Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brand, patol. - Brand, stad i sachsiska regeringsområdet Dresden, s.v. om Freiberg. 2,634 innev. (1875). Bergverk och spetsknyppling - Brand (förnamn, födelseår och dödsår obekanta), fosforns upptäckare - Brandanus - Brandar l. Bränder, skogsh. - Brandbomb, milit. Se Bomb - Brandeis - Brandel, Henrik - Brandelius, Bengt Johan Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brand kan framkallas af alla skadliga
inflytelser, som tillintetgöra väfnaderna och deras
element i en kroppsdel eller som upphäfva blodets
cirkulation och ämnesomsättningen. Väfnaderna
kunna förstöras genom krossning, förfrysning,
förbränning, kemiska frätmedel, inkomna
förruttnelsebringande ämnen o. s. v.
Blodcirkulationen och ämnesomsättningen kunna hindras
genom ihållande tryck, t. ex. af svulster, förband
eller fortsatt läge på framstående hårda
kroppsdelar (liggsår) o. s. v.; men blodkärlen kunna
också inifrån tilltäppas, derigenom att blodet i
dem stelnar på ort och ställe (thrombos,
thrombotisk brand) eller derigenom att bitar af på
annat ställe inom kärlsystemet stelnadt blod
lösslitas, föras med blodströmmen och fastkilas i
det eller de hufvudsakliga kärl, som förse en
kroppsdel med blod (emboli, embolisk brand).
Åldersbrand (gangraena senilis), som vanligen
börjar i tårna, föranledes af en vid hög ålder
ej ovanlig inflammatorisk förtjockning af
kärlväggarna med förträngning af kärlen.
Mjöldryga, som har egenskapen att bringa kärlen
till sammandragning, kan, då den fortäres
alltför ymnigt, framkalla brand och har stundom
föranledt hela epidemier deraf. En
inflammation kan öfvergå till brand, synnerligen vid vissa
slag af blodförgiftning, framför allt under
inverkan af förruttnelsebringande (putrida, septiska)
ämnen, vare sig att dessa fått tillträde genom
luften eller förskämda vätskor, eller de förut
upptagits i blodet. En af de största farorna vid
brand är just, att dylika ämnen från det
brandiga partiet öfvergå till omgifningen och
inkomma i blodet, framkallande en
konsumtionsfeber, brandfeber (septikemi, ikoremi) med
hastig sänkning af krafterna. Å yttre delar af
menniskokroppen markerar sig brand i
allmänhet genom en smutsigt askgrå, blågrå, brunaktig
eller t. o. m. svart färg. Ofta uppstå derjämte
stora bläsor (brandblåsor) å huden; all känsel
och rörelseförmåga upphöra, och delen blir kall.
Vid brand uti inre delar kunna tecknen vexla,
allt efter utsträckningen af branden och vigten
af den angripne delen. Ofta äro de mycket
osäkra. Brand i lungorna kan markeras af en
aslik lukt af andedrägten och det upphostade,
och på samma sätt kunna uttömningar från
andra delar förråda närvaro af brand i dessa.
Dertill komma de allmänna symptomen, såvida
en blodförgiftning egt rum. Behandlingen går
förnämligast ut på att motverka förruttnelsen
och inskränka branden genom lifsverksamhetens
höjande i dess omgifning, att främja
aflägsnandet af det brandiga, och framför allt att
upprätthålla krafterna i allmänhet. Lokalt användas
derför förruttnelsen motverkande samt
uppmjukande och upplifvande (inciterande) omslag,
under det att invärtes gifvas stärkande och
lifvande (stimulerande) medel, såsom kina, vin
o. s. v., hvarjämte kraftig föda förordnas och
noga sörjes för frisk och ren luft samt i öfrigt
för så gynsamma hygieniska förhållanden som
möjligt. A.-y.
Brand, stad i sachsiska regeringsområdet
Dresden, s. v. om Freiberg. 2,634 innev. (1875).
Bergverk och spetsknyppling.
Brand (förnamn, födelseår och dödsår
obekanta), fosforns upptäckare, lefde såsom
köpman i Hamburg i senare hälften af 1600-talet.
Under bemödandet att med alkemiens hjelp
förbättra sin ekonomiska ställning upptäckte han
tillfälligtvis fosforn. Detta inträffade sannolikt
1669. (Leibniz’ uppgift om 1677 jäfvas af det
förhållandet att upptäckten nämnes i ett arbete
1676.) B. sålde hemligheten till en medicine
doktor J. D. Kraft, genom hvilken hon kom till
England, der Kunckel erfor så mycket af
densamma, att han kunde göra upptäckten för andra
gången (1716). B. kom sedermera genom
Leibniz’ bemedling till Hannover, der han af hertig
Johan Fredrik fick underhåll till sin död.
Brandanus, abbot i ett irländskt kloster, d.
omkr. 577. Enligt legenden företog han,
ledsagad af en ängel, underbara sjöresor, nedsteg
till underjorden, hvarest han såg djefvulens och
de osaliges qval, besökte sedan "de saliges öar"
och kom slutligen till paradiset. Efter nio års
förlopp återvände han till Irland och beskref
derefter sina äfventyr. De sagor och legender,
som anknyta sig vid B., tyckas hafva blifvit
samlade i 9:de årh. och offentliggjorda i det 11:te.
Många hafva trott, att hans "salige öar" voro
Amerika och att han sålunda före Columbus
besökt denne verldsdel. Säkert är, att tron på
de saliges öar, var en af de orsaker, som
förmådde spaniorer och portugiser att begifva sig
på upptäcktsresor i vestern.
Brandar l. Bränder, skogsh., de vedstycken,
som vid en kolmilas utrifning befinnas brända,
men oförkolnade. Der sådana vedstycken finnas
i större mängd, angifva de, att kolningen ej gått
såsom sig bort. C. A. T. B.
Brandbomb, milit. Se Bomb.
Brandeis, stad i böhmiska regeringsområdet
Karolinenthal, vid Elbe. Omkr. 3,700 innev.
1631 besattes det af sachsarna och 1639 af
svenskarna.
Brandel, Henrik, generalkonsul,"myriadens"
uppfinnare, f. 1739 i Ryds socken i Upland,
blef 1753 student i Upsala, der han egnade sig
åt orientaliska språkstudier, och 1759 kanslist i
utrikesexpeditionen. 1764 utnämndes han till
konsulatssekreterare i Alger och 1766 till
generalkonsul derstädes – en maktpåliggande
befattning i ett land, hvars förnämsta inkomstkälla
var plundring af främmande nationers fartyg.
1796 återvände B. till Sverige och sysselsatte
sig derefter med utarbetandet af sin "myriad",
ett nytt kronologiskt system, afsedt att till ett
helt sammanföra alla olika tidräkningssystem.
Han utgaf ej sjelf något fullständigt verk öfver
detta system, men han offentliggjorde årligen
från 1796 en almanack efter dess principer.
Död 1828. F. A. Everlöf utgaf 1853 La
myriade, système chronologique pour une période
de dix mille ans, par Henri Brandel, hvilket
arbete väckte stort uppseende bland
fackmännen.
Brandelius, Bengt Johan Gustaf, militär,
djur- och genremålare, föddes d. 22 Okt. 1833
i Fredsbergs socken i Skaraborgs län, begagnade,
samtidigt med det han genomgick Stockholms
lyceum, undervisningen vid Akademien för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
