Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arnold, Matthew - Arnold från Brescia - Arnold sångare - Arnoldi, Vilhelm - Arnoldson, Karl Oskar - Arnolfo di Cambio, italiensk arkitekt och bildhuggare. Se Cambio - Arnor Tordsson jarlaskald - Arnott, Neil - Arnould, Jean François - Arnould, Sophie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vunnit mest bifall: Empedocles on Etna (2:dra
uppl. 1868) samt New poems (2:dra uppl. 1868).
Arnold från Brescia, en förkämpe för reformationen
och en af hierarkiens djerfvaste, vältaligaste och
kraftigaste motståndare, föddes i början af 12:te
årh. och blef, efter att någon tid hafva vistats
i Frankrike såsom Abailards lärjunge, prest i sin
födelsestad, Brescia. Han uppträdde med skärpa mot
det inom kyrkan rådande förderfvet, fordrade, att de
andlige skulle afstå från verldslig makt och jordiska
besittningar, enär han i dessa fann hufvudorsaken
till detta förderf, samt att de, med apostlarna
till förebilder, skulle åtnöja sig med de gåfvor
och det underhåll, som församlingarna frivilligt
lemnade dem. Han samlade kring sig en stor massa
anhängare; men på det andra lateranska mötet, 1139,
anklagad och bannlyst såsom kättare, måste han 1140
taga sin tillflykt till Abailard i Frankrike. Då han
äfven der, liksom denne hans vän, bekämpades af den
helige Bernhard och dömdes på synoden i Sens s. å.,
nödgades han begifva sig till Schweiz. Sedan romarna
1143 beröfvat påfven hans verldsliga makt och insatt
en senat, återkallades A. (1145) och var sedan i 10 år
den nya romerska republikens ledare. Ett folkupplopp,
framkalladt deraf att påfven Hadrianus IV bannlyste
Rom, tvang A. att fly. Han blef gripen och på
kejsar Fredrik Barbarossas befallning utlemnad till
stadsprefekten i Rom, hvilken utan dom och ransakning
lät hänga honom, bränna hans kropp och kasta askan i
Tibern (1155). Kejsar Fredrik fick snart ångra, att
han uppoffrat sin inflytelserikaste bundsförvandt i
striden mot hierarkien. — A. från Brescia innehar
i historien en plats, likartad med Rienzis och
Savonarolas. Hans lefnad och personlighet gjordes
till föremål för dramatisk behandling af Bodmer
och Niccolini. För underrättelserna om hans lefnad
hafva vi hufvudsakligen att tacka hans motståndare,
hvilka dock enhälligt erkänna hans vältalighet, hans
personliga inflytande och hans ädla oegennytta. Jfr
Clavel "Arnauld de Brescia et les romains du XII:ième
siècle" (1868) och Giesebrecht "Arnold von Brescia"
(1873). A. W-n.
Arnold sångare, en i gamla fornqväden och berättelser
förfaren islänning, som tillika säges hafva varit
i besittning af en märkvärdig siare-gåfva. Han var
Valdemar den stores och Absalons följeslagar på
deras härnadståg.
Arnoldi, Vilhelm, biskop i Trier, f. 1798, har
förvärfvat sig en viss ryktbarhet inom den vidskepliga
relikdyrkans historia. Han utställde nämligen 1844
"Kristi osömmade kjortel" och föranledde derigenom
den s. k. tysk-katolska rörelsen. A. dog 1864.
Arnoldson, Karl Oskar, operasångare, föddes d. 4
Juli 1830 i Stockholm. Han blef student 1849, tog
kameralexamen 1854 samt ingick i General-tullstyrelsen
och några andra verk; men af sin böjelse drogs han
snart till teatern. 1855 debuterade han på Mindre
teatern i Farinellis rol. Sina studier fortsatte
han derefter under Stjernström och Günther och
öfvergick 1858 till k. teatern, der han s. å. fick
anställning efter
att hafva gjort sin debut såsom Max i "Friskytten". I
den första rol han sjöng efter detta sitt antagande,
nämligen Stradella, öfveransträngde han sin röst så,
att hon troddes vara förlorad, hvarför han återtog
sin tjenstgöring i tullverket. Efter ett års tid
kunde han emellertid å nyo med framgång beträda
tiljan och har sedan dess tillhört k. operan,
hvars prydnad han ännu är. 1858 och 1865 gjorde han
studieresor till Paris. Sistnämnda år invaldes han
till ledamot af Musik. akademien. Bland de lärare,
som väsentligt bidragit till hans utbildning,
räknar A., liksom Arlberg, tysken Wieser, som varit
teatersångare, men förirrat sig till ett café chantant
i Stockholm. — A. är begåfvad med en ren, välklingande
och omfångsrik tenorstämma, hvilken han omsorgsfullt
utbildat i alla afseenden; särskildt eger han en högst
betydande koloraturfärdighet. Hans begåfning såsom
operasångare torde vara mera lyrisk än dramatisk;
likväl har han på de senare åren äfven i dramatiskt
afseende gjort anmärkningsvärda framsteg. Han är lika
omtyckt i den erotiska som i den heroiska genren och,
ehuru ej egentligen någon "hjeltetenor", sjunger han
likväl med kraft sådana partier som t. ex. Vasco de
Gama. Sin egentliga individualitet utvecklar han
dock i den komiska operan, för hvilken hans friska
jovialitet gör honom synnerligen lämplig. Som hans
bästa roller kunna räknas Georges i "Hvita frun",
Raoul i "Hugenotterna", Arnold i "Vilhelm Tell",
Almaviva i "Barberaren" samt Fra Diavolo, Lohengrin
och Postiljonen från Lonjumeau. Af de inemot 40
olika partier, i hvilka han uppträdt, må för öfrigt
framhållas: Huon i "Oberon", Mèrinville, Lyonel,
Quentin Durward, Ernani, Vilhelm Meister, Profeten,
Robert, Faust, Bergakungen i "Den bergtagna", Romeo
m. fl. A. L.
Arnolfo di Cambio, italiensk arkitekt och
bildhuggare. Se Cambio.
Arnor Tordsson jarlaskald, son af skalden Tord
Kolbensson, var en af Islands ypperste diktare. Han
var samtida med Knut den store, Magnus den gode,
Harald Hårdråde och Olof Kyrre samt räknas
bland dessa konungars hofskalder. Om Magnus
diktade han Hrynhenda, om Harald Blågagladråpa
och dessutom två andra dråpor öfver desse
konungar, en sång om Orkenö-jarlarna m. m. R. T.
Arnott [arnött], Neil, engelsk läkare och fysiker,
f. 1788, d. 1874. Han är mest känd såsom uppfinnare
af de efter honom benämnda s. k. "arnottska
ventilatorerna" och "arnottska ugnarna". Den
vigtigaste af hans skrifter är den senast 1864 utgifna
Elements of physics, hvilken på ett utmärkt sätt
populärt behandlar ett vetenskapligt ämne.
Arnould [arnou], Jean François, fransk skådespelare
och teaterförfattare, hette egentligen Mussot,
f. i Besançon 1734, d. i Paris 1795. Vid teatern
Ambigu-comique i sistnämnda stad införde han
pantomim-balletten, som gjorde stormande lycka.
Arnould [arnou], Sophie, fransk operasångerska,
f. 1744, fick en glänsande uppfostran, blef genom
prinsessan af Modena satt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
