Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brassica L., Kålslägtet, bot. - Brass-skinkel, sjöv. Se Skinkel - Brastad, socken i Göteborgs och Bohus län - Braster, Karl Ludwig Theodor - Bratianu, Joan - Bratingsborg. Se Brattingsborg - Bratsberg, gård vid Skien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glatta och blommorna ordnade i typiskt
utbildad klase; den senare deremot har bladen
sträfhåriga oeh blommorna i qvast. Kålen och
kålrapsen äro, med hänsyn till blommans
byggnad, i väsentlig grad olika hvarandra. Bland
olikheterna må nämnas den, att hos den förre
alla en blommas ståndare äro af nästan samma
längd och upprätta, medan deremot i den
senares blommor två ståndare äro betydligt
kortare än de öfriga och icke upprätta, utan
uppstigande.
De omkring 60 i Europa odlade
kålvarieteterna låta lämpligen indela sig i 5 grupper:
kålrabbi-, blomkål-, bladkål-, virsing- och
hufvudkål-gruppen. – De till gruppen kålrabbi
(Br. oleracea gongyloides L.) hörande
varieteterna hafva i olikhet med de öfriga en kort
stam, hvars ofvan jord varande, bladbärande
del under sin utveckling antager en lös köttig
konsistens och klotrund form. Dessa uppsvällda
stamdelar, hvilka hos somliga varieteter utbildas
tidigare, hos andra senare samt äro af olika
färg (hvita, blå eller blåvioletta) och af
vexlande (vanligen af ungefär en knuten hands)
storlek, utgöra ett värderadt födoämne. –
Blomkålgruppen (Br. oleracea botrytis L.)
omfattar sådana kålformer, hvilkas redan under
växtens första vegetationsperiod anlagda
blomställning har tjocka, köttiga axlar (blomskaft).
Det är dessa outvecklade, monströst utbildade
blomställningar, som allmänt användas under
namn af blomkål. Bland de många till denna
grupp hörande varieteterna – som skiljas genom
karakterer, hemtade från växtens storlek,
bladens beskaffenhet, blomställningens form o. s. v.
– må nämnas sparriskål- eller
broccoli-varieteterna, hvilka hafva glesare, mindre
sammanträngd blomställning än de andra. – De
öfriga kålvarieteterna odlas för bladens skull
och äro i menniskans hushållning af stor
betydelse, såsom utgörande en vanlig menniskoföda
och ett godt, ymnigt gifvande boskapsfoder.
De bland dessa, som bilda gruppen bladkål
(B. oleracea acephala D. C.), utmärka sig från
de öfriga derigenom att bladen äro plana, upp-
eller utstående, bildande en öppen rosett, och
icke sammanslutna till s. k. kålhufvud.
Somliga bladkålsformer, t. ex. jätte- l. ko-kålen,
hafva ogrenade, släta blad, andra åter greniga,
veckade eller krusiga af än grön (grönkål),
än mörkröd eller i violett eller blått gående
färg (brun- eller blåkål). Till denna grupp
hänföras också Br. oleracea gemmifera, hvars
stam utvecklar en stor mängd till små
kålhufvud sig om sider utbildande sidoknoppar,
hvilka utgöra den för sin egendomliga, fina
smak kända rosen- eller bryssel-kålen.
Virsing-varieteterna, äfven kallade
savojkål (Br. oleracea bullata D. C., Br. oleracea
sabanda L.), hafva, liksom de till gruppen
hufvudkål (Br. oleracea capitata L.) hörande
varieteterna, stammens mellanleder outvecklade,
bladen kupiga och så anordnade samt af sådan
inbördes storlek, att hvarje relativt öfre (inre)
blad fullständigt eller nästan fullständigt täckes
af de närmast nedanför (utanför) sittande bladen,
d. v. s. utbilda s. k. kålhufvud. Olikheten
mellan dessa varietetsgrupper ligger deri, att de
förra hafva ojämna, gropiga blad och lösa
hufvud, de senare jämna, släta blad och täta, fasta
hufvud. Af hufvudkålvarieteterna hafva
somliga långsträckta hufvud (sockertopps-kål),
andra runda, och då än gröna, inuti hvita
(hvitkål), än mörkt blåröda (rödkål). Likaledes
gifves det rundhufvade och långhufvade
virsingvarieteter.
Kålrapsen och rofrapsen äro af betydelse dels
såsom olje-, dels såsom köks- och foderväxter.
Största mängden af den s. k. rofoljan vinnes
ur frön af dessa växter, särskildt af kålrapsen,
hvilken är den vigtigaste af mellersta Europas
oljeväxter. De s. k. rapskakorna, hvilka med
fördel nyttjas såsom gödningsämne och äro af
högt värde såsom boskapsfoder, bildas af
återstoden af det vid oljepressningen använda raps-
fröet. – Från de varieteter af dessa båda arter,
hvilka utmärka sig genom oljerika frön (Br.
Napus oleifera D. C. och Br. Rapa oleifera
D. C.), skilja sig de till menniskoföda och foder
använda afarterna (Br. Napus rapifera Metzg.,
kålrot, och Br. Rapa rapifera Metzg., rofva,
turnips) derigenom att de hafva antingen
nederste delen af stammen (Br. Napus rapifera)
eller roten (Br. Rapa rapifera) tjock och köttig.
Det är företrädesvis dessa köttige stamdelar och
rötter, som hafva användning såsom födoämnen,
ehuru äfven bladen af vissa varieteter nyttjas
såsom sådana. F. R. K.
Brass-skinkel, sjöv. Se Skinkel.
Brastad (fordom Bragasaetr), socken i
Göteborgs och Bohus län, Stångenäs härad. Arealen
5,122 hekt. (10,375 tnld.). 58 1/4 fm., 43 7/8 ofm.
mtl. 1,825 innev. (1876). Annex till Bro,
Göteborgs stift, Vikornas södra kontrakt. Socknen
eger en stor mängd fornlemningar, i synnerhet
hällristningar.
Brater, Karl Ludwig Theodor, tysk
publicist, f. 1819, d. 1869, grundade 1850 "Blätter
für administrative praxis in Bayern" och
sedermera "Süddeutsche zeitung" m. fl. tidningar, i
hvilka han försvarade tanken om Tysklands
enhet under Preussens ledning. Ifrån 1856 var
han medarbetare i Bluntschlis
"Staatswörterbuch". År 1858 blef han ledamot af Bajerns
andre kammare, der han snart blef
oppositionens ledare, och 1859 deltog han i stiftandet
af den tyska nationalföreningen.
Bratianu, Joan, rumanisk statsman, f. 1822,
deltog 1848 i revolutionen i Rumanien och
flydde sedan till Paris, hvarest han underhöll
förbindelse med sina republikanske landsmän.
1857 återvände han till sitt hemland. 1859
medverkade han till Moldaus och Valakiets
förening, men fick under furst Kusas regering
(1859–66) icke något inflytande. 1867–68
var han minister, slöt sig sedan till
oppositionen och satte sig 1870 och 1871 i spetsen för
tvänne revolutionsförsök, hvilka likväl båda
misslyckades.
Bratingsborg. Se Brattingsborg.
Bratsberg, gård vid Skien. Det var under
medeltiden ett af Norges förnämsta
höfdingasäten och tillhörde bl. a. Gregorius Dagssön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
