Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergs slussar - Bergsstaten - Bergstedt, Erik - Bergstedt, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(134,5 f.) högre sjön Boren. Närmast den förre,
vid Bergs kanal-, post- och telegrafstation,
möta 7 sammanbyggda slussar, derpå en bassäng
och, vid dess slut 2 slussar, vidare en helt
kort kanalsträcka, följd af 2 slussar, så 1,012
m. (3,400 f.) kanal och 2 slussar (vid Brunnby)
samt ändtligen 2 slussar vid Heda. I närheten af
B. ligger Vreta klosters kyrka. J. H.
Bergs-staten utgöres af alla de ämbetsmän,
som handlägga till bergsväsendet,
förnämligast grufhandteringen, hörande
angelägenheter, och lyder sedan 1858 närmast
under Kommers-kollegium. Fordom bestod
bergsstaten af bergmästare (som i Falun och Sala
motsvarades af bergshauptmän), geschworner,
markscheider, bergsfogdar, konstmästare,
gruffogdar m. fl. tjenstemän, jämte hvilka
dessutom i Sala fans en bergsvärdie. Denne
stat ändrades i väsentlig mån genom en
kongl. skrivelse 1853, då bergsfogde-tjensterna,
konstmästare-tjensten m. fl. lägre tjenster
indrogos. Äfven geschworner-tjensterna upphörde
och ersattes genom 2 extra grufingeniörer
eller stipendiater. För Falu bergslag och Sala
silfververk inrättades egna bergslagsstyrelser,
med bergshauptmannen som ordförande, samt
i Falun 2, i Sala 3 (af bergslagen valda)
ledamöter. Vidare skulle å båda dessa ställen
gruf-ingeniör tillsättas i st. f. geschwornerna
o. s. v. Bergmästare-distrikten skulle
fortfarande vara 9. Denna anordning skulle
träda i verket med år 1855 och blef närmare
bestämd 1854. Sistnämnda år angåfvos gränserna
för de nio distrikten och bestämdes, att en af
de s. k. extra gruf-ingeniörerna skulle vara
föreståndare för grufkartekontoret. Slutligen
blef 1874 bergmästarnas antal inskränkt
till 6, hvaremot 7 gruf-ingeniörer blefvo
tillsatta, bland hvilka en har uppsigt öfver
grufkartekontoret. Genom kongl. skrifvelser
1861 och 1862 är gruf-styrelsen vid Falu
gruf va upphäfd och förenad med vederbörande
bergmästare-distrikt. Se Falu bergslag.
Th. N-m.
Bergstedt, Erik, ämbetsman, reseskildrare,
f. 1760 i Strengnäs, beträdde den diplomatiska
banan och förordnades 1790 till sekreterare
vid svenska beskickningen i Paris. 1790 var
han på Gustaf III:s befallning närvarande
vid fredsslutet i Värälä och tjenstgjorde
sedan en kort tid som chargé d’affaires i
London. 1794–97 företog han vetenskapliga
resor i Mindre Asien och Egypten samt utgaf
1802–05 under titeln "Le Chevaliers resa till
Propontiden och Svarta hafvet" en öfversättning
af Le Chevaliers "Voyage de la Propontide et du
Pont-Euxin". Den svenska upplagan, höjer sig,
genom öfversättarens tillägg och anmärkningar,
vida öfver den franska. B. adlades 1809 och blef
1812 statssekreterare. Död 1829.
Bergstedt, Carl Fredrik, språkforskare och
publicist, föddes d. 24 Juli 1817 i Lillkyrka
socken af Örebro län, blef 1836 student i Upsala
och 1842 filosofie doktor. 1843 förordnades han
till docent i grekiska literaturen och innehade
denna befattning till hösten 1851. Som akademisk
lärare idkade B. studier jämväl i sanskrit
och zend, först med ledning af O. F. Tullberg,
sedermera, under en med offentligt
understöd företagen, tvåårig utländsk resa, under
Westergaard, Lassen, Burnouf, Garcin de Tassy,
H. Wilson m. fl. Frukter af hans arbeten på
detta område äro bl. a. Sâvitrî, en episod ur den
indiska epopéen Mahâ-bharâta (akad. afh., 1844),
Metriska öfversättningar från sanscrit (episoder
ur Maha-bharata, Ramajana och Brahma-purana samt
stycken ur Manu’s lagar och några af Hitopadesa’s
fabler, akad. afh., 1845) samt Vikrama och
Urvasî eller hjelten och nymfen. Ett indiskt
skådespel af Kalidâsa. Öfversatt och förklaradt
(1846). Under denna tid författade B. flere
uppsatser i tidskriften "Frey", för hvilken han
1844–46 samt 1848–50 var redaktör. 1851 utgaf han
"Tidskrift för litteratur" och skref deri flere
afhandlingar, som väckte stor uppmärksamhet (Om
den religiösa frågan, Om den usla literaturen
m. fl.). 1852–55 var B. hufvudredaktör för
Aftonbladet (jfr I., sp. 228), i hvilket han
jämväl var bolagsman. Bland de ämnen, som
under hans tid behandlades i denna tidning, må
nämnas frågorna om utvidgad religionsfrihet,
skatteförenklingen, det lika postportot,
decimalsystemets tillämpning på mynt, mått,
mål och vigt, förhöjd beskattning och förändrade
bestämmelser för tillverkningen af bränvin samt
friare tull- och närings-lagstiftning. Under
de närmast följande åren egnade han sig
nästan uteslutande åt studier och enskild
affärsverksamhet. 1866–75 var han ledamot (för
Östergötlands län) i riksdagens förste kammare,
der han företrädesvis uppträdde i frågor
om den högre kulturen samt i grundlags- och
skattefrågor. Från och med 1868 års riksdag hade
han plats i konstitutions-utskottet och derjämte
i flere tillfälliga utskott. 1868 och 1873 var
han lekmanna-ombud för Linköpings stift i nämnda
års kyrkomöten. Emellertid utöfvade B. en mycket
omfångsrik literär verksamhet. Så utgaf han
1868 "Den politiska ekonomien i sin närvarande
utveckling" af Ambroise Clément, "med inledning
[LXII sidor] och tillämpning på fäderneslandets
förhållanden". I Dec. 1868 grundlade han jämte
A. O. Wallenberg tidningen "Stockholms-posten"
och skref deri, under de båda år (1869–70)
som detta blad utkom, en stor mängd politiska
och literära uppsatser, hvarjämte han under
signaturen C. F. B. lemnade åtskilliga bidrag
till "Svensk tidskrift" och andra periodiska
skrifter. Åren 1871–74 utgaf han "Samtiden,
veckoskrift för politik och literatur", hvilken
hade till ändamål att "i frisinnad anda och
med full sjelfständighet behandla företeelserna
inom samhället, literaturen, vetenskapen, sköna
konsterna och den periodiska pressen". Denna
tidskrifts innehåll härrör nästan uteslutande
från utgifvaren sjelf. B. har i Stockholm hållit
offentliga föredrag Om språk och språkforskning
(1868), Gamla sanningar; drag ur den äldsta
kulturhistorien (1871) samt Arbetet och dess
vilkor (s. å.). De båda sistnämnda serierna äro
utgifna i bokform. Både som skriftställare och
som riksdagsman har B. velat visa olämpligheten
af att genom lagstiftningsåtgärder söka
frambringa hvad som måste bero på den enskilda
verksamheten. I frågorna om religions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
