Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beta - Beta - Beta - Betanien - Betanzos - Bête - Béteigeuze l. Batageuze - Betel, bot. Se Piper - Betel - Betelflagg. Se Betelkapten - Betelkapellet - Betelkapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att af dess saft fabriksmässigt bereda socker.
Rostade kunna betornas rötter tjena såsom
kaffesurrogat. I Polen beredes genom rötternas
krossning och jäsning en sur soppa, barsoz, som
utgör en älsklingsrätt för menige man. O. T. S.
Beta, kem. tekn. 1) I färgerier och
tygtryckerier förstår man med beta en substans, medelst
hvilken ett färgämne kan fästas vid trådfiber
på sådant sätt, att det ej kan aflägsnas genom
tvättning. Somliga färgämnen (de s. k.
substantiva färgerna) behöfva intet bindemedel för
att ingå fast förening med det ämne, som skall
färgas; andra deremot (de s. k. adjektiva
färgerna) behöfva såsom bindemedel ett ämne,
som eger kemisk frändskap med både
trådfibrerna och färgämnet sjelf. Denne frändskap
eger betan. För ljusare färgnyanser använder
man betor med lerjord, tenn-oxid eller
tenn-oxidul; för mörkare färger betor med jern-oxid,
krom-oxid eller mangan-oxid. (Om betornas
anbringande, se Färgning och Tygtryckning.)
– 2) Vid bearbetning af trä – om man ämnar
att af mjukt trä genom pressning forma mindre
föremål, t. ex. brädspelsbrickor, konsoler o. d. –
genomdränkes (betas) råämnet med saltsyra för
att blifva ännu mjukare. – 3) Horn betas, för
att få utseende af sköldpaddskal, med
svafvelsyra eller lapislösning. – 4) Ben betas med
färgämnen. – 5) Metaller betas (t. ex. i
salpetersyra) för att få ett vackrare utseende. –
6) Hudar betas med sura bad, såsom klibad
o. d., eller med hundgödsel, för att kalken må
aflägsnas och huden beredas till att fullständigt
mottaga garfämnet. – Beta förvexlas ofta med
betsa. W. C.
Beta, sjöv. Man säges "beta en
ankarketting" e. d., när han lägges omkring en beting,
spelnock eller dylikt fast stöd, så att kettingen
ej af sig sjelf kan utlöpa. Se Beting. R. N.
Betanien. 1) Eg. Beth-hinê ("dadel-ort"), en
by omkr. 3 kilom, (knappt 1/2 mil) s. ö. om
Jerusalem, på Oljebergets östra sluttning. Der
bodde de tre syskonen Lazarus, Maria och
Marta, hvilka Jesus ofta besökte. Enligt Joh.
evang. 11 kap. uppväcktes i B. Lazarus ifrån
de döde, och enligt Luk. 24 kap. skedde Jesu
himmelsfärd derifrån. Man visar ännu såväl
de platser, der enligt traditionen detta tilldrog
sig, som ock det ställe, på vägen mellan B. och
Jerusalem, der Jesus förbannade fikonträdet
(Matt. 21: 17–19). Byn kallas nu Beit el
Lazarijeh ("Lazari ort"). – 2) B., eg.
Bethonijah ("skeppsort"), stad i Peréen, vid nedre
Jordan, är enligt somliga handskrifters läsart
den plats, der Johannes döparen verkade. (Se
Melins öfvers. af N. test., Joh. evang. 1: 28.)
Betanzos, stad i spanska prov. Coruña
(Galicien), nära hafvet. Omkr. 5,850 innev.
Romarnas Flavium brigantium.
Bête [bät], Fr. (af Lat. bestia), oskäligt djur;
fig., dum mcnniska. – Bête noire (noar), eg.
svart djur; fig., en menniska, som alla ha ondt
öga till, "syndabock". – Bêtise (-tis),
dumhet. Jfr Best.
Béteigeuze [betäsjös] l. Batageuze, [alpha]
Orionis, astron., fixstjerna af första storleken i
stjernbilden Orions högra (östra) skuldra, en af
Bessels 47 fundamental-stjernor. Hon glänser
med ett vackert, rödt ljus och flyttar sig på
hundra år 5 sekunder mot öster.
Betel, bot. Se Piper.
Betel (Hebr., "Guds hus"), gammal bergstad
i Palestina, n. om Jerusalem, hette
ursprungligen Lus (mandelträd), men fick af patriarken
Jakob namnet B., sedan han der haft drömmen
om himmelsstegen. Under kanaaniternas tid
var B. konungasäte, och efter de tio
stammarnas affall från Juda rike blef det ett
hufvudsäte för israeliternas afgudadyrkan. Orten är
nu en by och heter Beitin.
Betelflagg. Se Betelkapten.
Betelkapellet är namnet på ett i Stockholm
(Malmskilnadsgatan 48) befintligt baptistkapell,
som eges af "Sällskapet för befrämjande af
upplysning och sedlighet". – Detta sällskap
bildades 1863 af baptisterna i nämnde stad,
egentligen för att de skulle få laglig eganderätt till
en tomt, som baptistförsamlingen inköpt. Redan
1860 och 1861 hade församlingens d. v. pastor,
A. Wiberg, besökt England för att samla
penningar till byggande af ett kapell på denna
tomt och gjorde 1863–66 för samma ändamål
en resa i Amerika, der han fick kraftigt
bistånd af öfverste K. O. Broady. I England
samlades 15,000 kr., i Amerika 54,900.
Församlingen sjelf, som bestod af 300 medlemmar,
bidrog med 25,800 kr. 1,700 kr. insamlades
från landsorten och 100 från Tyskland.
Kapellet byggdes 1863–65 för 128,400 kr.
Betelkapten, sjöv.,
kofferdifartygsbefälhafvare, som har rättighet att föra betelflagg
och hvilken det åligger att i utrikes hamnar,
der flere svenska (norska eller danska) fartyg
sammanträffa, hvarje söndag, när
omständigheterna sådant medgifva, hålla offentlig gudstjenst
ombord på sitt skepp. 1831, då
sjömannasällskapen i Sverige bildades, beslöto dessa, att ett
visst antal betelkaptener skulle finnas inom hvarje
sällskap. Göteborgs sjömannasällskap, numera
det enda i Sverige, har f. n. (1877) endast tvänne
betelkaptener i verksamhet (en sådan befattning
är vakant). Sällskapet utser till betelkapten den
person bland sina seglande ledamöter, hvilken
gjort sig synnerligen förtjent af medborgerligt
förtroende och förer fartyg på aflägsnare
farvatten. Sedan han på öfligt sätt i kyrkan blifvit
installerad, hvarvid betelflaggen till honom
öfverlemnas af den ceremoniförrättande presten,
emottager han af sällskapet ett lämpligt antal
biblar och psalmböcker till utdelning på
utrikes ort. Göteborgs sjömannasällskaps
betelflagg, f. n. den enda i Sverige, har hvitt fält,
på tre sidor omgifvet af en blå och derutanför
af en gul kant, samt i midten en strålande sol
med bilden af det allseende ögat, hvaröfver står
ordet "Betel" (Bethel). Betelflaggen, som
endast får föras af betelkapten, bör hissas på
stortoppen vid insegling till och utsegling ifrån
utrikes hamn samt vid de tillfällen, då gudstjenst
hålles i hamnen, och då, under vistandet i
utländsk hamn, annat svenskt fartyg anländer dit.
Den första svenska betelflaggen invigdes af J. O.
Wallin vid Stockholms sjömannasällskaps
sammanträde d. 7 Mars 1838. Det fartyg, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
