Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anceps - Ancher - Anchietea salutaris - Anch io sono pittore - Anchises - Anchitherium - Anchusa - Anchusin - Anciennetet - Ancien régime - Ancile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
687 Anceps - Ancile. 688
Anceps (Lat., "oviss", "tvetydig"), kallas
i (Grek. och Lat.) grammatiken en stafvelse,
hvilken efter omständigheterna kan vara antingen
lång eller kort (tecknas ). - I metriken brukar man
med syllaba anceps förstå en sådan plats i versen,
som, utan att verstakten förändras, kan fyllas lika
väl af en kort som af en lång stafvelse. Detta är
bl. a. förhållandet med slutstafvelsen i hvarje
vers, på grund af den efter denna inträdande
pausen. A. M. A.
Ancher, dansk rättslärd. Se Kofod Ancher.
Anchietea salutaris S:t Hilaire, bot. (Noisettia
pyrifolia Mart.), en till nat. fam. Violarieæ
DC, Pentandria Lin. hörande slingrande buske i
Brasilien, af infödingarne benämnd Çipo Çuma. Roten,
brasilianernas Raiz de azougue vegetal, nyttjas
såsom ett kraftigt medel mot den veneriska
sjukdomen och framkallar (liksom qvicksilfver)
ymnig spottflytning, hvilket är anledningen till nyss
anförda portugisiska namn, som betyder "vegetabiliskt
qvicksilfver". Dess helsobringande verkan är uttryckt
genom speciesnamnet salutaris (helsosam). Man
använder den krypande, högst fingertjocka roten,
som i färskt tillstånd är mjuk, böjlig, saftig,
med äcklig lukt och smak. Större doser kunna orsaka
koleraliknande symptom. Nyttjas äfven mot kikhosta,
halssjukdomar och flere andra lidanden. Roten
innehåller en alkaloid, anchietin. O. T. S.
Anch io sono pittore [ank i´o så´nå...], Ital.,
"Äfven jag är en målare". Detta yttrande lär Correggio
hafva fällt, när han en gång i Bologna såg Den heliga
Cecilia af Rafael.
Anchises, Gfrek.-rom. mytol., en ättling af Dardanus,
herskade i staden Dardanus, vid Idaberget i Troas.
Med Aphrodite hade han sonen Æneas. När han omtalade
sitt förhållande till gudinnan, blef han till straff
derför dödad, bländad eller förlamad af Zeus’ blixt. Enligt
Virgilius blef den lame Anchises vid Trojas förstöring
räddad af sin son Æneas, hvilken han sedan åtföljde
på hans irrfärder. Han dog vid Æneas’ första besök
på Sicilien och blef begrafven på berget Eryx.
J. F. J.
Anchitherium, paleont., fossilt slägte af
hästfamiljen, Equidæ. Under det att hos det lefvande
slägtet Equus hvarje fot har bara
[illustration]
en tå, hafva de fossila slägtena Anchitherium,
Hipparion m. fl. på hvarje fot 3 med hofvar beklädda
tår, af hvilka dock den mellersta vida
öfvertraffar de öfriga i storlek. Hos Anchitherium
(a), som lefde under den yngre eocen- och den
äldre miocen-tiden, voro sidotårna ännu så stora,
att de nådde till marken. Det skilde sig från de nu
lefvande hästarna äfven genom kindtändernas antal och
form. Deri närmade det sig åter till det tapir-lika
Palæotherium, från hvilket det således bildade en
öfvergång till de egentlige hästarna. Under den yngre
miocen-tiden och under pliocen-tiden efterträddes
Anchitherium af Hipparion (b), hos hvilket sidotårna
minskats, så att de ej nådde marken, utan hängde fria
vid sidan af den stora tån. Slutligen framträdde
slägtet Equus (c), hos hvilket sidotårna alldeles
försvunnit. Dessas forna tillvaro antydes endast
genom de förkrympta metatarsalbenen. - Såväl i Amerika
som i Europa har man funnit flere arter af slägtet
Anchitherium. De voro öfver hufvud mindre än de nu
lefvande hästarterna. G. L.
Anchusa Lin., bot., ett växtslägte inom
nat. fam. Boragineæ, Juss. eller Asperifoliæ Lin.,
Pentandria Lin., käntecknadt genom femklufvet
blomfoder, trattlik blomkrona med skålformigt bräm och
rak pip, hvars mynning är tillsluten genom hvalflika
knölar. Frukten består af 4 små kantiga, glatta
nötter. Slägtet omfattar i den europeiska floran något
öfver 20 arter, hvilka i allmänhet äro något storväxta
och sträfhåriga örter. I Sverige växer A. officinalis
Lin., oxtunga, tungört, tämligen allmänt vid vägar,
åkerrenar och å torra backar, hälst i granskapet af
menniskoboningar. Roten, örten och blommorna af denna
art användes fordom i medicinen - under namn af Radix,
herba et flores Buglossi l. linguæ bovis - såsom
medel mot lungkatarrer. Nyttjas ännu i Sibirien mot
rasande djurs bett. De torkade blommorna hörde till
Flores quattuor cordiales, "de fyra hjertstärkande
blomstren". Jfr Alkanna. O. T. S.
Anchusin l. Alkannarödt. Se Alkanna.
Anciennetet (Fr. ancienneté), ålder i tjensten,
särskildt inom militärståndet. I allmänhet ligger
ancienneteten till grund för befordran. I svenska
armén sker befordran efter tjensteålder till och med
kaptens- och ryttmästaregraden, men all befordran
till högre grader skall ske efter förtjenst.
W. G. B.
Ancien régime [a’ngsiäng resjim], Fr., "den forna
styrelsen, det gamla regeringssättet", ett uttryck,
som efter en statshvälfning ofta nyttjas för att
beteckna det näst förut bestående regeringssättet;
äfven: förra tillståndet, forna tiders anda. -
Egentligen förstås med A. r. sammanfattningen af
de åsigter och det samhällsskick, som med ett slag
bortsopades af den första franska revolutionen.
Ancile, en långrund, på båda sidorna urringad sköld,
[illustration]
hvilken enligt sagan nedföll från himlen på den
romerske konungen Numas tid. Då Numas maka, nymfen
Egeria, förklarade, att verldsväldet var fäst vid
besittningen af denna sköld, lät Numa för att försvåra
dess bortröfvande förfärdiga 11 alldeles likadana
sköldar. Vården om dessa 12 ancilia förtroddes åt
de af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
