Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artocarpeæ - Artocarpus - Artois - Artot, Alexandre Joseph Montagny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blommor, som äro försedda med kalk eller sakna hylle,
2-4 ståndare med i knoppen raka strängar samt l
pistill. Frukten är enfröig, nötlik, vanligen omgifven
af en köttig kalk. Ofta äro flere frukter samlade
i stora, genom fästets och kalkarnas uppsvallning
köttiga gytt-ringar. - Familjen innefattar omkr. 120
arter i 14 slägten och är utbredd öfver den heta
zonen, i synnerhet i Amerika. Dithörande växter
innehålla en färgad, ofta rent hvit mjölksaft,
som vanligen är skarp, stundom i hög grad giftig,
såsom hos up as-trä d et; mera sällan mild och
närande, såsom hos ko trä de t. Till denna familj
höra brödfruktträden, arter af slägtet Artocarpus.
Lät.
Artoca’rpus L. (se föreg.), bot., växtslägte af
nät. fam. Artocarpece; Monoecia, Monandria L. Det
innefattar höga, storbladiga, tropiska träd,
som äro enbyggare, med en mängd små lian-blommor,
hvilka sitta i tätblommiga hängande ax, och en mängd
honblommor i en hufvudlik gyttring och insänkta i
det köttiga fästet. De egentliga frukterna utgöras af
nötter. Dessa äro dock icke fria, enär alla de till
samma blomställning hörande fruktämnena sammansmälta
med kalkarna och fästet samt utvecklas till en
enda, sammansatt, köttigt mjölig, på ytan knottrig
frukt. Till slägtet A. hör det för sin närande
frukt berömda brödfruktträdet, A. incisa L. (se fig.),
hvilket, troligen härstammande från Söderhafs-öarna,
numera ingenstädes finnes vildt, men odlas i alla
mellan vändkretsarna belägna land. Detta träd, som
når en höjd af 30-40 f., har stor och tät krona med
vackra, ungefär
w» f-
och l f. breda, parflikade blad
samt nästan klotrunda, sammansatta frukter af
Tryckt den 1>2/ö 70,
ett rnenniskohufvuds storlek. Dessa frukter äro ett
hufvudsakligt näringsämne för de tropiska laiidens
innebyggare, ja på vissa ställen nästan det enda
medlet för deras lifsuppehälle. Trädet bär under
8-9 månader af året ymnig frukt; 2-3 träd anses
kunna förse en menniska med tillräcklig näring för
ett helt år. Frukten aftages före mognaden, skalas,
skares i skifvor och stekes på heta stenar. Sålunda
tillredd har den en smak, liknande den af hvetebröd,
ehuru något sötare. Af frukten beredes jämväl en deg,
af hvilken bakas välsmakande bröd. Äfven i andra
afseenden är trädet nyttigt: så lemnar veden ett till
flere ändamål användbart virke; af bastet beredas
tåg och väfnader; bladen nyttjas till förvarande af
födoämnen, o. s. v. - A. inteyrifolia L. är en annan
till detta slägte hörande art, som skiljes från den
föregående hufvudsakligen derigenom, att den har
hela blad och aflånga frukter, som äro ännu större
än dennas. Dess hemland är Ostindien, der den, liksom
i Vestindien, mycket odlas för sina ätliga frukter.
Såväl blad som frukter af slägtet A. äro funna fossila
inom mellersta och södra Europas tertiära lager.
Ldt. A. G. N.
ArtoiS [artåa’], gammal fransk provins med
titeln af grefskap, begränsades af Picardie
och Flandern, och motsvarade i det närmaste
nuv. depart. Pas-de-Calais. Hufvudorten var
Ärras. Landet blef 1239 förlänadt åt en yngre gren af
franska konungahuset, kom sedermera till Flandern och
Burguncl och först på 1600-talet (genom Pyreneiska
freden 1659 och freden i Nijmegen 1678) åter till
Frankrike. Karl X bar såsom prins titeln grefve
af Artois.
Artot [arta]. 1) Alexandrc Joseph Montagny A., belgisk
violinist, f. 1815, d. 1845. Han gjorde konstresor i
de flesta europeiska land och i Amerika samt väckte
uppmärksamhet för sitt eleganta och korrekta spel,
som dock saknade storhet i ton och stil. - 2) Desirée
A., den förres brorsdotter, belgisk sångerska, född
1837 i Frankrike, men uppfostrad i Bruxelles, der
fadern var hofkapellist. Hon åtnjöt sångundervisning
af den berömda Pauline Viardot-Garcia och sjöng
efter 1857 offentligen i London, Paris, Bruxelles
och Milano. Sitt rykte vann hon egentligen i Berlin,
då hon 1860 uppträdde i Lorinis italienska operatrupp
på Victoria-teatern. Sedan dess har hon upprepade
gånger gästat såväl sistnämnde stad som andra orter i
Tyskland, Belgien, England och i synnerhet Ryssland,
der hon efter 1869, då hon gifte sig med barito-nisten
Padilla y Eamos, gjort konstresor med Merellis
operasällskap. För sin framgång har A. att tacka
mindre sin röst, en mezzosopran af icke just första
rangen, än sina ovanliga musikaliska anlag och en nu
för tiden sällsynt grundlig sångbildning samt dessutom
verklig dramatisk fallenhet. Beundrad lika mycket i
den glada som i den allvarliga genren, räknar hon som
sina triumf roller Itosina, Cenerentola, Violetta,
Regementet* dotter, Maryarefa m. fi. A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
