Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befruktning - Befäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nu skildrade. I enlighet med förhållandet
hos djuren och de högre växterna föreställer
man sig vanligen, att två celler af olika
beskaffenhet, d. ä. en hancell och en honcell,
måste samverka vid befruktningen. Att detta dock
ej är nödvändigt, visar en mängd lägre alger
och äfven en del af svamparna. Hos dessa visa
nämligen ofta de bägge befruktningscellerna alls
ingen skilnad, vare sig i form, storlek eller
verksamhetssätt. Hos desmidiaceer och mesokarpeer
t. ex. tillgår det vid bildningen af den
grobare cellen så, att två i hvarandras närhet
liggande, fullkomligt likartade membran-klädda
celler mot hvarandra sända hvar sitt lilla
utskott, hvarefter dessa bägge utskott växa
tillsammans och bilda efter upplösning af den
cellvägg, som åtskiljer de båda cellerna, en
s. k. kopulationskanal. Till midten af denne
kanal begifva sig derpå båda de sammanvuxne
cellernas urslemsmassor och sammansmälta der
till en grobar cell, en s. k. zygospor. Detta,
det enklaste slaget af befruktning, kallas
kopulation eller konjugation, till skilnad
från det högre slaget af befruktning, som
lämpligen torde kunna benämnas
fekundation och som består deri, att två till
beskaffenhet och verksamhet skarpt skilda
könsceller samverka. Jämte kopulationen i denna
sin renaste form förekomma hos en mängd lägre
alger kopulationsformer, som visa en öfvergång
till fekundationen, i det att de kopulerande
cellerna än äro lika till form och storlek, men
skilja sig i verksamhetssätt (så hos de flesta
Zygnemeae), än deremot äro något olika till
form och storlek, men verka på samma sätt (så
t. ex. hos en del af Chlorozoosporeae). Dylika
öfvergångsformer af olika slag och grad bilda
en fullt sammanhängande kedja mellan den rena
kopulationen och den typiska fekundationen.
Hos de ofvan såsom undantag nämnde röde algerna
eller florideerna gestalta sig förhållandena med
befruktningsorganen och befruktningsakten på ett
mycket egendomligt sätt. En närmare redogörelse
kan här ej komma i fråga; endast antydningsvis
må nämnas, att dessa växters honorgan
(trikoforen) har en så afvikande byggnad, att
man i detsamma ej kan påvisa någon särskild cell,
fullt motsvarande äggcellen, samt att hancellerna
äro försedda med cellvägg och till följd deraf
sakna rörelseförmåga. Se Florideae.
Äfven de högste växterna, de som äro försedda
med ståndare och pistiller, fanerogamerna
(gruppen Angiospermeae), förhålla sig i anseende
till befruktningen på ett mycket egendomligt
sätt. Nakna honceller, de i embryosäcken
inneslutne äggcellerna (embryo-blåsor),
finnas der visserligen, men nakna och rörliga
hanceller deremot icke. De i ståndareknapparna
bildade hancellerna, pollenkornen, äro tvärtom
alldeles orörliga, såsom egande en tjock,
t. o. m. tvåskiktig cellvägg. I art.
Pollination kommer att redogöras för det sätt, hvarpå
dessa orörlige pollenceller öfverföras till
honorganen (pistillernas märke). Endast derom
vilja vi nu påminna, att insekter och vinden
dervid merendels spela en mycket vigtig rol. Hvad
åter beträffar det sätt, på hvilket det till
pistillens märke öfverförda pollenkornet sätter
sig i förbindelse med äggcellen och påverkar
den, torde här en något närmare redogörelse
vara på sin plats. Då pollenkornet blifvit
fördt till pistillens märke, befinner det sig
ännu på ett jämförelsevis ej ringa afstånd från
äggcellen. Denne ligger nämligen innesluten i
embryo-säcken, hvilken cell i sin ordning är
omsluten af fröknoppens hyllen. Fröknoppen
åter har sin plats i pistillens nedre del,
i fruktämnet. Pollenkornet, som hvilar
ofvanpå det af stiftet uppburna märket, har
sålunda ännu ej på långt när hunnit fram till
äggcellen. Detta, som dock måste ske, om en
befruktning skall kunna ega rum, försiggår på det
sätt, att pollenkornet högst betydligt utvecklar
sig på längden. Derigenom att pollenkornet
insuger en del af den klibbiga märkesvätskan,
förmås det inre skiktet af dess cellvägg att
förlänga sig till ett smalt rörformigt organ,
det s. k. pollenröret, som växer ned genom
stiftets väfnad samt in i en fröknopp genom
dess knoppmun ned till embryo-säcken, der
det stannar, tätt slutet intill denne säck,
men dock utanför honom. Hancellen kommer
således der aldrig i omedelbar beröring med
den i embryo-säcken inneslutne honcellen,
utan förblir ständigt genom cellväggen skild
från denne. Befruktning försiggår emellertid
sålunda, att en del af pollenrörets flytande
innehåll medelst diffusion genomtränger såväl
pollenrörets egen som embryo-säckens membran
samt derefter intränger i och blandar sig med
äggcellerna. Dessa (eller vanligen blott en
af dem) omklädas af en cellvägg och utveckla
sig genom celldelning till en liten ny växt,
ett s. k. växtämne eller embryo, som till en
början blir inneslutet i ett frö. Till ett sådant
utvecklar sig nämligen fröknoppen, på samma gång
som pistillens fruktämnes-vägg utbildar sig till
ett förvaringsrum åt fröet, till ett frögömme.
Hos de fanerogamer, hvilka sakna pistiller och
hvilkas fröknoppar således äro nakna (gruppen
Gymnospermae), försiggår befruktningen på ett
visserligen något afvikande, men dock i det
väsentliga likartadt sätt.
Några växtgrupper finnas, hos hvilka
befruktningsförloppet ännu ej är till
fullo utredt. Till dessa höra lafvarna,
de fleste svamparna samt en mindre del af
algerna. Slutligen må nämnas, att en del af
de allra lägste algerna och svamparna, sådana
som bakterierna och jästsvamparna, efter all
sannolikhet ej ega någon befruktning, utan
fortplanta sig endast på könlös väg. Jfr
Hanorgan (växternas) och Protophyta.
C. L. V. W.
Befäl (T. befehl, befallning), rättighet och
makt att befalla öfver någon eller något. –
Krigsv. Gemensam benämning på alla officerare,
under-officerare, korporaler och konstaplar
inom ett lands här eller flotta. Befälet
delas i öfver-befäl (officerarna) och
under-befäl (under-officerarna, korporalerna
och konstaplarna). Stundom indelas det i befäl
(i inskränkt bet) och under-befäl, hvarvid det
förra ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
