Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aragonien - Aragonit - Aragua - Araguaya - Arakan - Aral-sjön - Aralia - Araliaceæ - Aram - Arameiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dast i sitt öfre lopp; Guadalaviar upprinner längst
i söder. Jordmånen är nästan öfverallt utmärkt
fruktbar, utom i Ebrodalen, der marken är starkt
salthaltig och klimatet torrt. Landet är äfven
rikt på andra naturliga hjelpkällor, men dess
kultur står på en bedröfligt låg ståndpunkt. Stora
sträckor af den ypperligaste jorden ligga öde, och
det under medeltiden tätt befolkade och väl odlade,
genom handel och industri blomstrande Aragonien
är nu näst Estremadura Spaniens fattigaste och
ödsligaste land. Orsakerna till förfallet få sökas
i den starka utvandringen till Amerika straxt efter
dettas upptäckt, i moriskernas fördrifvande under
Filip III, i upphäfvandet af den fria författningen
under Filip V och i de ofta återkommande borgerliga
krigen (carlistkrigen).
Aragonit (af Aragonien, der det först anträffades),
miner., ett i salpeterlika kristaller förekommande
mineral, bestående af kalciumkarbonat. Aragoniten
är till sin sammansättning lika med kalkspat,
men deras kristallform är olika. A. är
funnen vid Långbanshyttan i Värmland.
P. T. C.
Aragua (äfven Guzman Blanco), provins i sydamerikanska
republiken Venezuela. Det begränsas af provinserna
Caracas, Carabobo och Guarico. Arealen omkr. 175
qv.-mil. 94,151 innev. (1873). Provinsen genomflytes
af Rio Aragua och omfattar en mängd dalar, hvilka
för sin utomordentliga fruktbarhet prisas som
"Amerikas trädgård". De frambringa socker, kaffe,
tobak, kakao, bomull m. m. Under revolutionen
1821 voro de skådeplatser för häftiga strider
mellan det republikanska partiet och de spanske
trupperna. Befolkningen är välmående. Hufvudstad
är Aragua, också kallad Vittoria, med 6,523
innev. (1873).
Araguaya l. Rio Grande, biflod till Tocantins
i Brasilien, rinner upp på Sierra Seiada, flyter i
nordlig riktning och bildar gränsen mellan provinserna
Matto-Grosso och Goyaz. Längd 200-300 mil. Större
delen segelbar. Ungefär vid midten af sitt lopp delar
sig floden i tvänne armar, Araguaya och Furo, hvilka
omsluta den stora, obebodda ön S:ta Anna l. Bannanal.
Arakan, en smal landsträcka utmed östra kusten
af Bengaliska viken, från viken Naaf till Kap
Negrais. Gränsar i n. till Chittagong, i ö. till
Yumadoung-bergen, samt i s. och v. till Bengaliska
viken. A. utgör ett distrikt i britiska provinsen
Birma. Arealen 634 qv.-mil. 461,136 innev. (1872). Vid
kusten ligga en mängd öar. De förnämsta floderna
i A. äro Naaf, Myu och Koladaing. Flere pass leda
öfver Yumadoung-bergen till det sjelfständiga riket
Birma. Skogarna lemna utmärkt ekträ och teak. Landets
förnämsta produkter äro ris, bomull, tobak, socker,
hampa och indigo. Klimatet osundt. Regntiden lång:
två tredjedelar af året. Hamnstaden Akyab är af
ganska stor betydenhet.
Aral-sjön ("sjön med öarna"), näst Kaspiska
hafvet Asiens störste insjö, belägen ö. om detta
haf i Turans lågland och omgifven af ofruktbara
saltstepper. Största längden från norr till
söder 57 mil, bredden 40 mil, arealen 1,267
qv.-mil. Sjön ligger 25 fot högre än Svarta hafvet
och 110 fot högre än Kaspiska hafvet, uppnår mot
v. ett djup af 220 fot, men är i midten endast 90
fot djupt. A. har intet synligt aflopp, men upptager
floderna Amu-Darja och Sir-Darja. Han är mycket
fiskrik. Vattnet är föga salthaltigt (1,000 delar
vatten innehålla 15 delar salt). I s. v. öfvergår
Aral-sjön i sumpsjön Laudan l. Aibugir. De vassrika
stränderna i n. och v. äro tillhåll för massor af
sjöfogel. Bland öarna i Aral-sjön äro de 1848
upptäckta Nikolai-öarna de största. De sumpiga
kusterna äro otjenliga till skeppsfart. 1873 befors
Aral-sjön endast af några smärre ångbåtar.
Aralia L., bot., växtslägte af nat. fam. Araliaceæ,
Pentandria Pentagynia L. Slägtet innefattar
buskar eller mångåriga örter, af hvilka de
flesta förekomma i östra eller södra Asien,
några äfven i Nordamerika. För sina prydliga,
vackert sammansatta blad odlas flere arter som
prydnadsväxter, t. ex. A. spinosa L., A. racemosa
L. och A. indica Wall. Af A. edulis Sieb. Zucc.,
inhemsk i Kina och der liksom i Japan odlad, nyttjas
roten och de späda stjelkarna som grönsaker. -
Ginseng, hvilken i Kina skattas synnerligen högt som
läkemedel och användes mot nästan alla sjukdomar,
är roten af A. Schinseng (Panax Schinseng Nees ab
Es). Europeiska läkare hafva icke kunnat finna någon
synnerlig verksamhet hos densamma. A. papyrifera,
A. japonica (A. Sieboldii). Se Fatsia.
Ldt.
Mellan 30 och 40 arter af slägtet A. äro kända från
Europas tertiära lager; några anföras äfven från
såväl Europas som Nord-Amerikas kritbildningar.
A. G. N.
Araliaceæ, bot., är en naturlig växtfamilj,
som visar så stor slägtskap med umbellaternas
familj, att de knappt med bestämda karakterer
kunna åtskiljas. Araliaceerna äro likväl nästan
allesammans buskar eller träd med bärlik frukt,
umbellaterna deremot örter med torr frukt. Familjen
har sitt egentliga hem i de varma ländernas bergs-
och skogstrakter; dock finnes äfven i Sverige en
representant af densamma, nämligen murgrönan (Hedera,
Helix L.).
S. A.
Aram l. Aramea (Hebr. "högland", i motsats till
Kanaan, som betyder "lågland"). Gamla testamentets
författare förstodo med A. hela den landsträcka,
som begränsas af Libanon, Palestina, Arabien, Tigris
och Taurus, d. v. s. samma områden, som grekerna
innefattade under benämningen Mesopotamien och
Syrien. Innevånarna kallades arameer.
Arameiska språken bilda en gren af den nordsemitiska
språkstammen. Bland systerspråken hafva de gått längst
i formernas förenkling och vokalismens reducering. De
sönderfalla i tvänne hufvuddialekter, den östarameiska
(syriska) och den vestarameiska. Den förra, med
Edessa såsom utgångspunkt, kom senast bland de
nordsemitiska språken i literär användning. Några
fragment af densamma finnas ännu i ny-syriskan,
mandeiskan o. s. v. Vestarameiskan åter omfattade
språket i Palmyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
