Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arrhenius, Karl Axel - Arrhenius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frejdade kemisten Hjelm. Det lätta tillträdet
till Bergs-kollegii mineraliesamling ingaf honom
håg att studera mineralogi, hvarmed han ständigt
sysselsatte sig på lediga stunder. Under sina
forskningar i denne vetenskap upptäckte han vid
Ytterby (nära Vaxholm) ett nytt mineral, ytterit,
sedermera kändt under namnet gadolinit - ett mineral,
hvaruti Gadolin upptäckte ytterjorden och Mosander
sedermera erbium-oxiden. A. utsågs att åtfölja
Sparrman på en med allmänna medel "bekostad resa till
Senegal (1787-88), men han vände snart tillhaka och
vistades på återresan någon tid i Paris, der han
kom i beröring med den tidens ypperste kemister:
Lavoisier, Berthollet, Four-croy och Guyton. Der
vans A. för den reform inom kemien, som utgick
från Lavoisier och som i Schéeles och Bergmans
land betraktades såsom ett aflägset och sannolikt
snart kufvadt kätteri. A. blef efter sin återkomst
den nyare kemiens ifrige förfäktare. Sedan han
1816 af-gått från tygmästarebefattningen, arbetade
han på Berzelii laboratorium och afhörde punktligt
dennes föreläsningar, ända till dess den sjukdom, som
ändade hans lif, hindrade honom att lemna sitt hem. Få
hafva egt större kallelse och lifligare intresse för
vetenskaplig forskning än A. Han upphörde aldrig att
beklaga, att han så tidigt rycktes från studierna
och kastades i det praktiska lifvets göromål. Han
kallades 1799 till ledamot af Krigsmanna-sällskapet
(sedermera Krigsvetenskaps-akademien) och
invaldes 1817 i Vetenskaps-akademien. Han
dels författade, dels öfversatte flere
afhandlingar om salpeter- och krutprobering,
hvilka finnas införda i Vetenskaps-akademiens och
Krigsvetenskaps-akademiens handlingar. Han författade
jämväl en mineral-analytisk afhandling, som finnes
införd i "Afh. i fysik, kemi och mineralogi".
P. T. C.
Arrhenius, Johan, botanist, agronom, föddes den
27 Sept. 1811 på Klöfdala i Järeda församling af
Kalmar län. Efter att hafva genomgått Eksjö skola och
Linköpings gymnasium blef han 1830 student i Upsala,
der först Wahlenberg och sedan Elias Fries blefvo
hans ledare i studiet af botaniken, som redan under
gymnasiitiden var hans älsklingsämne. Hans kärlek,
för naturvetenskaperna visade sig också i det
första alstret af hans författarskap, en afhandling
Om naturalhistorien såsom undervisningsämne vid
gymnasier (1837), hvilken icke oväsentligt bidragit
till förbättring af naturalhistoriens ställning
såsom läroämne i Sveriges skolor. A. blef filosofie
kandidat 1839 och utgaf då såsom gradual-afhandling
Ruborum Sueciae dispositio monograghico-critica,
I. Denna fortsattes s. å. med afdelningarna II-IV,
och det hela utkom 1840 under den gemensamme titeln
Monographia ruborum Sueciae. I detta arbete behandlade
A. ett af den svenska florans mest mång-formiga och
svårbestämda samt dittills i vårt land nästan helt
och hållet förbisedda växtsläg-ten. De principer
han deri uppställde hafva sedermera lagts till grund
för bestämmandet af Rubus-arterna i England och på
kontinenten, der en art, "Rubus Arrhenii" Lange,
är upp-
kallad efter honom. Namnen på ett helt svampslägte,
"Arrhenia", och på en svampart, "Agaricus
(Pholiota) Arrhenii" Fr., innebära erkännande,
att A. är framstående äfven såsom mykolog. -
Kallad till docent i botanik och ekonomi 1840 och
promoverad till fil. doktor 1842, började han en
trägen lärareverksamhet, hvarunder han intill 1847
såväl bestred lärarebefattningar vid Upsala lyceum och
real-gymnasium som ock under flere terminer skötte
den ekonomiska och botaniska professuren. Samtidigt
egnade han sig jämväl åt landtbruksvetenskapen och
åt landtbrukets utöfning, hvartill han skaffade
sig tillfälle, då han 1841 öfvertog arrendet af
akademi-hemmanet Vårdsätra och den närbelägna, under
Ulltuna hörande utgården Graneberg. Der tillämpade
A. praktiskt och med synnerlig framgång den nyare
tidens agro-nomiska grundsanningar, på samma gång
han äfven uppträdde som en produktiv författare. Hans
Anteckningar öfver fornverldens flora (i 1:sta h. af
Frey, 1841) väckte på sin tid icke ringa uppmärksamhet
och öfversattes inom kort på tyska. Tidskrift för
landtmanna- och kommunal-ekonomien, i hvilken han
varit medredaktör sedan 1840, redigerade han ensam
från 1845 till 1861, och dermed började han den
banbrytande författareverksamhet, som i så hög grad
fört det svenska jordbruket framåt. Vi påminna här
endast om de berömda uppsatserna Vexelbrukets grunder,
Iakttagelser öfver potatespesten, Om nödvändigheten
af en förbättrad skogshushållning och ny lagstiftning
för skogarnas skötsel, Om husdjursskötseln, Om
foderväxtodling, Om åkerjordens bördighet och medlen
att underhålla densamma, Om de konstgjorda gödningsämnena, deras värde
och rätta användning.
A. kallades 1845 tiU ledamot af Landtbruksakademien
och till sekreterare i komitén för stamholländeriernas
ordnande. 1846 blef han e. o. adjunkt i
praktisk ekonomi, sekreterare i Upsala läns
hushållningssällskap och föreståndare för det
af honom organiserade Ulltuna landtbruksinstitut,
hvilket öppnades 1848, och der han i femton år på ett
utmärkt sätt verkade icke blott såsom chef, utan äfven
såsom lärare för ett betydande antal elever och såsom
vetenskaplig auktoritet för hela vårt lands bildade
jordbrukare. 1850 utnämndes han till professor. Under
sin vistelse på Ulltuna utgaf han 1859 Botanikens
första grunder (4:de uppl. 1864). Hans Elementarkurs
i botaniken utkom redan 1845 (5:te uppl. 1865). Till
denna period hör äfven och framför allt det stora,
af Landtbruksakademien med hennes stora guldmedalj
belönade arbetet Handbok i svenska jordbruket
(I-III; 1859-61; 3:dje omarbet. uppl. 1874),
Arrhenii förnämsta agronomiska verk, bygdt på en
landtmannaerfarenhet, som han förvärfvat dels hemma,
dels under vidsträckta resor i utlandet. Dessutom
började han 1858 utgifvandet af egna och andras
Smärre samlade skrifter i landthushållningen (hittills
16 häften, de flesta af A. sjelf). Flere bland hans
afhandlingar hafva blifvit öfversatta på norska,
danska, tyska, engelska, finska och ryska språken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
