Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belägringsartilleri - Belägringstillstånd - Belägringsträng - Bem, Josef - Bema - Bemanna - Bembasjön. Se Bangveola - Bembo, Pietro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belägrings-artilleri, krigsv., sammanfattningen
af de pjeser, som fordras till en belägring. Se
Artilleri, Belägrings-träng, Kanon och Pjes.
W. G. B.
Belägringstillstånd (Fr. état de siége). Vid
tillfällen, då staten är i fara, till
följd af vare sig yttre fienders anfall
eller oroligheter inom landet, kunna till
försvarskraftens koncentrerande den verkställande
maktens organ ställas under en styrelse –
den militära –, som kan utveckla hastig
och nödig enhet och kraft. Detta sker genom
belägringstillståndets proklamerande. Under det
nämligen annars, vid för det allmänna mindre
farliga oroligheter, militärmakten endast får
användas på reqvisition af civilmyndigheten
och för hennes upprätthållande, inträder genom
belägringstillståndet det omvända förhållandet,
att hela den verkställande makten för den
ort, som närmast är utsatt för faran, lägges
i den kommenderande militärbefälhafvarens
händer, så att han eger gifva befallningar
åt samtliga myndigheter: civila, militära och
kommunala. Dermed följa i större eller mindre
mån, allt efter som det närvarande tillståndet
anses fordra det, inskränkningar i de friheter,
som i konstitutionella staters författningar
pläga vara tillförsäkrade statsmedlemmarna,
såsom den personliga friheten, rätten att dömas
endast af de laglige ordinarie domstolarna
enligt gifven ordning, hemfriden, yttrande-
och tryckfriheten, församlingsfriheten
o. s. v. Belägringstillståndet gifver
alltså militärmakten rätt att anställa
husundersökningar, att förbjuda folksamlingar,
att förhindra tidningars och skrifters
utgifvande, att fängsla och tills vidare förvara
misstänkta personer och att vidtaga andra
dylika försigtighetsmått, samt – hvilket är
det vigtigaste – att i vissa fall ställa civila
personer till rätta inför krigsdomstolar och döma
dem enligt för militärpersoner gällande lagar. –
Belägringstillståndet såsom en legaliserad
statspraxis förskrifver sig från den första
franska revolutionens tid och har sedermera
varit tillämpadt i flere land vid åtskilliga
tillfällen, särskildt i Paris och andra delar af
Frankrike under Ludvig Filip, 1848 års republik
samt kriget 1870 och de händelser, som derefter
följde. Såväl i Frankrike som i Tyskland
äro i lag föreskrifter gifna beträffande
belägringstillståndets proklamerande och
detsammas verkningar.
Belägrings-träng (se Träng), krigsv., kallas
sammanfattningen af de hjelpmedel, som genom
forsling kunna framskaffas till en belägrad ort
och hvilka för den anfallande äro nödvändiga
till belägringens utförande. Sådana tränger äro
af två slag:
Ingeniör-belägrings-träng, som medför hugg- och
handyxor, sågar, spadar, jordhackor, sandsäckar,
förnödenheter till minarbeten, dynamo-elektriska
apparater, luftballonger till rekognoseringar
m. fl. för de fortifikatoriska arbetenas
utförande nödiga verktyg och materialier samt
Artilleri-belägrings-träng, som medför pjeser
(belägrings-artilleri) och ammunition samt
dessutom en del fyrverkeripjeser och materialier
till batteribyggnad m. m. Man anser, att en
normal träng af sistnämnda slag bör bestå af
omkr. 400 kanoner, 40 mörsare och 100 gevär samt
omkr. 500 skott per pjes. W. G. B.
Bem, Josef, polsk general och patriot,
f. 1795 i Galizien, deltog i den franska
arméns tåg till Ryssland 1812 och blef 1815
anställd vid den nybildade polska hären. Hans
frimodighet och polska tänkesätt ådrogo honom
emellertid en mängd förföljelser, hvarför
han flere gånger sökte få afsked, hvilket
likväl icke lyckades förr än 1825. År 1831
ingick B. i den polska insurrektions-armén,
der hans tapperhet och skicklighet skaffade
honom den ena befordran efter den andra, till
dess han slutligen blef general. Efter Varsjavs
fall, 1831, begaf han sig till Paris, hvilket
blef hans stamhåll i 16 år, under hvilka han
hufvudsakligen sysselsatte sig med literära
arbeten och planer till Polens befrielse. 1848
kom han till Wien och fick stort inflytande
på upprorsstyrelsens militära åtgärder. När
denne stad kapitulerade, flydde B. till Ungern,
der han af regeringen fick i uppdrag att eröfra
Transsilvanien (Siebenbürgen). Han organiserade
en armé på 10,000 man, eröfrade Kronstadt och
Hermanstadt, dref österrikarna och deras ryske
bundsförvandter in i Valakiet samt jagade Puchner
ut ur banatet. Men trots dessa framgångar måste
B. slutligen duka under för öfvermakten. Af
Kossuth kallad till Ungern, deltog han i slaget
vid Temesvar (1849) och bidrog genom en öfverilad
operation till ungrarnas nederlag. Sedan han
ännu en gång sökt försvara Transsilvanien,
drog han sig in på turkiskt område, öfvergick
till islam och antog namnet Amurat pascha. Han
fick befallning att bosätta sig i Aleppo och
undertryckte der, i spetsen för de turkiske
trupperna, den arabiska befolkningens resning
mot de kristne. B. dog kort derefter, 1850.
Bema (Grek., af bainein, stiga), egentl. steg,
upphöjd plats eller tribun. I den grekiska kyrkan
betecknas dermed den upphöjde, med galler omgifne
plats framför altaret, från hvilken biskopen
eller presbytern håller sin predikan.
Bemanna, förse fartyg, båt, spel, kanoner med
manskap o. d.
Bemba-sjön. Se Bangveola.
Bembo, Pietro, italiensk lärd, f. 1470 i
Venezia, vistades 1500–06 vid hofvet i Ferrara,
kallades sistnämnda år till hofvet i Urbino och
begaf sig 1512 till Rom, der han blef påfven Leo
X:s sekreterare. Efter Leos död uppehöll han sig
i Padua, tills han 1529 blef republiken Venezias
historiograf. 1539 upphöjdes han till kardinal
och dog 1547 som biskop i Bergamo. B. gjorde
sig högt förtjent om det italienska språkets
rykt och riktighet, och han säges hafva varit
så noggrann i fråga om stilens renhet, att han
läste fyratio korrektur på sina verk. Bland hans
arbeten må nämnas Gli Asolani (1505, dialoger om
kärlekens väsende, tillegnade Lucrezia Borgia),
Prose nelle quale si ragiona della volgar lingua
(1525, ett förtjenstfullt grammatikaliskt verk),
Rime (1530), Carmina (1533) och Rerum veneticarum
libri XII (1487–1513). Det sistnämnda arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
