Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barjatinski, Alexander Ivanovitsch - Bark - Bark - Barka - Barka - Barkar - Barkarol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1559
Bark-Barkarol.
1560
till fånga. För denna bragd utnämndes B. till
fältmarskalk. 1862 måste han till följd af försvagad
helsa definitivt afgå från sin befälhaf-vareplats
i Kaukasus, och sedan dess har han mest vistats på
resor i utlandet eller på sina gods i Polen.
Bark, sjöv. 1} En segelbåt med tvänne master,
hvilka hvardera föra ett segel, som till formen är
en sammansättning af loggert- och latinsegel. Det
fästes upptill vid ett s. k. spri
eller rå. Det bakre seglet, som är störst, kallas
stör-segel och föres på högra sidan af masten; det
främre kallas f o ek och föres på venstra sidan. Denna
tackling begagnas i allmänhet på svenska örlogsfartygs
båtar. - 2) En för kungliga och andra högt uppsatta
personer afsedd båt, utsirad med bildhuggerier och
förgyllnin-
gar samt akter-ut försedd med ett lätt tak, uppburet
af pelare och beklädt med draperier. Dylika båtar
begagnas numera aldrig i Sverige, men synas stundom
i Medelhafshamnar. - 3) En lastpråm af smidig form,
oftast däckad eller öfverbyggd. Sådana begagnas mest
till fartygs lossning och lastning. Benämningen bark
nyttjas mest af sjöfolk. - 4) Förkortad benämning på
barkskepp (se d. o.). B. N.
Bark (Lat. corteoo), bot., kallas i allmänhet
det yttre omhöljet kring de dikotyledona och
de polykotyledona trädens stammar och deras
förgreningar. Barken på ett nytt årsskott består
ytterst af ett sammanhängande lager af platta,
skiflika, tämligen tjockväggiga celler, hvilka
bilda ytter huden (epidermis, "öfverhuden"), och
under denna af mera rundade, tunnväggiga celler,
bark-parenkym. Denne bark kallas vanligen p rim är
b ar k. Nästa år tillkommer s. k. sekundärbark,
uppkommen genom af-lagring af bastceller och
bastparenkym från yttre delen af den mellan
veden och barken uppträdande bildnings väfnaden
(cam-bium). Den sekundäre barken (bastet) tillväxer
årligen i någon mån genom nya aflagringar från
bildningsväfnaden. Den primäre barken tilltager
äfven med åren i massa, inom vissa gränser, genom
celldelning. I en äldre bark kan man sålunda urskilja
tre till utseendet från hvarandra betydligt afvikande
lager,
hvilka vanligast benämnas in n érb ar k,
mellan-barkoch ytterbark. Innerbarken eller bastet
(sekundär-barken) består af långsträckta, spetsade
celler, hvilka, såsom hos linet och hampan, kunna
få en högst betydlig.längd och äro omgifna med
bastparenkym-celler, genom hvilka bildas liksom
knippen af bastceller. Mellan dessa bastknippen
uttränga märgstrålar till mellanbarken, i hvars
parenkym dessa sistnämnda så att säga försvinna,
eftersom de celler, som bilda märgstrålarna, hafva
samma beskaffenhet som mellan-barkens. Mellanbarken
är den inre, af mera rundade eller genom ömsesidigt
tryck kantiga parenkymceller bildade delen af den
primäre barken. I mellanbarken förekomma spridda
kärl, luftkanaler, saftrör, gömmen för flyktiga
oljor, hartser och balsamer samt aflagringar af
garf-och färg-ämnen m. m. - Ytterbarken utvecklas
ur den primäre barkens ytterhud, å hvilken under
yngre tillstånd ibland träffas ett sammanhängande,
formlöst lager, kalladt "cuticula". Ytterbarken består
af mer eller mindre sammantryckta och förtjockade,
platta, skiflika celler, i hvilka ofta bildas kork,
som kan antaga olika former (vanlig kork, läderkork,
korkvårtor m. m.) och som mäktigt bidrager att skydda
mot yttre förstörande inverkningar. Korkbildning
uppträder icke sällan äfven i barkens inre,
hvari-fenorn utanför liggande delar dö bort och
s. k. ällbark uppkommer, hvilken småningom aflossas
("afflarnar") i större eller mindre stycken,
t. ex. hos tallen, platanen m. fl. Jfr Barkar,
Fällbark, Kork. ö. T. s.
Barka. 1) Det forna Cyrenaica, ett hög-län d i norra
Afrika, mellan den stora Syrten (hafsviken Sidra)
och Egypten i v. och ö. samt den libyska öcknen och
Medelhafvet i s. och n. Arealen vid pass 159,000
qv.-kilom. (2,865 qv.-mil). Landet lyfter sig
till en 500 m. (1,680 f.) hög platå. Den norre
delen är utomordentligt fruktbar; men, större
delen af landet består endast af nakna klippor
och flygsandsfält. Innevånarnas antal lär uppgå
till o 320,000. De utgöras af araber och några få
berber samt voro till 1869 underordnade paschan
af Tripoli. men lyda nu omedelbart under Porten. -
2) Stad i nämnda land, nu förfallen. - 3) Landskap
på gränsen mellan Abessinien och Nubien, bebodt af
nomader och uppkalladt efter floden Barka, som flyter
genom detta landskap och rinner ut i Koda hafvet.
Barka, folkstam i norra Abessinien, boende mellan
floderna Marib och Barka. Antalet medlemmar uppskattas
till 20,000.
Barkar, farmaL, är den allmänna benämningen på de i
handeln förekommande olika slag ’ af bark, som utmärka
sig genom sin halt af medicinskt verksamma eller
tekniskt användbara ämnen, t. ex. kinabark, kanelbark,
brakveds-bark, ekbark, kaskarillbark m. fl. o. T. s.
Barkarol (Ital. barcarolé), en- eller
tvåstäm-mig . sång, som sjunges af venezianska
eller neapolitanska båtförare eller gondolierer
("bar-caruoli"). Barkarolen går vanligen i moll
och 6/8 takt samt har en egendomligt vek och enkel,
stundom lidelsefull karakter. Den har upptagits äfven
i konstmusiken, såsom i operorna "Othello",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
