Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botany bay, vik på Australiens östra kust - Botarga - Botas - Botaurus, zool. Se Rördrom - Botbok - Boteå - Botgöring. Se Bot - Both, Andries - Both, Jan - Botharis, gammal suliotslägt. Se Botzaris - Bothfeld, ruin i Harz. Se Bodfeld - Bothilde - Bothnia - Bothniensis, ärkebiskop. Se Olai (Nicolaus) - Bothniska nationen. Se Bottniska nationen - Bothriocephalus, zool. Se Binnike-mask - Bothrops - Bothwell, James Hepburn, earl of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna vik, som är mest bekant för sina kusters
rika växtlighet, upptäcktes 1770 af Cook. Vid
B. anlade engelsmännen 1788 en
förbrytarelioloni, som likväl snart flyttades till
Port-Jackson. Jfr Australien (I., sp. 1356).
Botarga, ett slags kaviar, som exporteras
från Provence, Sardinien och Dalmatien.
Botas, Sp., vinsäckar af bockskinn, i hvilka
vin transporteras på mulåsnor och hästar.
Botaurus, zool. Se Rördrom.
Botbok, bok, som innehåller förteckning på
olika slag af synder och mot dem svarande straff.
Se Biktbok.
Boteå. 1) Tingslag i Vesternorrlands län,
Södra Ångermanlands domsaga och Nedre
fögderi. Arealen 104,307 hekt. (211,294 tnld).
8,502 innev. (1876). Tingslaget består af
följande socknar: Torsåker, Ytter-Lännäs, Dal,
Boteå, Styrnäs, Öfver-Lännäs och Sånga. – 2)
Socken i nämnda tingslag. Arealen 16,223
hekt. (32,863 tnld). 33 3/8 fm. mtl. (1825 års
jordebok). 1,142 innev. (1876). Jämte Gålsjö
bruksförsamling, Styrnäs, Öfver-Lännäs och
Sånga utgör B. ett konsistorielt pastorat af 2:dra
kl., Hernösands stift, Ångermanlands vestra
kontrakt.
Botgöring. Se Bot.
Both. 1) Andries B., holländsk genre- och
djurmålare, f. i Utrecht omkr. 1606, begaf sig,
efter slutade studier hos A. Bloemaert, till Rom,
der han bildade sig efter P. van Laars arbeten.
Han drunknade i en af Venezias kanaler,
hvilken tilldragelse man utan skäl förlagt till året
1650. – 2) Jan B., den förres troligen något
yngre broder, landskapsmålare, f. i Utrecht,
studerade först hos A. Bloemaert och sedan i
Rom. Han tog Claude Lorrain till förebild,
men förenade med dennes stil en sjelfständig.
något realistisk uppfattning af naturen.
Berömda äro i synnerhet hans solnedgångar och
morgonstämningar. Staffaget i hans taflor
(mestadels italienska landskap) är oftast måladt af
brodern. Efter dennes död återvände Jan till
Utrecht, der han lär hafva dött omkr. 1650.
Stockholms nationalmuseum eger fem arbeten
af honom. – Båda bröderna, i synnerhet Jan,
efterlemnade goda raderingar.
Botharis, gammal suliotslägt. Se Botzaris.
Bothfeld, ruin i Harz. Se Bodfeld.
Bothilde, den danske konungen Erik Eiegods
drottning, dotter af jarlen Torgaut den fagre.
Hon åtföljde sin gemål på hans vallfärd till det
heliga landet och fortsatte efter hans död ensam
resan, under hvilken hon dog (1103) på
Oljeberget utanför Jerusalem. Genom sonen Knut
Lavard blef hon stammoder för den följande
danska konungaslägten.
Bothnia, latinskt namn på landskapen omkring
Bottniska viken. – Bothniensis, tillhörande
B., person från B.; student af bottniska
nationen vid Upsala universitet.
