Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruxelles, T. Brüssel, hufvudstad i konungariket Belgien och tillika i belgiska prov. Brabant - Bruycker, François Antoine de - Bruyère, Jean de la, fransk författare. Se La Bruyère - Bruyn, Bartholomeus - Bruyn, Abraham - Bruyn, Nicolas de - Bruyn, Cornelis de - Bruys l. Bruis, Pierre (Petrus) de - Bruzelius, slägtnamn - Bruzelius, Magnus - Bruzelius, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenades B., jämte det öfriga Belgien, med
Frankrike och vardt hufvudstad i
Dyle-departementet. 1814 besattes det af de allierade,
skildes genom första freden i Paris s. å. från
Frankrike och gafs jämte Belgien genom freden
i Wien (1815) åt Nederländernas konung, som
tog det till sitt andra residens. Den 25 Aug.
1830 utbröto i B. de oroligheter, som syftade
till Belgiens skilsmässa från Nederländerna:
styrelsens byggnader plundrades och förstördes,
och mot de kungliga trupperna under prins
Fredrik (den svenska drottningen Lovisas fader)
fördes en blodig gatustrid (d. 22–d. 26 Sept).
Efter revolutionen blef B. Belgiens hufvudstad.
Der hafva hållits flere internationella möten,
utställningar och täflingar: en arkeologisk
kongress (1872), en helsovårdskongress och dermed
förenad utställning (1875) och en gymnastisk
täflingsfest (1877), i hvilka äfven Sverige deltog.
Bruycker [bröjker], François Antoine de,
belgisk genremålare, f. i Gent 1816, lärjunge
af Braekeleer, är f. n. genom sina enkla, men
elegant utförda kompositioner en af Belgiens
mest omtyckte genremålare.
Bruyère [bruiär], Jean de la, fransk
författare. Se La Bruyère.
Bruyn [bröjn], Bartholomeus, nederländsk
historiemålare, arbetade från omkr. 1525 till
något efter 1550 i Köln och dog troligen mellan
1553 och 1556. Han var den kölniska skolans
siste betydande konstnär. De flesta af hans
arbeten förvaras i Kölns museum. I porträttet visar
han inflytande från Holbein d. y., men i sina
senare historiemålningar påverkades han af den
romerska skolan och blef maniererad. Hans
förnämsta verk är högaltar-målningen i S:t Victor
i Xanten.
Bruyn [bröjn]. 1) Abraham B., nederländsk
målare och kopparstickare, f. 1538, kom 1577
till Köln, der han dog i hög ålder. Hans
förnämsta arbete är det sällsynta kostymverket
Imperii ac sacerdotii ornatus etc. (1578). –
2) Nicolas de B., den förres son,
kopparstickare, d. omkr. 1652, förde en fin grafstickel och
lemnade i synnerhet stora, rika kompositioner
i Lukas van Leidens smak. Han är
representerad i Stockholms nationalmuseum med ett blad:
Guldåldern (1604, efter A. Bloemart).
Bruyn [brö’jn], Cornelis de, nederländsk
resande, målare, f. 1652, d. efter 1720, studerade
i Rom målarekonsten, men gjorde sig emellertid
mera berömd genom sina resor än genom sina
taflor. 1676–93 reste han i Mindre Asien,
Egypten och på de grekiska öarna samt utgaf
öfver denna färd en skildring både på
holländska (1698) och på franska (1700, under namn
af Corneille le Brun). 1701–08 besökte han
Ryssland (der han porträtterade Peter den store),
Persien, Indien, Ceylon och andra asiatiska öar
samt beskref äfven denna resa både på
holländska (1711) och franska (1718). Bägge
resebeskrifningarna prydas af vackra afbildningar,
hvilka till en del äro graverade af honom sjelf.
Bruys l. Bruis [brui], Pierre (Petrus)
de, äfven kallad Brusius l. Bruzius, fransk
prest, lefde i slutet af 12:te årh. i Languedoc,
der han uppträdde som stiftare af
brusianernas l. petrobrusianernas sekt, samt blef
1126 (eller 1133) af pöbeln gripen och bränd.
B. sökte den sanna (osynliga) kyrkan i de
troendes hjertan och förkastade den yttre (synliga)
kyrkan. Han uppmanade till kyrkornas
förstörande, "emedan Gud lika väl kan tillbedjas
i ett stall som i en kyrka", nyttjade krucifix
till bränsle samt ifrade mot celibat, mässa och
barndop. Så for han fram i tjugo år.
Henrik af Lausanne blef efter honom sektens
ledare. Arnold af Brescia lär hafva tillhört
denna sekt.
Bruzelius, slägtnamn, bildadt i midten af
1600-talet efter byn Brusås i Hångers socken
af Jönköpings län.
1. Bruzelius, Magnus, prest,
historieskrifvare, f. i Tommarps socken, Malmöhus län, d.
10 Aug. 1786, blef 1799 student i Lund, hvarest
han 1805 blef filos. magister och 1808 docent
i kemi. 1810 anställdes han såsom kollega vid
Lunds skola, der han införde den seden att en
eller flere af lärjungarna skulle om aftonen,
sedan läsningen i skolan var slutad, berätta en
saga, hvilken sedermera af berättaren borde
nedskrifvas och förevisas läraren. Denna lärometod
lifvade i hög grad skolungdomens håg för
historien. I Lund inrättade B. jämväl en egen
förberedande elementarskola, der undervisning i
räkning och linearteckning meddelades efter
Pestalozzis metod. I flere år biträdde han sin
vän P. H. Ling vid de gymnastiska öfningarna.
Efter Lings afflyttning till Stockholm ledde
B. ensam dessa öfningar under flere års tid. Han
blef e. o. adjunkt i historia 1817, prestvigdes
1819 samt utnämndes till kyrkoherde i Löderup
och Hörup af Lunds stift 1824 och till prost
1826. År 1834 var han fullmäktig i
presteståndet. Död i Lund d. 29 Jan. 1855. – Sin
författareverksamhet började han 1807, då han
(tillsammans med C. A. Agardh) utgaf Fransysk
grammatik för nybegynnare. 1812 utgaf han
"Pestalozzis elementarböcker" i svensk
öfversättning. Han var en af de förste samlarna
af fornsaker och sammanbragte en betydlig
mängd sådana, nu befintliga i Statens historiska
museum. Dels genom en 1816 utgifven
disputation, Specimen antiqvitatum borealium, dels
genom afhandlingar i tidskriften "Iduna"
lemnade han ytterligare prof på sin kärlek för
Sveriges fornminnen. Mest bekant är han dock
genom Sverges historia för ungdom (1817; 4:de
uppl. 1833), för hvars första afdelning,
"Hedniska tidehvarfvet", han 1822 af Svenska
akademien erhöll Lundbladska priset. Detta arbete,
hvari lemnas en till nyaste tiden fullföljd
historia, torde ännu kunna med fördel användas
af dem, som vilja genomgå en bildad mans kurs
i fäderneslandets häfder. A. J. B.
2. Bruzelius, Emanuel, den föregåendes
kusin, boktryckare, bokförläggare, f. i
Stockholm d. 12 Dec. 1786, blef student i Upsala
1808 samt redan 1809 bokhandlare och 1811
derjämte boktryckare i Upsala. Han var en
rastlöst verksam man. Utom sin bokhandel i
Upsala hade han filialboklådor i Stockholm,
Vesterås, Örebro och Karlstad. Derjämte
utöfvade han en för den tiden stor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
