfredsställande form; ruinerna efter ett inkatempel
på ön Titicaca (i sjön af samma namn); qvarlefvorna
af det berömda templet i Pachacamac, icke långt
från Lima. Alla dessa jämte många andra byggnader,
af hvilka de fleste äro fyrkantiga, uppförda af
huggen sten och täckta med jättestora stenplattor,
karakteriseras genom den pyramidala formen hos
dörr- och fönsteröppningarna, som icke sällan äro
prydda med enkla, men smakfulla infattningar. De
fleste byggnaderna äro uppförda af stora, huggna och
beundransvärdt väl sammanfogade stenblock. Många
lemningar af förträffliga fästningar, kanaler,
bryggor (af trä) och landsvägar finnas i Peru. Berömda
äro de stora s. k. inka-gatorna, som stundom blifvit
sprängda genom berg och byggda öfver afgrunder
på väldiga jordbankar. En af dem, som lopp utmed
Anderna från Quito till Cusco, hade en längd af
omkring 375 geogr. mil och var på lämpliga ställen
försedd med fästen och härbergen. En dylik väg
sträckte sig utmed kusten på låglandet. - Peruanernas
arkitektur utmärker sig för en beundransvärd enhet
både i stil och plan. "Det är", säger Humboldt,
"omöjligt att undersöka en enda byggnad från inkas
tid, utan att igenkänna samma typ i alla de andra,
som täcka Andernas rygg på en sträcka af omkr. 225
mil." - Enligt hvad dessa lemningar utvisa, förstodo
peruanerna att tillverka lerkärl, att spinna och
(ehuru ofullkomligt) väfva. De kände bruket af
silfver, guld, koppar och brons. Deremot kände de
icke bruket af jern och glas, hade intet mynt, ingen
skrift - icke ens hieroglyf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