Bothniensis, ärkebiskop. Se Olai (Nicolaus).
Bothniska nationen. Se Bottniska
nationen.
Bothriocephalus, zool. Se Binnike-mask.
Bothrops (af Grek. bothros, håla, och ops
öga), zool., egentl. "med en håla vid ögat",
ett af Amerikas giftigaste ormslägten. Det tillhör
samma familj som skallerormarna, men saknar
skallra på stjerten. Namnet påminner om
Bodru (Trimeresurus), ett närstående slägte,
som lefver i Ostindien. Båda dessa slägten
lefva mest i gräset, men klättra stundom i träd.
De flesta arterna hafva grön färg, men några,
såsom den på Martinique lefvande lans-ormen
(B. lanceolatus) och den i Brasilien lefvande
sjararaka (B. jararaca), hvilka uppehålla sig
i täta och mörka urskogar, hafva en brun eller
gråaktig grundfärg, med mörkare strimmor och
fläckar. Bothropsens hufvud är stort, tvärt
afsatt mot den jämförelsevis smala halstrakten
och till störste delen täckt af kölade småfjäll.
De störste bland dessa ormar nå en längd af
1,2–1,8 m. (4–6 f.) och blifva tjocka som en
mansarm. De lefva endast af mindre däggdjur,
foglar eller ödlor, men angripa äfven
menniskan. Årslånga plågor följa på deras bett, om
de hunnit samla tillräckligt gift, sedan de tömde
sin giftblåsa. Somliga betjena sig af den hos
ormar ej ovanliga förmågan att simma och hemta
till god del sin föda af fisk. Till lycka för
menniskan ligga de om dagen stilla i sina hålor
eller sola sig, hopkrupna i ringlar, på marken
och angripa endast dem, som komma dem för
nära. På Martinique gjordes ett försök att
utrota dem genom att dit införa sekreterarefoglar,
men försöket misslyckades, emedan okynniga
personer bortsköto dessa. F. A. S.
Bothwell [-oäll], James Hepburn, earl of
B., den skotska drottningen Maria Stuarts tredje
gemål, föddes enligt några uppgifter omkring
1526, enligt andra 1536. Ehuru han var
uppfostrad i den protestantiska läran, kämpade han
på det katolska partiets sida i de strider, som
egde rum i Skotland under Maria Stuarts
minderårighet, och måste derför, när protestanterna
fingo öfverhand, taga sin tillflykt till Frankrike.
Han var en af de lorder, som ledsagade Maria
Stuart, när hon 1561 återvände från Frankrike
till sitt fosterland för att öfvertaga regeringen.
Ett par år derefter deltog han i en
sammansvärjning mot Murray och blef för den skull
tvungen att å nyo fly till Frankrike. Kort efter
Marias giftermål med Darnley (1565) uppträdde
B. åter vid hofvet och samlade efter mordet på
Rizzio (1566) trupper till hennes försvar. Då
han under dessa hvälfningar städse framstod
såsom en djerf och kraftfull man, förvärfvade
han i allt högre grad sin drottnings tillgifvenhet.
Efter Darnleys undergång och död (d. 9 Febr.
1567), hvartill B. i främsta rummet ansågs vara
saker, bortförde han drottningen till slottet
Dunbar, lät skilja sig från sin första maka och firade
(d. 15 Maj s. å,) på Holyrood sitt bröllop med
Maria samt blef af henne utnämnd till hertig af
Orkney. B., som var en sjelfvisk och hård man,
lär ej alltid hafva med uppmärksamhet och
ömhet bemött den drottning, som för hans skull
vedervågat sin krona, och han fick ej häller
länge njuta af sin höga värdighet. Skotlands
lorder angrepo Edinburgh, och efter slaget vid
Carberry måste Maria lemna sig i deras händer.
B. flydde först till Orken-öarna, begaf sig
derifrån ut på hafvet och blef såsom sjöröfvare tagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
