Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boyne l. Boine, flod på Irlands östra kust - Boyneburg, gammal tysk adelsslägt - Boyneburg, Konrad (Kurt) von - Boyneburg, Johann Christian von - Boyneburg, Fililpp Wilhelm von - Boz, den engelske romanförfattaren Charles Dickens' pseudonym - Bozra, fordom stad i landskapet Edom - Bozzaris, gammal suliotslägt. Se Botzaris - B qvadratum, musikt. Se B - Br., kem., tecken för broms atomvigt - Bra, stad i italienska prov. Cuneo (Piemont) - Braad, Henrik - Brabançonne, Fr., den belgiske revolutions- och fredssången från 1830 - Brabançons, Fr., brabanter - Brabant, landskap i holländsk-belgiska dallandet - Brabant-aln, ett i Brabant förr användt längdmått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boyne [båjn] l. Boine, flod på Irlands östra
kust. Hon rinner upp i grefskapet Kildare och
mynnar ut i Irländska sjön, s. om Drogheda.
Längd 114 kilom. (14,5 mil). På Boynes strand,
vid Olbriden, stod d. 10 Juli 1690 den
berömda drabbning, i hvilken Jakob II
fullständigt besegrades af Vilhem III af Oranien.
Boyneburg, gammal tysk adelsslägt. – 1.
Konrad (Kurt) von B., kallad "den lille
hessaren", född 1487, d. 1567, var en af
Tysklands mera framstående fältherrar under 16:de
årh. Han förvärfvade sig ett frejdadt namn
i synnerhet vid Roms belägring 1527, då han
under Karl af Bourbon var befälhafvare för de
tyske landsknektarna. – 2. Johann
Christian von B., diplomat, f. 1622, d. 1672, var
hessiskt sändebud hos drottning Kristina af
Sverige och användes i en mängd andra
diplomatiska uppdrag af vigt. Hans brefvexling
med flere bland det 17:de århundradets lärde
har många gånger blifvit utgifven (senast 1715
af Gruber). – 3. Filipp Wilhelm von
B., grefve, diplomat, f. 1656, d. 1717,
förvärfvade sig som mainziskt sändebud i Wien
kejsar Leopolds ynnest och utnämndes af honom
till höga värdigheter. 1702 blef han ståthållare
öfver Erfurt, som han gjorde till en
blomstrande stad.
Boz [bås], den engelske romanförfattaren
Charles Dickens’ pseudonym.
Bozra, fordom stad i landskapet Edom, s. ö.
om Döda hafvet. Det heter numera Bosseira
och är en obetydlig ort med storartade ruiner.
Bozzaris, gammal suliotslägt. Se
Botzaris.
B qvadratum, musikt. Se B.
Br., kem., tecken för broms atomvigt.
Bra, stad i italienska prov. Cuneo (Piemont),
vid floden Stura, n. om Cherasco. 13,500 innev.
(1871). Betydlig vin-, silkes- och sädesodling.
Kyrkan S. Chiara är byggd (1742) i den mest
glänsande barockstil.
Braad [brad], Henrik, sjöfarande, literär
samlare, f. i Stockholm 1728, blef student 1743,
ingick i Ostindiska kompaniets tjenst och gjorde,
på uppdrag af detta, fyra resor till Kina
(1748–49, 1750–52, 1753 och 1759–62), hvarunder
han längre tider vistades i Ostindien. Öfver de
tvänne första resorna utgaf han värdefulla
beskrifningar. Efter återkomsten från den fjerde
fick han anbud att ingå såsom direktör i
kompaniet, men föredrog att slå sig till ro på
landet och egna sig åt literära forskningar. Död
1781. Hans efterlemnade handskrifter innehålla
bl. a. en (fem digra volymer omfattande)
samling biografisk-historiska anteckningar, som
under namnet Ostrogothia literata förvaras i
Linköpings läroverks bibliotek.
