Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arndt, Ernst Moritz - Arndts von Arnesberg, Karl Ludvig - Arne, Thomas Augustin - Arnell, Lars - Arnemagneanska kommissionen, Arnemagneanska samlignen. Se Magnusson, Arne - Arne Magnusson, isländsk lärd. Se Magnusson, Arne - Arnesen, Poul - Arnesen, Anton Ludvig - Arneth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdt emot dumheten och fegheten hos fienderna
till frihet och framåtskridande, lät Hardenberg
efter Kotzebues mord 1819 taga i beslag hans
papper och följ. år förbjuda honom att utöfva sitt
ämbete. Detta förlamade en lång tid hans verksamhet,
men hans förhållande till Stein förblef godt, och
juli-revolutionen, lifvade honom åter. Han skref
nu om Rhen, Nederländerna och Belgien samt om
Tyskland bl. a.: "Reaktionens tid är förbi, tyska
medelståndet har blifvit en makt; jag tror ännu på
Preussens stora bestämmelse för vårt fosterland". 1834
förlorade han sin son, som drunknade i Rhen, men
höll likväl sitt mod uppe, utgaf 1839 Schwedische
geschichten unter Gustav III, vorzüglich aber
unter Gustav IV Adolf ("Skildringar ur svenska
historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf,
Ups. 1840) samt fick omsider 1840 åter tillträda
sitt ämbete. 1841 valdes han till universitetets
rektor. Han utgaf sedan sina Erinnerungen, Ueber
vergleichende völkergeschichte samt Schriften
für und an seine lieben deutschen. 1848 vald till
medlem af Frankfurtparlamentet, slöt han sig till
den moderate högre centern under Gagerns ledning
och talade till adelns försvar. 1849 deltog A. i
den deputation, som reste till Berlin och erbjöd
Fredrik Wilhelm IV tyska kejsarkronan, hvarefter
han och hans partivänner lemnade parlamentet. Ännu
1854 skref han Pro populo germanico, varnande sitt
folk bl. a. för junkrar och prelater. Hans sista
skrift var egnad åt Steins minne.
Få menniskor hafva genomgått en lefnadsbana så lång
och vexlingsrik, som denne man, hvilken, svensk till
härkomst och länge i svensk tjenst, blef en tysk
patriot och politisk siare, som oaflåtligt verkade,
stred och led för Tysklands ära och storhet; som
genom sina dikter och sin kraftfulla prosa var sitt
folks älskling; en ovanligt kraftfull, trofast och
ren karakter, i hvilken tyskarna vörda idealet för
en tysk. Hans politiska fordringar och profetior
hafva nästan alla redan uppfyllts. Han sjelf dog
90-årig vid ingången af det årtionde, som genom stora
segrar och lysande framgångar verkliggjorde hans
drömmar och grundade den tyska förbundsstaten. 1865
restes i Bonn hans bildstod af det tyska folket.
E. V. M.
Arndts von Arnesberg, Karl Ludvig, tysk rättslärare,
f. 1803, juris professor i Breslau 1839 och kort
derefter i München, hvarifrån han 1855 kallades
till professor i romersk rätt vid universitetet
i Wien. Hans verksamhet som skriftställare har,
utom romersk rätt, i synnerhet omfattat fransk
civilrätt, rättsvetenskapens encyklopedi och
civilprocessen. A. var 1848-1849 medlem af
nationalförsamlingen i Frankfurt.
Arne [arn], Thomas Augustin, engelsk tonsättare,
föddes 1710 i London. Han var af sin fader bestämd för
advokatståndet, men genomdref efter mycket motstånd
sin vilja att egna sig åt musiken. Först väckte han
bifall med operan Rosamond (1733, text af Addison),
sedan vann han ett ännu större bifall med Comus
(1738, text af Milton). I Comus började A. utveckla
en nationel stil jrenom att i denna
tondikt, som för öfrigt är behandlad efter det tyska
eller italienska skrifsättet, infoga engelska och
skotska folkmelodier. Derigenom bidrog nyssnämnda
opera, ehuru oorganisk och äfven mycket öfverskattad,
betydligt till att utbilda och rena den engelske
publikens smak samt hämma det ensidiga plundrandet
af Purcell och Händel. Sedan 1745 skref A. för
konserterna i Vauxhall flere små sångstycken:
Ballads, Dialogues, Duetts, Trios m. m., som gjorde
ofantlig lycka. Bland hans 30 operor är Metastasios
Artaserse, i italiensk bravurstil, den mest berömda,
ehuru föga lyckad. A. anses äfven hafva komponerat
den bekanta hymnen Rule, Britannia! hvilken
sedan blef en engelsk folksång. Död 1778.
A. L.
Arnell, Lars, skriftställare, föddes i Stockholm
1781, blef 1794 sergeant vid artilleriet och
tog 1813 som öfverstelöjtnant i armén afsked
från militärtjensten. Senare utnämndes han
till landshöfding, först i Jämtlands och sedan
i Hallands län, samt blef t. f. statssekreterare
i krigsexpeditionen 1823, ord. 1824. A. ådagalade
såsom ämbetsman stor duglighet och stod i hög gunst
hos Karl XIV, men bragtes genom spel och slöseri
i sådant trångmål, att han 1825 ansåg sig tvungen
att i hemlighet lemna fäderneslandet. Frånvarande
dömdes han såsom bedräglig gäldenär till två års
fästning, men undergick ej detta straff. Han blef rysk
undersåte 1830 samt bokhandlare och tidningsredaktör
i Åbo s. å. Derefter egnade han sig mest åt literär
verksamhet och var äfven sekreterare i Åbo läns
hushållningssällskap. Som författare är han mest
bekant för sina förtjenstfulla öfversättningar
från engelska och amerikanska skalder: Scott,
Irving, Moore (Lalla Rookh, l:sta uppl. Åbo 1829,
2:dra uppl. Ups. 1860) m. fl. Egendomligt nog
utgaf A., samma år som han rymde, skriften Huru
skola banquerouter förekommas, vingleriet och ockret
utrotas? (Sthlm 1825). Ångerfull dog denne snillrike,
men lättsinnige man i Åbo 1856.
Arnemagneanska kommissionen, Arnemagneanska
samlingen. Se Magnusson, Arne.
Arne Magnusson, isländsk lärd. Se Magnusson, Arne.
Arnesen, Poul, dansk filolog, f. 1776 på Island,
d. 1851 i Köpenhamn. Han innehade lärareplatser i
Kristiania och Slagelse samt i Fredericia, der han
blef rektor 1815, och slutligen vid "Borgerdydskolen"
i Köpenhamn. Bland hans arbeten märkas Græsk-dansk
ordbog (1830) och Ny latinsk-dansk ordbog (1845-48).
Arnesen, Anton Ludvig, f. 1808, d. 1860,
dansk lustspelsförfattare från 1830-talet, af
underordnad betydenhet, bäst känd såsom författare,
i förening med Overskou, af den ganska lustiga
och mycket omtyckta folkkomedien Capriciosa.
C. R.
Arneth. 1) Josef Calasanza von A., österrikisk
arkeolog och konsthistoriker, föddes 1791 och
dog 1863. Han blef 1811 tjensteman vid mynt- och
antik-kabinettet i Wien och 1840 direktör vid detsamma
samt inlade utmärkta förtjenster vid ordnandet af
dess samlingar. Såsom frukter af hans studier utkom
en stor mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
