Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakterier - Baktrien - Baktsjisarai - Baku - Bakugnspenningar - Bakunin, Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varbildning, förebygga de eljest så vanliga elakartade
återverkningarna på hela organismen, är alldeles
visst. På den allra sista tiden hafva visserligen
ganska vigtiga tvifvelsmål "blifvit framdragna om att
"bakterierna i och för sig skulle kunna utöfva ett
så betydande inflytande. Man liar å ena sidan funnit
bakterier i sår, hvilkas läkning icke dess mindre
obehindradt försiggått; å den andra har man förgäfves
sökt dem i stora inre abscesser. Vidare har man funnit
dessa svampar cirkulerande i blodet hos fullt friska
menniskor. Slutligen har man insprutat fullt lefvande
bakterier, men som varit befriade från alla förskämda
tillsatser, i kroppen hos djur och menniskor, utan att
dessa deraf rönt den minsta olägenhet (Hiller). Det
synes således, som om den lära, hvilken ännu för
kort tid sedan gällde såsom alldeles fast grundad,
skulle behöfva modifieras - möjligen och troligen
i deri riktningen, att bakterierna, monaderna och
allt hvad de nu heta, ej sjelfva skulle utgöra
den verksamma kraften, utan endast vara bärare af
giftiga och förskämmande, kemiskt verkande, gasformiga
ämnen, hvilka förtäta sig om dem, liksom om hvarje
annan kropp, och att de mikroskopiske svamparna
vore farligare än alla andra, hufvudsakligen just
genom sin litenhet, hvilken gör det svårare att
afvärja dem. En annan åsigt, den att bakterierna
skulle lefva på förruttnelsen - således deraf vara
en följd, ej dertill en orsak - är strängt taget ej
så fullständigt motsatt den förra, som man påstått.
ssr.
Baktrien (Baktra, ’Baktria 1. Baktriane) hette
i forntiden landet mellan floden Oxus i n. och
Hindukusch (Paropamisus) i s., det nuvarande
Balkh. Baktrierna bildade med perserna och mederna
en gren af den indo-germanske folkstammen och talade
högst sannolikt zendspråket, som derför ock blifvit
kalladt det gammalbaktriska språket. Baktrien
var den egentlige medelpunkten för Zoroasters
reformatoriska verksamhet. I 7:de årh. f. Kr. kom
landet under medernas herravälde, blef sedermera,
från Cyri tid, en del af det persiska riket och jämte
detta eröfradt af Alexander den store. Denne grundade
der under sitt stora tåg 12 städer och qvarleinnade
14,000 greker, hvilka förmedlade en ny civilisation
i dessa trakter. Sedermera bildade landet en del af
selevkidernas välde. Omkring 255 f. Kr. uppreste sig
den då varande ståthållaren, Diodotus eller Theodotus,
och gjorde sig oberoende. Det af honom grundade
nybaktriska riket utsträckte sig småningom mot söder
öfver Paropamisus och der, vid Kabulfloden och Indus,
bibehöll sig, ehuru parterna trängde på från vester,
det grekiska herraväldet, sedan det egentliga Baktrien
omkring 139 f. Kr. blifvit eröfradt af par-terkonungen
Mitridates I och snart derpå (127) öfversvämmadt
af sakerna. Det grekiska väldet vid Indus dukade
slutligen ock (omkr. år 90 f. Kr.) under för dessa
saker, som nu längs Indus, ända till dess mynning,
stiftade ett indo-skytiskt rike. För det nybaktriska
rikets historia voro sparsamma notiser hos de gamle
skriftställarna länge den nästan enda, högst otill-
fredsställande källan; först i do sista årtiondena
har en mera sammanhängande och noggrann kunskap
om detsamma blifvit möjlig genom ett stort
antal grekisk-baktriska mynt, som tillsammans med
indo-skytiska blifvit funna i Af-ganistan. De uppgifva
namnen på en rad konungar och lemna genom sina tecken
och inskrifter äfven mångfaldiga andra upplysningar
öfver detta grekiska rikes politiska historia och
kultur. Så tidigt som på konung Eukratides’ tid (160
f. Kr.) synes på mynten det s. k. bak-triska pali, ett
språk beslägtadt med sanskrit, men skrifvet med ett
alfabet af synbarligen feniciskt ursprung. Det oaktadt
bibehåller sig grekiskan ännu länge på de skytiske
herskarnas-mynt, hvaraf synes framgå, att den grekiska
kulturen i detta land icke genast dukade under,
Baktsjisarai, stad på halfön Krim i ryska
guvern. Taurien, de krimske tatar-kanernas gamla
residens, beläget i en romantisk klippdal s. v. om
Simferopol. 1867 hade det 11,448 innev., till störste
delen tatarer. Till stadens märkvärdigheter hör
framför allt kanernas af sköna trädgårdar omgifna
palats, bygdt 1519. I närheten ligga karaiternas
urgamle stad T s j u -fut Kale ("judefästningen"), med
en stor mängd i klipporna inhuggna hålor, och det som
ett örnnäste bland klipporna belägna Maria-k lostre
t, som äfvenledes är till störste delen uthugget i
berget och utgör en mycket besökt vallfärdsort,
Baku, hufvudort i det ryska guvernementet med
samma namn, belägen på halfön Absjeron, ungefär
midt på Kaspiska hafvets vestra kust. 13,396
innev. (1867). B., som har en rymlig och skyddad
redd, hvilken aldrig tillfryser, är station för en
afdelning af ryska flottan på Kaspiska hafvet och
näst Astrakan den betydligaste handelsplatsen vid
denne sjö. - Baku är sedan mycket gamla tider bekant
för de ymniga naftakällor, som till ett antal af
mer än 100 finnas i dess närhet på halfön Absjeronr
och de eldpelare af brinnande gas, som uppstiga genom
sprickor i marken. De största af dessa gaskällor ligga
n. ö. om staden och bilda de s. k. "store eldarna",
som enligt de der boende eldsdyrkarnas (guebrernas)
tro hafva brunnit sedan verldens skapelse. Ännu står
der sedan uråldriga tider en vidtberömd helgedom,
till hvilken årligen stora vallfärder anställas.
Bakugnspenningar, kamer., en skatt till staten för
rättigheten att begagna bakugn. Den lades 1622 på
städernas innevånare och ut-togs årligen af hvarje
hushåll, jämnlikt en efter stånd och förmögenhet
graderad taxa. Adeln var fri. För bagare gällde
särskilda bagareordningar. Bakugnspenningarna
af skaffade s 1747, men den beskattning på
brödförbrukningen i städerna, hvilken de
representerade, fortfor i den s.JL påbjudna
husbehofsaccisen. Kbg.
Bakunin, Mikael, rysk kommunist och agitator, född
1814 i grefskapet Tver i Rysslandr tillhörde en
gammal rik adelsslägt, som är befryndad med ätten
Muraviev. Han fick sin uppfostran vid kadettakadcmien
i Petersburg och blef derefter fänrik vid det
kejserliga gardet, men tog snart afsked och egnade
sig 1838- 40 med framgång åt vetenskapliga studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
