Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Argentoratum - Argentum - Arges, Grek. mytol., en af Cykloperna. Se d. o. - Argillit - Arginusiska öarna - Argiver - Argo - Argolis - Argonauta Argo, zool. Se Papperssnäcka - Argonavterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Argentoratum (nuv. Strassburg), befäst romerskt
municipium vid Rhen. Kejsar Julianus besegrade der
alemannerna år 357 e. Kr.
Argentum, Lat., silfver. Skrifves såsom kemiskt
tecken för silfrets atomvigt ofta förkortadt Ag.
Arges, Grek. mytol., en af Cykloperna. Se d. o.
Argillit (af Lat. argilla, lera), en sällan nyttjad
mineralogisk benämning på lerskiffer.
Arginusiska öarna i Egeiska hafvet, på Mindre Asiens
kust, midt emot Lesbos’ södre udde, äro berömda
för den sjöseger, som athenarna der vunno öfver
spartanerna under Kallikratidas (406 f. Kr.). På den
största af de tre öarna låg staden Arginusa.
Argiver (Grek. Argeioi), namn på innebyggarna
i landskapet Argolis på Peloponnesos. Hos
Homeros är ordet ofta benämning på samtliga
grekerna emedan konung Agamemnon i Mycenæ,
Argolis’ förnämste stad då för tiden, gällde
som hela den grekiska härens öfverkonung.
V. K.
Argo, Grek. mytol., det skepp, hvarpå argonavterna
foro till Æa l. Kolchis (se Argonavterna). Enligt
sagan fick skeppet sitt namn efter byggmästaren Argos,
Phrixos’ till Grekland återkomne son. Namnet härledes
äfven af Grek. argos, snabb. Skeppet byggdes under
ledning af Hera (enligt den äldre sagan) eller
af Athene, som i förstäfven infogade en planka af
Dodonas talande ek, hvilken under färden då och då,
när anledning gafs, uttalade ett profetiskt ord.
V. K.
Argolis (Argos, Argeia) var ursprungligen namnet
på det af staden Argos beherskade slättlandet vid
Argoliska vikens inre hörn, men kom sedermera att
beteckna hela östra halfön på Peloponnesos, med
Korint, Arkadien och Lakonien till landgräns. Under
de achæiske pelopidernas (Atrevs, Agamemnon) och
de doriske temenidernas (Pheidon) dynastier intog
Argolis en dominerande ställning bland de grekiske
staterna, hvarför äfven namnet "argiver" nyttjades om
grekerna i allmänhet. Men denna hegemoni gick snart
under, då det gamla konungariket Argos splittrades
i småstater och Sparta bemäktigade sig väldet på
Peloponnesos. De mäktigaste bland städerna i A. voro
Argos, Mycenae, Tiryns, Navplia, Trœzene, Hermione
och Epidavros. - I nuv. konungariket Grekland bildar
Argolis jämte Korintia en nomarki om 68,09 qv.-mil och
127,820 innev. (1871), med Nauplia till hufvudstad.
Argonauta Argo, zool. Se Papperssnäcka.
Argonavterna, Grek. mytol., egentl. "Argos sjömän",
kallas de hjeltar, som på skeppet Argo företogo
färden till Æa (Kolchis) för att hemta det gyllene
vädursskinnet. Argonavtsagan tillhör minyernas stam,
hvilken, bosatt i det tessaliska Jolkos och det
beotiska Orchomenos, redan tidigt sysselsatte sig
med sjöfart och handel. Denna saga, redan af Homeros
omtalad såsom allmänt känd, af Hesiodos och Mimnermos
(omkr. 630 f. Kr.) i vissa hufvudpunkter antydd,
utvidgad genom de pontiska koloniernas ortsagor,
första gången i sin helhet framställd af Pindaros,
vidare utsmyckad af de tragiske skalderna, fick
slutligen i Apollonios Rhodios (200 f. Kr.) en
lärd bearbetare, som i brokig blandning ställde
nytt vid gammalt. Hans framställning har legat
till grund för dikterna af en psevdo-Orphevs
och af romaren Valerius Flaccus (80 e. Kr.). Ämnet
har flitigt behandlats af den bildande konsten.
Det gyllene vädursskinnet. Athamas, son af Æolos,
konung i Orchomenos, fick med Nephele (molnet) sonen
Phrixos och dottern Helle. Han äktade derefter Ino,
Kadmos’ dotter, som blef moder till Learchos och
Melikertes. Som styfmoder hatar hon Nepheles barn
och vet att genom list bringa det derhän, att Athamas
vill offra Phrixos åt sin gud, Zevs laphystios. Men
Nephele räddar sin son. Hon sänder en gumse med
gyllene ull, hvilken skulle föra båda hennes barn
öfver hafvet till Æa - ett aflägset, i öster beläget
land, sedan identifieradt med Kolchis. Under färden
faller Helle i det efter henne uppkallade sundet
Hellesponten, men Phrixos anländer lyckligt till
Æa, offrar väduren åt Zevs phyxios (flyktskyddaren)
och skänker det gyllene skinnet åt landets konung,
Æetes, som upphänger det i en åt Ares helgad lund
och sätter en drake till dess väktare.
Färdens anledning och förberedelse. Athamas hade
flere bröder, bland dem Salmonevs och Kretevs,
konung i Jolkos. Salmonevs’ dotter, den sköna Tyro,
egde med sin make, farbrodern Kretevs, tre söner,
bland dem Æson, och med Poseidon två, Pelias och
Nelevs. Pelias, hersklysten, listig och grym, tager
herraväldet öfver Jolkos från sin broder Æson. Denne
låter sin son Jason hemligen uppväxa hos centauren
Chiron på Pelion. Vid 20 års ålder kommer Jason,
skön och kraftfull, tillbaka till Jolkos och helsas
hjertligen af fader och fränder. Han återfordrar nu
herraväldet för sin fader. Pelias uppmanar honom,
på grund af en drömuppenbarelse från Phrixos och
ett orakelspråk från Delphi, att hemta det gyllene
vädursskinnet och svär vid Zevs att, om han gör
det, afstå från makt och rike. - Så byggdes skeppet
Argo, och Jason samlade deltagare i färden. Den
ursprungliga sagan nämner som sådana förnämligast
hjeltar af minyernas stam: Akastos, Admetos,
Euphemos, Periklymenos m. fl. Tidigt namnes bland
dem äfven Herakles. Vidare tillkommo i samband
med inflickade episoder, dioskurerna, de vingade
boreaderna Zetes och Kalais samt Orphevs som sångare
och Mopsos som profet.
Färden till Æa. Enligt Apollonios äro de vigtigaste
tilldragelserna under resan följande. Först lägga
Jason och hans kamrater till vid Lemnos, der kort
förut hustrurna hade dödat sina trolöse män. Derifrån
går färden genom Hellesponten till ön Cyzicus,
hvarest konung Cyzicus herskar öfver dolionerna. I
Mysien qvarlemnas Herakles, som gått ut att söka
Hylas. Derefter anlända hjeltarna till Bitynien, der
Polydevkes dödar Amykos. I det trakiska Salmydessos
befria de den blinde Phinevs från harpyierna, som
förföljas och dödas af Zetes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
