Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aspiration - Aspirator - Aspirera - Asplenites - Asplenium - Asplången - Aspremont-Linden - Aspromonte - Aspropotamo, flod i Grekland. Se Achelous - Aspveden - Aspås - Aspö - Ass, vigt och mynt. Se As - Ass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aspirator - Ass.
sonant, såsom då Fornhögt. helphan uppkommit
af ett helpan. I det nu gällande nyhögtyska
riksspråket skola, enligt hvad äfven de främste tyske
ljudfysiologer och språkforskare påstå. begynnande
k, t och p alltid uttalas med aspiration, så att det
tyska kalt, tag, pein låta som khalt, thag, phein.
Fr. L-r.
Aspirator (af Lat. aspirare, andas), fys. och
kem., är en af Brunner i Bern uppfunnen apparat
för att framkalla en kontinuerlig luftström. I sin
enklaste form hestår den af ett cylindriskt kärl,
vanligen försedt med koniska bottnar. I den undre
bottnen är fäst ett kort rör, som kan stängas med en
kran; i den öfre är anbragt en öppning, i hvilken
förmedelst en kork är insatt ett glasrör af olika
form, allt efter det ändamål, hvartill apparaten
skall nyttjas. Om man, sedan aspiratorn blifvit
fylld med vatten, öppnar kranen och låter vattnet
utrinna, inströmmar luft genom öfre röret och fyller
småningom hela kärlet. Mängden af den insugna luften
kan beräknas, då man känner aspiratorns volum, dess
temperatur och lufttrycket. - För att kunna fortsätta
luftsugningen under längre tid, har man konstruerat
dubbla aspiratorer med två kärl öfver hvarandra,
så att vattnet, som utrinner ur det öfre kärlet,
inströmmar i det undre. Sedan det senare fyllt sig,
vändes apparaten om, så att det kärl, som förut stod
lägst, kommer att stå högst. Sådana dubbla aspiratorer
äro emellertid af tämligen invecklad konstruktion
och komma icke sällan i olag. Aspiratorns användning
är mångfaldig. Man kan med honom t. ex. bestämma
mängden af den vattengas, som finnes i luften. För
detta ändamål förenas det öfre röret med ett eller
flere U-formigt böjda, något vidare glasrör, hvilka
innehålla klorkalcium eller i svafvelsyra indränkta
stycken af pimsten. Luften suges då genom de U-formiga
rören, och dess vattengas upptages af de absorberande
ämnen, med hvilka dessa äro fyllda. Den förökning i
vigt rören dervid få angifver mängden af vattengas i
en volym luft af aspiratorns rymd.
R. R.
Aspirera (af Lat. aspirare, andas), gram., uttala
en bokstaf med h-ljud; musikt. hemta andan hörbart;
fig. söka ernå, eftersträfva. Jfr Aspirant, Aspirata
och Aspiration.
Asplenites Gp, paleont., ett fossilt
ormbunkslägte inom fam. Pecopterideæ (se d. o.),
utmärkt genom fruktplättarna (Sori, se d. o.),
hvilka liksom hos det nu lefvande slägtet
Asplenium äro aflånga eller jämnbreda, fästa
längs sekundärnerverna. A. uppträder redan
med stenkolsperioden.
A. G. N.
Asplenium L. (af Grek. nekande a och splen, mjelte),
Bergspring, bot., ett växtslägte, tillhörande
nat. fam. Potypodiaceæ, kl. Cryptogamia L.,
ordn. Filices. Det karakteriseras hufvudsakligen
genom sina aflånga till jämnbreda sporgömplättar
med svepefjäll af samma form och detta vidfäst på
plättens utsida. Slägtet räknar, enligt Hooker,
ej mindre än 305 lefvande arter, spridda öfver hela
jorden, företrädesvis i de tropiske och tempererade
zonerna. Några arter förekomma t. o. m. i sydlige
delen af den norra polarregiorien; så vår allmännaste
art af detta slägte, A. Filix femina Bernh., som är
utbredd öfver hela vår halfö ända upp till Nordkyn,
och A. viride Huds., som har sitt egentliga stamhåll
just i de kalla trakterna. Skandinaviska florans arter
äro 9. Alla dessa ega en mycket vidsträckt geografisk
utbredning, mest dock A. Trichomanes L., som blifvit
funnen på många ställen i alla fem verldsdelarna.
Slägtet A. uppträder redan inom kritperioden, inom
hvars aflagringar på Spetsbergen och Grönland det
äfven förekommer.
V. W. A. G. N.
Asplången, insjö i Östergötland, till större delen
inom Vestra Husby socken af Hammarkinds härad. Sjön,
genom hvilken Göta kanal går fram, är 1/2 mil lång,
men föga bred; stränderna högländta och skogbevuxna.
Aspremont-Linden, en gammal adlig belgisk slägt,
härstammande från Lothringen. - Franois de la Mothe
Villebert, vicomte d’A., krigare i fransk tjenst,
Vaubans samtida och fackbroder i befästningskonst,
d. 1678 i Toulon, hvars fästningsverk han byggde. -
Ferd. Gobert, grefve von A., f. 1643, d. 1708, deltog
såsom kejserlig fältherre i kriget mot turkarna
1686-90. - Ferd. Karl, grefve von A. und Linden,
f. 1689, d. 1772, deltog i sjuåriga kriget och afled
såsom kejserlig fältmarskalk.
Aspromonte, den sydligaste förgreningen af
Apenninerna i sydligaste delen af Kalabrien, tätt
bakom Reggio. Högste punkten är Monte Alto. A.,
som är rikt på skog och vackra naturscenerier,
har i nyaste tid blifvit bekant genom Garibaldis
tillfångatagande och hans friskaras nederlag derstädes
d. 29 Aug. 1862.
Aspropotamo, flod i Grekland. Se Achelous.
Aspveden (Aspvid), en under medeltiden flere
gånger omtalad stor skog i Östergötland. Han synes
hafva utbredt sig från sjön Yxningen, på gränsen
mot Tjust, upp till sjön Glan och beklädt den
höjdsträckning, som skiljer kustbygden från den
egentliga östgötaslätten. Nuv. Vestra Husby socken
kallades på den tiden Husaby-Aspvid, till skilnad från
"Husaby mellan vikarna" (å Vikbolandet mellan Bråviken
och Slätbaken), nuv. Östra Husby.
R. T.
Aspås, socken i Jämtland, Jämtlands län, Rödöns
tingslag. Arealen 23,779 hekt. (47,558 tnld). Omkr. 13
mtl. 891 innev. (1874). Annex till Rödön, Hernösands
stift, Jämtlands norra kontrakt.
Aspö, socken i Södermanland, Södermanlands
län, Selebo härad, består hufvudsakligen af
Aspön i Mälaren. Arealen 3,501 hekt. (7,012
tnld), oberäknadt vatten. 26 13/16 fm. mtl. 657
innev. (1874). Prebende-pastorat af 3:dje kl.,
Strengnäs stift, Öfver-Selö kontrakt. - A. eger en
urgammal kyrka med märkvärdiga, forntida
hvalfmålningar. Bland fornlemningar märkes Aspö runsten.
Ass, vigt och mynt. Se As.
Ass, musikt., kallas den ett halft tonsteg sänkte
tonen a; förtecknas med b. - Ass-ass l. dubbelt ass
kallas samme ton, sänkt ett helt tonsteg; förtecknas
med två b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
