Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brahe, Tyge (Tycho) - Brahe, Sofie - Brahe, Jörgen - Brahe, Karen - Brahe, Preben - Brahea, fordom stad i norra Karelen - Brahehus, nu en hög och vacker ruin - Brahehälla, fordom lustslott på en klippa vid sjön Noen - Brahelinna, öfversteboställe i Kristina socken i Savolaks - Brahes-minde, grefskap på Fyen - Brahestad, stad i Salo socken af finska Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som är kändt under namnet Uranienborg,
fullbordades 1580. Det var der, som Tyge B.
utförde de astronomiska arbeten, hvilka i så hög
grad gjort honom förtjent af efterverldens
tacksamhet. Han var en bland alla tiders störste
praktiske astronomer. Derigenom att han dref
noggranheten i sina observationer vida längre
än alla sina föregångare, möjliggjorde och
orsakade han de stora framsteg, som den
teoretiska astronomien kort derefter gjorde genom
Kepler. Tyge B. anslöt sig till det af hans
samtid förkastade kopernikanska solsystemet så
till vida som han antog, att planeterna röra sig
kring solen, hvilket antagande han ansåg vara
nödvändigt för fenomenens förklarande; men
han ansåg sig ej hafva tillräckliga skäl att
frångå den åsigten att jorden är centralkropp
för solens rörelse. Denna förmedlingsteori, som
fått namn af Tyge Brahes solsystem,
offentliggjordes i hans arbete De mundi aetherei
recentioribus phaenomenis, liber secundus, qui est
de illustri stella caudata anno 1577 conspecta.
Bland hans upptäckter må nämnas den
astronomiska refraktionen, eller ljusets brytning i
jordens atmosfer, samt ojämnheterna i månens
rörelse. Tyge B. föll i onåd hos
förmyndarestyrelsen under konung Kristian IV:s
minderårighet och reste derefter till Böhmen, hvarest
han blef kejsar Rudolf II:s astronom. Han dog
genom olyckshändelse d. 13 Okt. 1601.
7. Sofie B., den förres syster, egnade sig i
sin ungdom åt matematiska, astronomiska och
astrologiska studier samt gick ofta sin broder
till handa. Hon var gift tvänne gånger: först
med Otto Thott till Eriksholm i Skåne och
sedan med Erik Lange till Engelsholm. Med den
senare, som var en ifrig alkemist, var hon
förlofvad i hela tolf år, emedan hennes slägt satte
sig emot giftermålet. Under tiden gaf hon i
åtskilliga latinska elegier luft åt sitt hjertas
qval. Hon slog sig äfven med stor ifver på
alkemi. Sedan hon för andra gången blifvit
enka, flyttade hon till sin ende son, Tage Thott på
Eriksholm, och sysselsatte sig der med
historisk-genealogiska forskningar. Hon dog sannolikt
1643, omkr. 90 år gammal. – 8. Jörgen B.,
den förras brorson, riddare, riksråd och
ståthållare på Hagenskov, född 1585, egde sju stora
gods på Fyen och kallades derför "den lille
konge i Fyen". När svenskarna 1658 landstego
på denna ö, blef han tagen till fånga; men han
behandlades väl, och hans egendomar skonades
från plundring. Han var en stark hushållare,
men tillika en välgörande man och en god
husbonde. Af honom byggdes det präktiga
Brahesborg, i närheten af Assens. Död 1661. Utdrag
af hans dagböcker utgåfvos 1845 af Vedel
Simonsen. – 9. Karen B., den förres sondotter,
f. 1657, d. 1736, stiftade 1716 ett adligt
"jomfrukloster" i Odense och skänkte sin stora
boksamling till detsamma. – 10. Preben B. till
Hvedholm, öfverstelöjtnant, f. 1711, d. 1786,
var på svärdssidan den siste af den danske
Brahe-grenen.
