Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Argos - Argostoli - Argo - d'Argout, Antoine Maurice Apolinaire - Arguelles, Augustin - Argument - Arguri - Argus - Argus, then Svänska - Argus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dande stad, både under den romerska tiden, medeltiden
och nyare tiden, ehuru det lidit mycket, i synnerhet
under de turkisk-venetianska krigen och senast
i befrielsekriget. Det är nu en i tillväxt stadd,
ganska blomstrande stad med omkr. 12,000 innev. Dess
hamnstad är Nauplia.
Argostoli, hufvudstad på ön Kephalonia. Omkr. 9,000
innev. Säte för en grekisk biskop. God hamn. Utförsel
af korinter. - A. jämte flere byar förstördes nästan
fullständigt genom en jordbäfning 1867.
Argot [argå], Fr., rotvälska, tjufspråk.
d’Argout [dargou], Antoine Maurice Apollinaire,
grefve, fransk minister och bankdirektör, f. 1782.
Han inträdde tidigt i statens tjenst och beklädde
efter hvarandra flere vigtiga ämbeten. 1819 blef han
pär och slöt sig till bourbonerna. Han uppträdde
ogillande mot Juli-ordonnanserna 1830 och förmådde
Karl X att återkalla dem, men för sent. Redan
i Nov. s. å. inträdde d’A. i ministèren. Han
innehade efter hvarandra flere portföljer i densamma
intill 1834, då han öfvertog ledningen af franska
banken. Endast med några månaders afbrott 1836, då han
var finansminister, bibehöll han bankdirektörs-ämbetet
ända till sin död, 1858.
Arguelles [-ge’ljes], Augustin, spansk statsman,
f. 1775, d. 1844. Under befrielsekriget mot Napoleon
valdes han till medlem af cortes. Der utmärkte
han sig som glänsande talare och utarbetade det
utskottsbetänkande, som var bifogadt Spaniens nya
frisinnade grundlag. Vid Ferdinand VII:des återkomst
blef A. ett af reaktionens offer och dömdes, jämte 14
olyckskamrater, af konungen till tukthus. Deporterade
först till Ceuta, sedan till ett osundt ställe på ön
Majorca, ledo de en så omensklig behandling, att inom
fyra år 3 af dem dogo, 2 blefvo vansinniga och alla
de öfrige fingo sin helsa förstörd. Vid revolutionen
1820 återvände A. till Madrid och blef för en kort
tid inrikesminister. Då konungen med fransk hjelp
1823 upphäfde den fria författningen, flydde A. till
England. 1836 återvände han och var derefter en tid
president i andra kammaren samt (1841-43) förmyndare
för drottning Isabella. A. var ingen stor statsman,
men en ren och ädel personlighet.
Argument (Lat. argumentum), bevisningsgrund. Dermed
förstår man den eller de satser, genom hvilka
sanningen ådagalägges af det, som skall bevisas. -
Argumentum achilleum, skenbart sann bevisföring,
sofism. Se vidare Achilles. - A. ad hóminem, bevis,
som stödjer sig på något subjektivt hos den, som
skall öfverbevisas (på någon hans individuella åsigt,
handlingssätt eller uttalade grundsats), hvilket bevis
således ej stödjer sig på allmängiltiga grunder;
(skämtsamt) handgripligt sätt att öfvertyga. Detta
argument är icke ett särskildt slag af bevis jämte
det s. k. A. ad rem l. A. ad veritatem: det förra
är endast ett skenbevis, det senare sammanfaller med
verklig bevisning. - A. a priori och A. a posteriori,
bevis, som äro hemtade i förra fallet från förnuftet,
i senare från erfarenheten. - A. baculinum (l. a baculo),
prygelbevis, hvars öfvertygande kraft ligger i käppen.
- Argumentation, bevis, bevisföring. - Argumentera,
söka bevisa; göra slutledningar.
Arguri, fordom blomstrande by i ryska Armenien,
vid foten af Ararat. Se d. o.
Argus (Grek. -os), Grek. mytol., en jätte
med öfvermensklig styrka och försedd med hundra
(enligt andra tusen) ögon, af hvilka alltid en del
vakade. Derför kallades han ock Panoptes, d. ä. den
allseende. A. sattes af den svartsjuka Hera till
väktare öfver den till en ko förvandlade Io, till
hvilken Zevs hade fattat kärlek. Men hans vaksamhet
blef gäckad. Zevs gaf nämligen Hermes i uppdrag
att med list bortföra Io. Detta uppdrag utfördes
enligt den vanliga berättelsen på det sätt, att
Hermes först med tonerna af sin herdeflöjt och med
sin trollstaf insöfde alla jättens ögon och derpå
afhögg hans hufvud med sitt svärd. För denna bragd
- som ofta behandlats af den bildande konsten,
t. ex. af Thorvaldsen - fick Hermes tillnamnet
Argeiphontes (Argosdödaren). Vidundrets hundra ögon
öfverflyttade Hera till sin påfogels stjert; enligt
andra förvandlade hon Argos sjelf till en påfogel. -
Namnet Argos betyder egentligen "den skimrande",
"den lysande" och anses beteckna den stjernprydde
himmelen, som har uppsigt öfver den vandrande månen,
Io (se d. o).
V. K.
Argus, then Svänska, veckoskrift, utgifven i Stockholm
åren 1733-34. Se Dalin, O. von.
Argus, "Politisk, Literär och Commerciel Tidning",
Sveriges mest betydande politiska blad under
1820-talet begynte d. 29 Nov. 1820 som en "ersättning
för Anmärkarne" (se d. o.). Den utgafs af sistnämnda
blads redaktörer, Georg Scheutz och Johan Johansson,
som bägge äfven voro ansvariga utgifvare. Tidningens
uppgift var att "grunda ett allmänt tänkesätt",
som skulle hvila på insigt i frågorna och derigenom
beherska "den allmänna opinionen". Den ville söka
"allmänhetens gagn", ej "allmänhetens gunst". Argus
väckte stort uppseende. Regeringshandlingar granskades
deri, brister i "styrelsesystemet" framhäfdes, sunda
politiska och ekonomiska principer förfäktades. Plan
och konseqvens genomgick allt, och språket var
hofsamt, om än allvarligt. Indragningsmakten,
hvilken så att säga skapat Argus (se Anmärkaren),
sökte dock snart omintetgöra bladet. Det indrogs
"af förekommen anledning" d. 16 Febr. 1822, men
gravören Malm uttog tillståndsbref å Argus den andre,
och Johansson blef fortfarande redaktör, hvaremot
Scheutz, redan missnöjd med den yngre kamratens
öfversitteri och "deduktioner", nu inskränkte sin
rol till medarbetarens och hufvudsakligen hade på sin
lott bladets lättare afdelning ("Mosaik"), hvilken
ock sköttes särdeles förtjenstfullt. Derjämte qvarstod
Scheutz som bladets förläggare jämte Johansson. Denne
gick nu framåt för fulla segel, ännu mer sedan en
ny indragning ändrat firman till Argus den tredje
(med e. o. kammarskrifvåren Bolin som ansv. utg.),
fr. d. 24 Dec. 1822 till d. 14 Nov. 1827. Väl
uppstod 1823 Argus den fjerde, men denne utgick ur
"servilismens led", och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
