Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnstjerna, Oskar Magnus Fredrik - Björnstjerna, Johan Magnus - Björnstorp - Björnståhl, Jakob Jonas - Björnö - Björn-öarna - Björn-ön, Beeren-eiland l. Cherry-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kammarherre hos enkedrottning Desideria
och 1854 till adjutant hos Oskar I. Efter att
hafva beklädt åtskilliga diplomatiska
befattninnar, blef han 1862 chargé d’affaires och 1863
ministerresident i Konstantinopel, hvarifrån han
1864 sändes till Köpenhamn såsom minister ad
interim. 1865 kom han i samme egenskap till
Petersburg, der han stannade till 1872 och
uppbar sin ställning på ett för Sverige särdeles
hedrande och gagneligt sätt. 1862 hade han
blifvit öfverstelöjtnant i armén. 1865 öfverste och
1871 generalmajor. 1872 utnämndes han till
statsminister för utrikes ärendena. 1851 blef han
ledamot af Krigsvetenskaps-akademien, hvars
styresman han f. n. är, 1873 ledamot af Samfundet
för utgifvande af handskrifter rörande
Skandinaviens historia. Sedan 1874 är han
representant för Stockholms stad i riksdagens förste
kammare och sedan 1876 hedersledamot af
Vitterhets historie och antiqvitetsakademien.
4. Björnstjerna, Johan Magnus, militär,
föddes d. 28 Jan. 1805 på Kristinelund i Arby
socken nära Kalmar. Hans fader var
generalmajoren Magnus Johan B., som ursprungligen
hette Wahlbom, men 1799 adlades och
adopterades på sin moders adliga ätt. 1813 blef
han student i Upsala och 1822 fänrik vid
konungens andra lifgarde, vid hvilket han 1851
utnämndes till öfverste-löjtnant. 1854 blef han
öfverste och chef för Första
lifgrenadier-regementet och 1858 statsråd och chef för
landtförsvars-departementet, från hvilken befattning
han af gick 1862, då han utnämndes till
general-befälhafvare i fjerde militärdistriktet. 1864
förordnades han till ordförande i
Krigshofrätten, blef 1867 general-löjtnant och tog 1871
afsked från sina militära befattningar. 1874
utnämndes han till general – den högsta
militära värdighet, som under fredstid utdelas i
vårt land. 1858 blef han ledamot af
Krigsvetenskaps-akademien och är sedan 1865
ordförande i direktionen öfver arméns
pensionskassa.
Såväl under ståndsriksdagarna på
Riddarhuset som i riksdagens förste kammare 1867–75
deltog B. flere gånger i statsutskottets och
särskilda utskotts arbeten. I politiskt hänseende
har han alltid visat sig strängt konservativ. Han
har varit mycket använd i offentliga uppdrag för
utredandet af militära frågor och städse varit
en af de ifrigaste kämparna för
indelningsverkets behållande. Såsom krigsminister satte han
sig derför bestämdt emot alla ändringar i de
s. k. knekte-kontrakten och det indelta
aflöningssättets upphörande. Detta oaktadt var han
ingalunda blind för indelningsverkets brister eller
för behofvet af ett större antal trupper, än som
genom detsamma kunde åstadkommas. Det var
på hans förslag, som den s. k.
landtförsvarskomitén nedsattes för att utreda dithörande
frågor, och när K. M. 1873 uppdrog åt en komité
att granska ett på allmän värnepligt bygdt
förslag till ny härordning, i hvilken komité B.
förordnades till ordförande, tvekade han ej att
biträda detta förslag och gaf dermed ett
ytterligare prof på sin för tidshändelserna vakna
blick. Till hans militära verksamhet hör
vidare, att han 1865 var ordförande för det då
till öfverläggningar samlade krigsbefälet, 1867
ledamot i den komité, som hade att granska
planerna för befästningarna vid Karlskrona,
Vaxholm och Karlsborg, samt 1874 ordförande i
komitén för uppgörande af förslag till
öfvergång från den nuvarande härordningen till en
ny sådan. – B. har haft den lyckan att inom
armén vinna ovanligt stort förtroende och mycken
tillgifvenhet.
Björnstorp, gods i Göddelöfs socken af Torna
härad, Malmöhus län, är fideikommiss inom
friherrliga ätten Gyllenkrook. Den ståtliga
manbyggnaden är belägen på sluttningen af
Romeleklint. Godset, som består af nära 25 hela
mtl är taxeradt till 832,600 kr.
Björnståhl, Jakob Jonas, orientalist,
reseskildrare, f. i Vestergötland 1731, blef 1753
student i Upsala, sedan han under den största
nöd och brist genomgått Strengnäs skola. 1761
blef han filosofie magister och kallades kort
derefter af Johan Ihre till docent i gotiska. 1763
utgaf han förste delen af sin af handling
Decalogus hebraicus ex arabica dialecto illustratus
– ett arbete, som väckte uppseende äfven
utomlands. Han utbytte derefter sin docentur i
gotiska mot en annan i arabiska. Som
handledare för två unga adelsmän begaf han sig
1767 till Paris, der han uppehöll sig i två år.
Under denna tid gjorde han bekantskap med
en stor mängd namnkunniga män i den franske
hufvudstaden och dref ifriga studier i de
orientaliska språken. Från Paris begaf han sig till
Italien, der han sysselsatte sig med
vetenskapliga forskningar. Under vistelsen i sistnämnda
land, hvilken varade ett par år, utnämndes han
till adjunkt i orientaliska språk vid Upsala
universitet. 1776 befann han sig i Oxford, der
han mottog Gustaf III:s befallning att för
vetenskapliga ändamål begifva sig till Turkiet. 1779
dog han i Saloniki. B. hade 1776 blifvit
utnämnd till e. o. professor i Upsala och några
månader före sin död till professor i
orientaliska och grekiska språken vid Lunds universitet.
Hans skrifter, som till störste delen blifvit
öfversatta på de flesta europeiska språk, utgöras
af den ofvannämnda akademiska afhandlingen
samt Lettre touchant la version arabe des V
livres de Moyse (Rom, 1772) och Resa till
Frankrike, Italien, Schweiz, Tyskland, Holland,
England, Turkiet och Grekeland (1780–84;
efter författarens död utgifven af K. K.
Gjörwell).
Björnö, urgammalt, numera styckadt, gods i
Upland, Stockholms län, Frötuna härad, ej långt
från Norrtelje. Det grundlades af riksrådet Nils
Kettilsson (Vase), hvilken omkr. 1350 var egare
af detta gods. I nära två årh. förblef det i
dennes slägt, och har sedermera egts af
medlemmar af slägterna Roos, Oxenstjerna, Bielke,
Banér och Bonde m. fl.
Björn-öarna, obebodd ögrupp på Sibiriens
norra kust, n. om Kolyma-flodens mynning.
Björn-ön, Beeren-eiland l. Cherry-ön,
obebodd, bergig ö i Norra ishafvet, s. om
Spetsbergen, upptäcktes 1596 af W. Barents.
Arealen 666 qv.-kilom. (12 qv.-mil). Stenkolslager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
