Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bentinck - Bentivoglio, italiensk slägt - Bentkovski, Felix - Bentley, Richard - Benton, Thomas Hart - Bentonville - Bentång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1809 såsom premier-minister. – 4) William Charles
Cavendish-Scott-B., lord, den föregåendes son,
engelsk krigare och statsman, f. 1744, var 1812
befälhafvare öfver de britiske trupperna på
ön Sicilien och sändebud hos Ferdinand II samt
ansåg sig på grund deraf berättigad att gifva
sicilianerna en konstitution. 1827–35 var han
general-guvernör i Ostindien. Död 1839. –
5) William George Frederick Cavendish-B.,
engelsk statsman, yngre son af William Henry
B., föddes 1802. Han var först officer, sedan
privatsekreterare hos G. Canning och blef 1820
underhusledamot. I början af sin parlamentariska
bana tillhörde han whigpartiet, men öfvergick
1834 till tories och stod på Peels sida, ända
tills denne bröt med skyddstullsystemet. Derefter
ställde sig B. i spetsen för protektionisterna
samt störtade 1846, i förening med Disraeli
(nu lord Beaconsfield), sin förre chef och hans
kabinett. Död 1848.
Yngre linien. 1) Wilhelm von B., riksgrefve,
yngre son af den förste hertigen af Portland,
f. 1701, d. 1773, kom genom sitt giftermål med
en dotter af grefve Anton II af Aldenburg i
besittning af det Aldenburgska fideikommisset,
hvilket upprättades af den siste grefven af
Oldenburg och Delmenhorst, Anton Günther, åt
hans oäkta, men legitimerade son Anton. Nämnda
fideikommiss bestod af friherreskapet Kniphausen
och herrskapet Varel samt åtskilliga gods i
Oldenhurg. – 2) Wilhelm Gustav Friedrich von B.,
den föregåendes sonson, grefve, f. 1762, d. 1835
som britisk generalmajor, lefde efter sin första
hustrus död i konkubinat med en oldenburgsk
bonddotter, vid hvilken han lät viga sig 1816. –
3) Gustav Adolph von B., grefve, den föregåendes
son i andra äktenskapet, f. 1809, blef egare
af det Aldenhurgska fideikommisset, sedan en
äldre broder, som utflyttade till Amerika,
afträdt detsamma åt honom. Men en farbroder
hade redan under hans faders lifstid bestridt
dennes barn arfsrätten till fideikommisset,
efter som deras moder varit lifegen. En
vidlyftig och invecklad process uppstod,
hvilken vållade Tysklands förnämste rättslärde
mycket hufvudbry och föranledde yttrande af två
juridiska fakulteter. 1845 underställdes denna
tvist förbundsdagen, och 1854 erbjöd sig den
oldenburgska regeringen att köpa Kniphausen
samt föreslog, att de tvistande skulle sins
emellan dela köpesumman (2 mill. thaler). Den
ene af parterna ville emellertid icke gå in på
detta anbud, hvilket derför återtogs 1858. Sedan
denna tid har man icke hört något om den förut
så mycket omtalade processen.
Bentivoglio [-vol’jo], italiensk slägt, ur hvilken
åtskilliga skalder och lärde framgått. 1) Guido
B., kardinal, f. 1579 i Ferrara, d. 1644,
var påflig nuntius i Flandern och sedan i
Frankrike. Han är känd som författare till
Della guerra di Fiandra (1632–39), som på ett
sanningsenligt och jämförelsevis opartiskt sätt
skildrar Nederländernas uppror. – 2) Cornelio
B., kardinal, f. 1688 i Ferrara, d. 1732, var
en tid påflig nuntius i Frankrike. Han gynnade
i hög grad konster och vetenskaper och
sysselsatte sig sjelf på lediga stunder med
poetiska försök.
Bentkovski, Felix, polsk literaturhistoriker,
f. 1781, d. 1852, var 1817–31 professor och
bibliotekarie vid universitetet i Varsjav. Hans
förnämsta verk är Den polska literaturens
historia (1814).
Bentley [bä’ntli], Richard, engelsk filolog och
kritiker, f. i Oulton (i Yorkshire) 1662, d. i
Cambridge 1742, blef 1694 kongl. bibliotekarie
i St. James och 1716 teologie professor i
Cambridge. Sitt rykte som filolog grundade B.
genom ett bref till dr Mill, hvari han ådagalade
sitt skarpsinne vid förklaringen af dunkla
ställen hos de klassiske författarna. 1692
utgaf han en grundlig vederläggning af ateismen,
liksom han sedermera städse låg i fejd med sin
tids filosofer och bl. a. mot dem (1713) utgaf
Remarks upon a discourse of freethinking in a
letter to F. H(are). Stort uppseende, gjorde
hans bevis mot äktheten af Phalaris bref, hvars
oäkthet han tydligt ådagalade i Dissertation
upon the epistles of Phalaris, Themistocles,
Socrates, Euripides and the fables af Aesopus
(1699). B:s hufvudarbete är hans upplaga af
Horatius (1711). Dessutom utgaf han (1726)
Terentius och Phaedrus. På anmodan af drottning
Karolina utgaf han 1732 Miltons "Paradise
lost", i hvars text han dock tillät sig flere
godtyckliga ändringar. B. gaf genom sina
skrifter, som utmärka sig för en skarpsinnig,
ehuru under stundom allt för våldsam kritik,
en ny riktning åt den klassiska filologiens
studium, och ej utan skäl har man kallat honom
den filologiska kritikens grundläggare. I
sitt uppträdande var han öfvermodig, djerf
och stridslysten; af sina samtida var han
mera känd för dessa egenskaper än för sina
filologiska förtjenster. Hans smärre filologiska
skrifter, Opuscula philologica, utkommo 1781. En
upplaga af hans samlade skrifter utgafs af
Dyce 1836 (3 dlr; fortsättning uteblef).
B. L.
Benton [bä’ntön], Thomas Hart, nord-amerikansk
statsman, f. 1782, d. 1858, deltog 1812 i
kriget mot England, bosatte sig 1815 i S:t
Louis som advokat och tidningsutgifvare och
var såsom sådan i högsta grad verksam för
Missouris upptagande i Unionen. 1820 valdes
han till senator i kongressen och verkade
der under 30 år för främjandet af vesterns
utveckling. Det länder honom till ära, att han
alltid motsatte sig slafveriets utbredande,
fastän han tillhörde det demokratiska partiet
och representerade en slafhållande stat. Efter
1850 invaldes han icke mer i senaten, men
satt 1852–54 i representanternas hus. Den
återstående delen af sitt lif egnade han åt
författareverksamhet. Hans förnämsta literära
arbete är den mycket spridda History of the
working of the american government for thirty
years (1851–56).
Bentonville [bä’ntönvill], by i grefskapet
Johnson i den nord-amerikanske unionsstaten
Nord-Carolina. De konfedererade under general
Johnston besegrade der förbundstrupperna under
general Sherman d. 18–25 Mars 1865.
Ben-tång, med., ett instrument, hvaraf kirurgerna
betjena sig för att, vid komplicerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
