Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskattningsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans departement. Den hänvisas af kamrarna
till statsutskottet, och den öfverläggning, som
dervid plägar ega rum, kallas remiss-debatt.
Utskottet fäster på denna proposition, liksom på
enskilda riksdagsmäns motioner, det afseende det
för godt finner, vid uppgörande af det förslag
till utgiftsstat, som underställes kamrarnas
pröfning. – Riksdagen fastställer utgifterna icke i
klump, utan i alla specialiteter. De bestridas
antingen genom ordinarie anslag, hvilka anses
vara ständigt behöfliga, eller extra ordinarie,
tillfälliga, som utgöra den s. k. extra
statsregleringen. På extra stat uppföras dock äfven poster
af varaktig art. Skilnaden finnes icke i
grundlagen, men har småningom uppkommit genom
häfd och intogs 1840 i kongl. propositionen. De
extra anslagen plägade länge utgå från
riksgäldskontoret, men numera hafva äfven dessa blifvit
anvisade på statskontoret till direkt
utbetalning. Utgiftsstaten är fördelad i 9
hufvudtitlar: en för hofvet, en för hvarje af de 7
statsdepartementen och en för pensions- och
indragningsstaterna. Statsutskottet afgifver
särskilda betänkanden med förslag rörande hvarje
hufvudtitel. De ordinarie anslagen äro i 1877
års riksstat upptagna till något öfver 59 mill.
kr., de extra till något öfver 10 mill kr.,
tillsammans 69,442,000 kr., att utgå från
statskontoret. På riksgäldskontoret äro anvisade
8,816,000 kr., hvaraf riksdags- och
revisionskostnaderna uppgå till 582,000 kr.; återstoden
utgöres af annuiteter å fonderade statslån samt
räntor å den öfriga statsskulden. Hela den för
1877 anslagna utgiftssumman utgör således
78,258,000 kr. – Sedan utgiftsstaten blifvit
anordnad, regleras statsinkomsterna, hvilka
likaledes delas i ordinarie och extra ordinarie. Det
tillhör statsutskottet att beräkna de ordinarie
inkomsterna och yttra sig öfver förslag till
ändringar i de samma; men dessa inkomster
hafva i allmänhet ansetts ej kunna af riksdagen
rubbas utan konungens samtycke. Statsutskottet
har äfven att uppgifva det erforderliga beloppet
af extra inkomster eller bevillningar, men det
åligger bevillningsutskottet att handlägga alla
öfriga frågor rörande dessa. De ordinarie
statsinkomsterna äro för 1877 beräknade till
27,600,000 kr., de extra till 44 mill., till hopa
71,600,000 kr. Om dertill lägges behållningen
på 1875 års statsreglering, 5,358,000 kr., och
den till statens utgifter anslagne delen af
riksbankens vinst för 1875, nämligen 1,300,000
kr., så erhålles summan af alla för 1877
beräknade tillgångar: 78,258,000 kr. Den s. k.
riksstaten, som riksdagen årligen öfverlemnar
till konungen, innehåller sammanfattningen af
de fastställda statsutgifterna och de förslagsvis
beräknade inkomsterna.
Alla statsverkets inkomster disponeras af
konungen "till de af riksdagen pröfvade behof och
efter den upprättade staten". De besparingar,
som uppkomma å en hufvudtitels (till siffran
bestämda) anslag, derigenom att utgifterna icke
uppgå till förutsatt belopp, eger konungen
använda för ändamål, som tillhöra hufvudtiteln,
dock icke till löner eller fasta arvoden. Ett
annat förhållande eger rum med s. k.
reservations- och förslagsanslag. Besparingar på
reservationsanslag bevaras till ett följande år
för att användas till samma ändamål, hvartill
de gifvits. Hvarken vanliga bestämda eller
reservations-anslag få till beloppet öfverskridas.
Med förslagsanslag, i Danmark och Norge
kallade "kalkulationsanslag", menas sådana
anslag, som icke kunna så noga fixeras till
beloppet, och de få derför öfverskridas, derest ej
riksdagen tillsätter ordet "högst" framför den
beviljade summan. Besparingar å
förslagsanslag få icke af regeringen användas. Den
behållning, som uppstår vid jämförelse mellan å
ena sidan öfverskotten å statsverkets inkomster
samt besparingarna å förslagsanslagen och å
andra sidan bristerna i de sistnämnda står till
riksdagens disposition följande år. – Enligt
1720 och 1772 års regeringsformer egde
konungen rätt att i händelse af krig påbjuda
gärder. Enligt 1809 års R. F. eger han deremot
icke påbjuda några skatter eller utskrifningar;
men på grund af 63 § i denne regeringsform
skola tvänne summor – de s. k. kreditiven
(det större och det mindre) – anvisas på
riksgäldskontoret för att i händelse af behof lyftas
af konungen, den ena "till rikets försvar eller
andra högst vigtiga och angelägna ändamål",
den andra "vid infallande krig". Statslån
kunna endast enligt riksdagens beslut och af
dess eget ämbetsverk, riksgäldskontoret,
upptagas och förvaltas. Kronans domäner förvaltas
efter de grunder, som riksdagen föreskrifver.
De årliga markegångstaxor, efter hvilka vissa
ordinarie inkomster utgöras, upprättas af
deputerade, valda på sätt riksdagen föreskrifver.
Anmärkas må ock, att ändring icke kan göras
i det s. k. indelningsverket utan genom
samfäldt beslut af konung och riksdag. Icke häller
får utan riksdagens samtycke någon ändring
med afseende å skrot och korn ega rum i rikets
mynt. Riksbanken styres af 7 af riksdagen
valda fullmäktige (bankofullmäktige).
När i fråga om statsutgifter eller bevillning
eller om riksbankens eller riksgäldskontorets
styrelse, förvaltning, inkomster eller utgifter
kamrarna fatta olika beslut, som ej kunna
sammanjämkas, anställes s. k. "samfälld omröstning"
på sådant sätt, att bägge kamrarna samtidigt hvar
för sig rösta om de olika beslut, hvari
hvardera förut stannat, då den mening, som erhåller
de fleste ledamöters af båda kamrarna
sammanräknade röster, blir gällande såsom riksdagens
beslut. 109 § R. F. stadgar, att, om "så
oförmodadt skulle hända, att riksdag, när den
afslutas, icke hade reglerat staten eller åtagit
sig någon ny bevillning till bestämdt belopp",
den förra statsregleringen och bevillningen skola
fortfara till näste riksdag; samt att, om
bevillningens belopp är bestämdt, men kamrarna icke
ense om dess fördelning, riksdagen skall
uppdraga åt sina fullmäktige i banken och
riksgäldskontoret att utfärda en ny
bevillningsförordning, uppgjord på samma grunder som den
senast fastställda.
57 § R. F. erhöll 1866, i sammanhang med nya
riksdagsordningens antagande, följande lydelse:
"svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
