Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ball, Thomas - Ballad - Ballagi, ungers språkforskare. Se Bloch (Moritz) - Ballanche, Pierre Simon - Ballarat - Ballast - Balle, Nikolai Edinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängd goda porträtt-byster, -statyetter och -statyer,
t. ex. Webster, Chickering, Lincoln, Clay samt
Washingtons ryttarestaty i brons (i Boston, aftäckt
1869). Berömda äro äfven hans idealstatyer, t. ex. Eva
(1866). Konstnären har sedan 1865 vistats i Rom och
i Florens.
Ballad (Ital. lattäta, af Lat. ballare, dansa), en
episk-lyrisk diktart. De ballader, som skref-vos
i Italien under medeltiden, voro kortare lyriska
kärleksdikter, som ursprungligen sjöngos till
dans. Med dem beslägtade voro fransmännens lättades,
hvilka förekommo ända till Ludvig XIV:s tid. Vidare
brukas ordet om episka folkvisor, i synnerhet de
skotska och engelska från 14:de t. o. m. 16:de
årh. Bland dessa märkas de s. k. börder-ballads
("gräns-ballader"), hvilka besjöngo striderna på
gränsen mellan England och Skotland. Dessa utgåfvos
af Percy (1765) o. a. Tyskland eger flere utmärkta
balladdiktare från senare tider, såsom Göthe, Bur-ger,
Uhland, Heine m. fl. - Balladerna äro merendels
dystra och vemodiga samt hafva dialogformen. De
äro aningsfulla och mera antydande än egentligen
beskrifvande. Drag ur ande- och sagoverlden förekomma
ofta. Som diktart kan balladen sägas vara ett uttryck
för de germanska och nordiska folkens anda, i motsats
mot romansen (se d. o.), hvilken egentligen tillhör
de romanska, sydliga nationerna, i främsta rummet
spaniorerna. Gränsen mellan de båda diktarterna är
dock mycket sväfvande.
Ballagi, ungersk språkforskare. Se Bloch (Moritz).
Ballanche [-a’nsch], Pierre Simon, fransk skald och
filosof, f. 1776 i Lyon, d. 1847 i Paris, var först
anställd vid ett boktryckeri, förenadt med bokhandel,
men egnade sig sedermera uteslutande åt författare
skåp. B. skref åtskilliga filosofisk-politiska
skrifter, i hvilka han redogör för huru hela
det gamla samhället borde ombildas efter hans
nya åsigter. Dessa väckte på sin tid uppseende i
Frankrike. Den mystiske stilen i hans arbeten gör
dem dock mycket svårfattliga. B. blef medlem af
Franska akademien 1842. - Hans hufvudarbete, Essai
de palingénésie sociale (1827-28), en historiens
filosofi, är ofullbordadt. B. utgaf sjelf sina
Oeuvres, 4 dlr (Paris 1831).
Ballarat, stad i en af de rikaste guldtrakterna
i kolonien Victoria i Australien, v. om
Melbourne. Omkr. 74,000 innev. (1874). Bergsakademi
sedan 1873.
Ballast 1. Barlast. 1) Sjöv. Då ett fartyg ej innehar
någon last, eller ock ringa eller lätt sådan, har
det icke tillräcklig styfhet eller förmåga att motstå
krängning, utan kan lätt kantra, synnerligast om det
är segelfartyg. För att få tillräcklig styfhet måste
fartyget tryckas tillräckligt djupt i vattnet genom
intagande af någon tyngd, såsom sand, sten. singels,
krita eller annan lätt anskafflig och billig materiel,
som då får namn af ballast. Då lätt last skall intagas
och ballast är behöflig, utjämnas dennas yta och
lasten lägges ofvanpå. Nutidens ångare begagna ofta
s. k. vattenballast och äro för detta ändamål försedda
antingen med dubbel botten eller med en eller flere
stora ci-
sterner, fastnitade vid fartygets botten. Genom
bottenventiler insläppes vattnet i dessa mellanrum
eller tomrum, till dess de blifva fulla. Då
fartyget ej längre har behof af ballast, utsläp-pes
cisternernas vatten i fartygets botten och utpumpas
sedermera medelst maskinpumpen. Cisternerna begagnas
stundom till förvaring af last eller kol. På
örlogsfartyg - som i allmänhet icke föra last,
utan blott nödig utredning och proviant samt i öfre
delen af fartyget kanoner och andra svåra tyngder -
begagnas jerntackor som ballast. Smärre båtar nyttja
merendels stenar, sandpåsar o. d. Någon gemensam
bestämmelse för den qvantitet ballast, som fartyg
bör intaga, kan svårligen uppgöras, till följd af
fartygens olika form, segelytor, tyngder ofrni däck
o. s. v.; dock torde tredjedelen af den tyngd, som
fartyget lämpligen kan föra, i de flesta fall vara
tillräcklig. Då ett fartyg är ballastadt, är det mera
välseglande och lättare att manövrera, än då det är
fullastadt. Ett fartyg säges gå i ballast, då det
ej innehar last, utan endast ballast. - Ballast-kaj,
ställe der ballast-upplag finnes och der fartyg in-
och uttaga sin ballast. - Ballast-port, fyrkantigt
hål eller öppning i sidan på handelsfartyg, för in-
och utkastning af ballasten. Denne port begagnas äfven
för in- och uttagande af jern-och planklaster m. m.
R. N.
2) Väg- och vattenl. Den fyllning å jernvä-gar,
i hvilken slipers (bjelkunderlag) och räls (skenor)
hvila. Kallas äfven grusbädd.
Balle, Nikolai Edinger, dansk biskop, föddes 1744 på
Låland. Efter att hafva genomgått Slagelse latinskola,
dimitterades han 1762 till universitetet, der han
år 1765 tog teologisk examen. Sedan han studerat
några år i Tyskland, först i Leipzig och sedermera
i Göttingen, der han blef erbjuden en professur,
återvände han 1770 till Danmark. Ar 1771 utnämndes
han till kyrkoherde i Jylland, men kallades
redan 1772, efter Struensees fall, till teologie
professor vid Köpenhamns universitet och verkade
såsom sådan till 1782, då han blef med-hjelpare
hos biskop Harboe. Vid dennes frånfälle, 1783,
blef han biskop öfver Själlands stift. Utan att vara
blindt ortodox var B. en allvarligt troende kristen,
hvilket hade till följd, att han kom i strid med en
af representanterna för den nyare "upplysningen",
den andlige vältalaren och prestmannen Bastholm,
då denne sökte att få liturgien ombildad i modernt
rationalistisk anda. B. hindrade detta försök, men
som han saknade religiös entusiasm och sinne för den
poesi, som finnes i hvarje religion, mäktade han
icke värna sig mot rationalismens sträfvande att
ensidigt göra pligtuppfyllelsen till religionens
grundval. Spår af denna riktning finnes i den
genom B:s medverkan utgifna "Evangelisk-christelige
psalmebog" - der all must och kraft var utpressad
ur de gamle psalmerna - och likaså i B:s Lcerelog
i den evan-gelisk-christelige religion (1794),
som påbjöds till begagnande vid alla folkskolor
äfvensom vid nattvardsundervisningen. Först på senare
tiden har detta arbete börjat lemna rum för bättre
undervisningsböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
