[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
675 Analys. 676
under Gahns sista lefnadsår fick kännedom om hans
metoder. Frukten af såväl Gahns som Berzelii egna
många och ihärdiga forskningar blef Berzelii år
1820 utgifna arbete "Om blåsrörets användande i
kemien och mineralogien", en vetenskaplig skatt,
som hastigt genom en mängd öfversättningar blef de
flesta europeiska nationers egendom. På den grund, som
Berzelius med detta arbete lade, hafva sedermera alla
öfriga arbeten i denna riktning blifvit utförda. För
närmare detaljer om kroppars undersökning med blåsrör
hänvisas till "Anvisning till blåsrörets begagnande"
af C. H. Lundström, "Handledning i bruket af blåsrör
och lamplåga" af L. F. Nilson och "Lärobok i kemi"
(III Delen: "Analytisk kemi", 1875) af P. T. Cleve.
Så lätt, enkel och snabb blåsrörsmetoden än
är, kan man likväl ej använda den i alla fall för
upptäckandet af samtliga ett ämnes beståndsdelar. När
blåsröret ej kan användas, undersöker man ämnet
på våta vägen. Man skaffar sig på ett eller annat
sätt en lösning af det ämne, som skall undersökas,
tillsätter vissa fällningsmedel (reagenser),
hvarigenom beståndsdelarna fördelas i flere grupper,
hvilka sedermera hvar för sig undersökas och pröfvas
på när- eller frånvaron af de ämnen, som möjligen
kunna finnas i dem. Närmare redogörelser för de
dertill använda metoderna finnas i läroböcker och
handböcker af bl. a. Berlin, Almén, Nilson och Cleve
samt i "Anleitung zur qvalitativen chemischen analyse"
af Fresenius. - Om man lemnar å sido alla äldre och
högst ofullkomliga bemödanden att kemiskt åtskilja
olika ämnen, finner man först hos Robert Boyle
(f. 1627) de äldsta försöken att på våta vägen
upptäcka olika ämnen genom för dem egendomliga
reaktioner. I Tyskland egnade sig Marggraf (f. 1709)
åt denna gren af kemien; men det var i synnerhet
genom arbeten af svenskarna T. Bergman och Scheele,
som grunden lades till den kemiska analysen på
våta vägen. Under detta årh. hafva i synnerhet Pfaff,
Berzelius och hans lärjunge H. Rose samt Fresenius
utbildat den kemiska analysen.
Ett annat sätt att upptäcka ett ämnes beståndsdelar,
hvilket införts i kemien under de senaste årtiondena,
stöder sig derpå, att hvarje grundämne, då det
befinner sig i form af glödande gas, utsänder
särskilda ljusslag, egendomliga för hvarje enkel
kropp. Se Spektralanalys.
Den qvantitativa kemiska analysen grundlades
af T. Bergman, hvilken införde det nu allmänt
använda bruket att väga ett ämnes beståndsdelar
i form af föreningar af bekant och oföränderlig
sammansättning samt att af dessas vigt beräkna
beståndsdelarnas. Till Bergmans förarbeten anslöto
sig under den senare delen af förra årh. Wenzel’s,
Kirwan’s, Richter’s, Klaproth’s och Proust’s analytiska
undersökningar. Under detta årh. utbildades den
qvantitativa analysen företrädesvis af Berzelius dels
genom nya och skarpsinniga metoder, dels genom hans
många och noggranna atomvigtbestämningar, hvilka äro
det vigtigaste grundlaget för analysers beräkning.
Berzelii utmärkte lärjunge H. Rose egnade större
delen af sin långa verksamhet åt den kemiska analysen;
likaså Bunsen m. fl.
Det är ej ensamt genom vägning af ett ämnes
beståndsdelar eller af föreningar, i hvilka dessa
förekomma, utan äfven genom användning af lösningar
af känd halt af vissa ämnen (titrerade lösningar),
som mängden af en beståndsdel i en sammansatt
kropp låter bestämma sig. Sådana analytiska
metoder benämnas volymetriska eller titrermetoder
och hafva på senare åren vunnit ett mycket stort
insteg i kemiska laboratorier, dels på grund af den
utomordentliga skärpa, som utmärker en del af dessa
metoder, dels för den snabbhet och lätthet, hvarmed
de kunna utföras. Alkalimetrien och acidimetrien,
hvilka hafva till uppgift att qvantitativt bestämma
mängden af ett alkali eller af en syra i något ämne,
begagna sig af volymetriska metoder. Dessa vigtiga
metoder grunda sig på det förhållandet, att hvarje
alkali erfordrar för att neutraliseras en viss mängd
af en syra och tvärt om, samt derpå, att växtfärgen
lackmus färgas röd af de minsta mängder af fria
syror och blå af alkalier. Om man derför af en bekant
mängd af någon syra och vatten bereder sig en lösning,
kan man dermed hastigt bestämma mängden af fritt
alkali. Ämnet, som skall pröfvas, löses i vatten, och
till lösningen sättes ett par droppar lackmus-lösning,
hvaraf hon färgas blå. Derefter tillsätter man ur
ett noga graderadt rör (byrett) den nyss omtalade
syran, ända till dess den blåa färgen förändras till
röd. När detta inträffat, har syran neutraliserat
allt alkali, och om man nu afläser huru mycket syra
som förbrukats, kan man beräkna alkaliets mängd. På
samma sätt kan man medelst en titrerad lösning af
ett alkali bestämma mängden af fri syra. Som ett
annat exempel på en volymetrisk metod kan anföras
det på kontrollverk allmänt begagnade, af Gay-Lussac
1828 uppfunna förfaringssättet att bestämma mängden
af silfver i en legering. Det grundar sig derpå,
att en hvit fällning af klorsilfver uppstår,
om en lösning af koksalt (klornatrium) blandas
med en lösning af silfversalt. Man löser en viss
mängd koksalt i en afmätt volym vatten och låter
denna lösning drypa ur en byrett till en lösning,
beredd af silfret, som skall pröfvas, så länge en
fällning af klorsilfver uppstår. När allt silfret
blifvit utfäldt, kan silfverhalten beräknas af den
dertill erforderliga koksaltlösningens mängd. Många
andra dylika titreringsmetoder, grundade på olika
principer, hafva blifvit uppfunna af Mohr,
Bunscn, Margueritte m. fl. De äro oumbärliga och
ovärderliga medel att säkert och hastigt bestämma
halten af vissa ämnen. Närmare detaljer angående den
qvantitativa kemiska analysen finnas i "Anleitung zur
qvantit. chem. analyse" af Fresenius och särskildt
angående titreringsmetoderna i "Lehrbuch der
chemisch-analytischen titrirmethoden" af Mohr.
Analys af gasformiga kroppar är en gren af den
analytiska kemien, som i synnerhet på senare tider
vunnit stor utbildning, företrädesvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
