Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benzoë - Benzoë-blommor, Flores Benzoës, är det forna namnet på Benzoë-syra - Benzoë-syra - Benzoë-träd, bot. Se Benzoë - Benzoin, kem. farmak. Se Benzoë - Benzol, kem. Se Benzin - Benzoyl - Benådningsrätt - Beotien, Boeotien, Böotien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och blomskaft. Denna art, som förekommer på
öarna Sumatra och Java, lemnar antagligen
det benzoeharts, som kallas Sumatra- eller
Penang-benzoë. Moderträdet till Siam-benzoë
är ännu icke botaniskt undersökt. Den finaste
Siam-benzoë består af plattade droppar eller
"mandlar" af 1–2 tums längd, bildade af
ett ogenomskinligt, hvitt, mjölkfärgadt
harts och löst sammanklibbade till större
massor. Oftare utgöres dock denna benzoe af
alldeles kompakta klumpar, hvilka innehålla en
större eller mindre mängd "mandlar", inbäddade i
en gråbrun grundmassa. Stundom kunna "mandlarna"
nästan alldeles saknas. Siam-benzoë har en
behaglig vaniljlik lukt, men föga eller ingen
smak. Denna benzoë-sort håller vanligen minst
12 % benzoë-syra (se Benzoë-syra), hvarför
Siam-benzoë också kallas "benzoësyrad benzoë",
till skilnad från "kanelsyrad benzoë" eller
Sumatra-benzoë, som innehåller kanelsyra
i större mängd, men deremot föga, stundom
ingen benzoë-syra. Denna Sumatra-benzoë har
oftast en mycket stor mängd hvita mandlar,
sammanhållna af en chokoladfärgad massa. Stundom
kunna dock äfven der mandlarna nästan alldeles
saknas. Med Sumatra-benzoë förenas vanligen
s. k. Penang-benzoë, som lär utmärka sig genom
en starkare styraxlukt – en lukt, som för
öfrigt äfven tillhör Sumatra-benzoë. De båda
sistnämnda benzoë-sorterna äro förbjudna i de
skandinaviska farmakopeerna. – Benzoë användes,
ehuru sällan, i några bröstmedel, men nyttjas
oftare till att förläna ister en behaglig
lukt, hvarjämte det begagnas till parfymer.
O. T. S.
Benzoë-blommor, Flores Benzoës, är det forna
namnet på Benzoë-syra.
Benzoë-syra, Acidum benzoicum, kem. farmak.,
är en enbasisk organisk syra, som finnes
färdigbildad i benzoë och äfven har framstälts
– dock vanligen i mindre mängd – ur balsamer,
hartser och flyktiga oljor af flere andra
slag. Man utdrifver, medelst ett slags
sublimering, den i Sverige officinella
benzoë-syran ur s. k. Siam-benzoë, som håller
12–18 % af denna syra. Hon uppstår för öfrigt
genom jäsning af den i gräsätande djurs urin
förekommande hippur-syran, som dervid genom
förening med vatten sönderdelas i benzoë-syra
och glykokoll. Benzoë-syra finnes sålunda i
ruttnande kreaturs-urin. Hon bildas äfven
genom syrsättning af bittermandel-olja (se
Benzaldehyd). Benzoë-syran kristalliserar
i hvita, sidenglänsande nålar och blad, hvilka
äro föga lösliga i kallt, mera i kokande vatten,
lättare i eter och allra lättast i sprit. Fullt
ren syra saknar lukt, men har en svagt sur,
stickande smak. Den officinella benzoë-syran
har vanligen en behaglig vaniljlukt, genom en
vidhängande flyktig olja ur benzoë-hartset.
Vid upphettning förflyktigas denna syra lätt
och utbreder dervid hvita, hostretande ångor.
Upphettad med kalk sönderdelas hon i kolsyra,
som bindes af kalken, och benzin (se d. o.),
som bortgår. – Benzoë-syran nyttjas emellanåt såsom
läkemedel i afsigt att främja upphostningen under
gamla svåra lungkatarrer. O. T. S. P. T. c.
Benzoë-träd, bot. Se Benzoë.
Benzoin, kem. farmak. Se Benzoë.
Benzol, kem. Se Benzin.
Benzoyl, kem., den syrehaltige, hypotetiske
radikalen C6 H5 CO, hvilken kan anses förekomma
uti benzoë-syra, benzaldehyd o. s. v. P. T. C.
Benådningsrätt, jur., i vidsträckt bemärkelse är
rätten att undanrödja alla legalt menliga följder
af en i lagen med straff belagd handling. Under
benådningsrätten hör alltså såväl abolition,
amnesti och restitution som benådningsrätt i
inskränkt mening, hvarmed förstås rätten att
eftergifva eller mildra ett straff, ådömdt genom
ett utslag, som vunnit laga kraft.
I alla monarkiska samhällen tillkommer
benådningsrätten monarkerna; i republiker
utöfvas den gemenligen af den verkställande
makten. I den nyare statsrätten betraktas den
icke såsom en yttring af regentens godtycke, så
att ynnest eller ett vekt hjertas känslor skulle
få vara bestämmande, ej häller såsom en rätt
att liksom bakom representationens rygg faktiskt
upphäfva en i regentens tanke olämplig straffart,
utan såsom en regeringshandling, genom hvilken
materiel rättvisa skall skipas i enlighet med
lagens anda. – Grunden till benådningsrättens
behöflighet ligger deruti, att ingen lag kan
vara så fullkomlig, att icke dess tillämpning
i vissa fall skulle vara en materiel orättvisa,
en onödig hårdhet.
I de tre skandinaviska rikena och Finland
ega regenterna benådningsrätt med följande
inskränkningar: i Sverige får konungen ej i
rikets tjenst återinsätta den, som riksrätt
fråndömt ämbetet; i Danmark får han ej utan
folketingets samtycke benåda ministrar från af
riksrätt ådömdt straff, och i Norge får han
dels ej annat än från lifsstraff benåda den,
som enligt beslut af odelstinget blifvit åtalad
vid och dömd af riksrätt, dels i allmänhet
ej benåda utan att Höjeste rets dom har
fallit. (Den sistnämnda bestämmelsen synes ej
hafva blifvit tolkad alldeles bokstafligt.) –
I benådningsfrågor skall i Sverige Högsta
domstolens, i Norge Höjeste rets yttrande
inhemtas och ärendet afgöras i statsrådet,
hvilket i Sverige är s. k. justitiekonselj. I
dessa land tillförsäkra grundlagarna den
brottslige rätt att efter eget val emottaga den
erbjudna nåden eller att undergå det straff,
hvartill han blifvit dömd. Detta tolkas så, att
den dömde ej behöfver underkasta sig en enligt
lagens mening mildare, men efter hans subjektiva
känsla kanske tyngre straffart än den, hvartill
domstol dömt honom. Deremot, då staten ej bör
kunna tvingas att verkställa ett straff, som
han finner orättvist, anses den dömde ej kunna
vägra att emottaga benådning från allt straff
eller minskning af straffqvantiteten inom den af
domstol ådömda straffarten. (Jfr H. L. Rydin,
"Några anmärkningar om konungens rätt att göra
nåd samt dess förhållande till dispensations-
och restitutions-rätten", 1861.) C. G. H.
Beotien, Boeotien, Böotien (Grek. Boiotia),
forngrekiskt landskap mellan Attika,
Megara Fokis, Korintiska viken, Lokris och
Eubea-sundet, beboddes först af pelasgiska
och lelegiska folkstammar samt af kadmeer och
pieriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