Brahea, fordom stad i norra Karelen, vid
Lieksa elfs inflöde i Pielisjärvi. Det
grundlades 1653 af Per Brahe d. y., med hvars
friherreskap dåv. Pielis socken genom köp
förenats. Staden vann aldrig betydenhet, brändes
af ryssarna 1656 och förföll, sedan
friherreskapet 1681 återgått till kronan. Vid
Lieksanjokis mynning ligger nu Pielis kyrkoby. E. G. P.
Brahehus, nu en hög och vacker ruin,
belägen 3 kilom. (1/3 mil) n. om staden Grenna,
på en 89 m. (300 f.) öfver Vättern
uppspringande bergsklint, var fordom ett af de präktiga
lustslott, som grefve Per Brahe d. y. lät bygga.
Det bestod af en fyra våningar hög
hufvudbyggnad och tvänne fyrkantiga hörntorn, hvilka
medelst sträckmurar stodo i förening med
hvarandra och med hufvudbyggnaden. Det hela
var antagligen utfördt i praktfull
renaissancestil. Genom reduktionen blef slottet 1685
indraget till kronan, och 1708 förstördes det
genom vådeld.
Brahehälla, fordom lustslott på en klippa vid
sjön Noen, i Jönköpings län, Norra Vedbo
härad, Adelöfs socken. Det anlades af grefve Per
Brahe d. y. och hade ännu 1802 tak och
yttermurar i oskadadt skick, men är nu en
fullkomlig ruin.
Brahelinna, öfversteboställe i Kristina socken
i Savolaks, vid Saima, 20 kilom. (2 mil) söder
om S:t Michel. Per Brahe d. y., som i
förläning innehade S:t Michels och Kristina
socknar (Brahelinna län), uppförde der ett slott
af sten, hvaraf lägenheten fick sitt namn (det
finska ordet linna motsvarar det svenska hus,
som fordom betydde borg). 1682 indrogs
gården till kronan och blef sedan boställe för
öfversten vid Savolaks infanteri. 1775 inrättade G.
M. Sprengtporten derstädes – mest med egna
medel – en krigsskola, der åtta volontärer i
sänder fingo undervisning. I denna förträffliga
läroanstalt, hvilken 1781 flyttades till
Haapaniemi, vunno flere af de namnkunnigaste finske
officerarna i 1788–90 och 1808–09 års krig
hela sin fackbildning. Nära slottet hade under
1788–90 års krig den svenska kanonslupflottilj en
på Saima sin hufvudstation. E. G. P.
Brahes-minde, grefskap på Fyen,
Svendborgs amt. Det upprättades d. 9 Maj 1798 af
grefve Preben Bille-Brahe och innefattar
godsen Hvedholm, Damsbo, Stensgård och
Östrupgård samt öarna Dreiö och Avernakö.
Brahestad (Finska Raahe, äfven Salo,
Salosten kaupunki), stad i Salo socken af finska
Österbotten. 3,480 innev. (1875). Det
grundlades 1649 af Per Brahe d. y., hvarför dess
vapen är det gamla braheska. B. åtnjöt länge
endast uppstadsrättigheter, fick 1765 rätt att
reda tillsammans med de då inrättade
österbottniske stapelstädernas borgerskap och slutligen,
1791, full stapelrätt. 1810 nedbrann större delen
af staden. – B:s förnämsta näringskällor äro
sjöfart och rederirörelse, i hvilket afseende det
står främst bland Finlands städer. Utom den
inre, numera till följd af landhöjningen mycket
uppgrundade, hamnen (2,6 m. = 9 f.) eger det
Maivaperä hamn (3,8 m. = 13 f.) och Raska redd
(5,6 m. = 19 f.). 1851 hade B. en handelsflotta om
3,916 läster; 1856, kort efter orientaliska krigets
slut, 15 fartyg om 1,350 läster; åren 1861, 1869
och 1875 hade det resp. 37, 55 och 40 fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
