Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arfskifte - Arfskiftesinstrument - Arfsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ej öfverens, bestämmer domstolen tid och ort
på begäran af någon bland dem. Utom delegarna
böra vid arfskiften vara tillstädes två
ojäfviga män (arfskiftesmän), hvilka hafva att
uppsätta en skriftlig handling öfver skiftet
(arfskiftes-instrument) samt gifva råd och
upplysningar i de frågor, som vid tillfället
förekomma. Beslut i dessa frågor kan dock ej af dem
fattas, utan tillkommer det sterbhusdelegarna att
besluta. Vid arfskiftet skall först delning göras
mellan arfvingarna, å ena sidan, och å andra sidan
efterlefvande make (maka), hvilken har rätt till
fördel (1/20 af behållna lösegendomen), giftorätt
samt, om det är hustru, under vissa förhållanden
morgongåfva. Arfvet fördelas mellan arfvingarna
antingen efter grenar ("in stirpes") eller efter
hufvudtalet ("per capita"). Efter grenar delas det,
då arfvingarna äro arflåtarens bröstarfvingar och
antingen ingen eller åtminstone icke alla äro hans
barn, utan alla eller någon äro hans barnbarn eller
barnbarnsbarn o. s. v. Arfvet räknas då till lika
delar deladt på arflåtarens barn, och den lott, som
faller på det af dessa, som nu är dödt, går öfver
till dess barn, att emellan dem fördelas lika eller
åter gå öfver till något barn efter dem o. s. v. Efter
grenar delas arfvet ock, då arfvingarna äro sidoskylda
till arflåtaren och stå i andra ledet eller något
ännu aflägsnare led till den för dem och arflåtaren
gemensamme stammen. I andra fall delas arfvet per
capita. Arfsdelningen bestämmes ytterligare af
två modifikationsgrunder. Om arfvingarna äro bak-
eller sido-arfvingar, och några af dem äro skylda
till arflåtaren genom hans fader (fäderneslägtingar)
och andra genom hans moder (möderneslägtingar), delas
arfvet först i två lika lotter, en till hvartdera
slaget af slägtingar, ehvad de äro lika till antalet
eller olika å hvardera sidan (delning "in lineas"). Om
af flere sidoarfvingar under samma stam finnas både
helskylda, d. v. s. sådana, som hafva med arflåtaren
gemensam stamfader och stammoder, och halfskylda,
d. v. s. sådana, som hafva blott stamfader eller
stammoder gemensam med honom, delas det, som skall
tillfalla dem alla, i två lika lotter, af hvilka den
ene hel och hållen, går till de helskylde och den
andre delas mellan de hel- och halfskylde.
Vid arfskiftet skall åt hvarje delegare gifvas rätt
till de i boet befintliga olika slagen af egendom,
fastigheter, lösören och penningar, så att hvarje
delegares rätt i hvarje slag i det närmaste motsvarar
hans andel i det hela, dock med jämkning i penningar,
der ojämnhet i de öfriga slagen ej kan undvikas. Den
fortgående fördelningen bestämmes vid hvarje steg
genom lottning, så vida ej samtlige delegarna, som
frågan gäller, äro myndiga och bifalla delning utan
lottning. I fast egendom på landet hafva dock bröder,
som ärfva med systrar, och efter bröderna deras barn,
rätt till "tagelott", d. v. s. att utan lottning
uttaga sina andelar, hvarefter lottning sker mellan
arfvingarna af hvardera slaget. I andra fall finnes
ock tagelott i fastigheter på landet, då någon
arfvinge har större andel än de andre, till förmån för
den större delegaren.
För arfskiftets giltighet erfordras, att
arfskiftesinstrumentet underskrifves med
godkännande af alla sterbhusdelegarna och bestyrkes
af arfskiftesmännen. Se Arfsrätt.
E. V. N.
Arfskiftesinstrument, jur., en skriftlig handling, som
upprättas vid arfskifte efter en afliden person och
utvisar huru delningen af egendomen i boet skett. Se
Arfskifte.
E. V. N.
Arfsordning, jur., den af lag stadgade ordningsföljd,
enligt hvilken en afliden persons qvarlåtenskap
tillfaller hans slägtingar.
Arfsordningen kan vara byggd antingen på
gradualgrundsatsen eller på parentelgrundsatsen.
Den förre hvilar på den uppfattningen, att
slägtintresset, som är grunden för arfsrätten,
för hvarje ny födelse inom slägten i lika hög
grad förminskas så väl hos andra slägtmedlemmar
i förhållande till den födde som hos denne i
förhållande till dem. Styrkan af slägtskapen
bestämmes derför efter led (gradas), af hvilka
ett räknas för hvarje af de födelser, som
skilja de särskilde medlemmarna i slägten åt; och
är efter denne grundsats den medlem mera berättigad
till arf, som är från arflåtaren skild genom ett
mindre antal led. Parentelgrundsatsen åter går ut
från den uppfattningen, att det slägtintresse,
som är fäst vid en medlem af slägten, med lika
styrka öfverflyttas på dem, som af honom födas, men
icke tvärtom, så att en slägtmedlem hyser för en
annan medlems afkomlingar samma intresse, som han
har för denne andre sjelf, hvaremot afkomlingarnas
intresse för deras förfäders slägtingar är mindre
än det, som förfäderna haft eller hafva. Enligt
denna uppfattning äro för hvarje medlem i en slägt
alla de i hans person inbegripna, som härstamma
från honom eller m. a. o. hvilkas upphof (parens)
han är, och bestämmes arfsföljden icke medelst ett
aritmetiskt adderande af leden mellan arflåtaren och
hans särskilde slägtingar, utan efter de afdelningar
(parenteler) af större eller mindre omfattning, af
hvilka slägten består, så att i första rummet den
aflidnes afkomlingar (arflåtarens egen parentel) äro
arfsberättigade, i andra rummet hans fader och moder
och deras afkomlingar (den förste högre parentelen),
i tredje rummet hans faders föräldrar och deras
afkomlingar samt tillika hans moders föräldrar och
deras afkomlingar (de två andra högre parentelerna)
o. s. v. Efter samma grundsats ärfves vidare inom en
och samma parentel så, att arfvet i första rummet
tillfaller dem, som stå i stammen för parentelen,
men går, i den händelse de äro döda, genom dem ned
till de af dem födde med deri bestämmelsen, att om
någon af dem redan dött, hans afkomlingar få ärfva
i hans ställe (s. k. istadarätt).
Enligt svensk lag är arfsordningen uteslutande
parentelisk inom arflåtarens egen och hans
föräldrars parentel, men utom dessa hufvudsakligen
gradual. Dock är äfven inom sistnämnda område af
slägten parentelgrundsatsen sekundärt gällande,
i det att af flere, som äro i lika led skylde med
arflåtaren, de hafva företräde, som tillhöra en
närmare parentel. Ordningen är nämligen följande:
1:o) bröstarfvingar, d. v. s. arflåtarens barn eller
i deras ställe, deras afkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