Brabançonne [-bangså’n], Fr., den belgiske
revolutions- och frihetssången från 1830,
författad af skådespelaren Berchem och satt i musik
af Campenhout.
Brabançons [-bangså’ng], Fr., brabanter;
legotrupper under 12:te årh., till störste delen
bestående af äfventyrsälskande riddare från
Brabant, till hvilka sällade sig en mängd
vagabonder från andra land. Dessa trupper voro
fruktade för sin vildhet och sin
plundringslystnad.
Brabant, landskap i holländsk-belgiska
dallandet. Det var förr ett tyskt hertigdöme och
delades vid konungariket Belgiens upprättande
(1830) mellan detta rike och Nederländerna.
– Den nederländska provinsen Nord-Brabant
är belägen mellan Limburg, Geldern,
Syd-Holland, Zeeland och Belgien samt har en
areal af 5,128 qv.-kilom. (93,13 qv.-mil) och omkr.
443,000 innev. Landet, som utgöres af
fruktbara sträckor, blandade med hedar och träsk,
genomflytes af floderna Maas, Aa och Dommel
samt har dessutom en mängd kanaler.
Boskapsskötseln och åkerbruket äro högt uppdrifna.
Betydande industri: bomullstyger, hudar,
lervaror m. m. Klimatet är fuktigt, men sundt.
Den katolska religionen är förherskande.
Hufvudort: ’sHertogenbosch. Den till Belgien
hörande delen af det forna Brabant är delad i
tvänne provinser: Antwerpen (se d. o.) och
Syd-Brabant. Det senare är beläget mellan
Antwerpen, Limburg, Liége, Namur, Hainaut och
Öst-Flandern samt har en areal af 2,999
qv.-kilom. (59,5 qv.-mil) och omkr. 864,000 innev. De
förnämsta vattendragen äro Dyle och Senne.
Provinsen är en ytterst bördig slättbygd, väl
odlad, med utvecklad industri och tätt
jernvägsnät. Klimatet är sundt. Bruxelles (Brüssel),
Belgiens hufvudstad, är beläget i detta landskap.
På romarnas tid var B., som då utgjorde en
del af Gallia belgica, bebodt af en
germansk-keltisk blandningsras. I 5:te årh. inträngde
frankerna i landet. När det frankiska riket
delades mellan merovingerna, tillföll B.
Austrasien. Vid karolingiska monarkiens delning
förenades det med riket Lothringen, och när detta
skiftades mellan Frankrike och Tyskland, kom
B. att höra under Tyska riket. I början af 11:te
årh. skildes det från Lothringen. Henrik I
(1190–1235) var den förste hertigen af B. I
15:de årh. ärfdes detta land af hertigarna af
Burgund, 1477 tillföll det Österrike, och 1556 kom
det under Spanien. Då Filip II beröfvade B.
de fri- och rättigheter, som det hade fått i den
s. k. Joyeuse entrée, framkallades en allmän
resning i Nederländerna. Genom westfalska
freden (1648) förenades den nordlige delen af
provinsen, under namn af "Generalitetslanden",
med den nederländska republiken; deremot
förblef den södre delen spansk besittning till 1714,
då den jämte det öfriga Belgien kom under
Österrike. Under Josef II framkallade
kränkningen af "Joyeuse entrée" en ny resning,
som hans son Leopold endast genom
eftergifvenhet förmådde dämpa. 1794 blef B. jämte hela
det öfriga Belgien eröfradt af Frankrike, och
genom freden i Campo-Formio (1797) afträdde
Österrike det formligen till eröfraren. 1815
kom det under Nederländerna, och 1830 delades
det, såsom förut är nämndt, mellan detta rike
och Belgien.
Brabant-aln, ett i Brabant förr användt
längdmått, ungefär = 1 m. (3,4 f.). Det alnmått, som
under samma benämning användes i
Nordtyskland och några andra land, öfverensstämmer icke
alldeles med den ursprungliga Brabant-alnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
