Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bränvinsbränning - Bränvinsförordning, förv. Se Bränvinslagstiftning - Bränvinskontrollör. Se Bränvinslagstiftning - Bränvins-kur, med., det metodiska begagnandet af bränvin i afsigt att ingifva drinkare afsmak för spritdrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C6 H12 O6, och kan genom att kemiskt binda 1
mol. vatten öfverföras till drufsocker. Detta sker,
när man kokar stärkelse med utspädda syror,
t. ex. saltsyra eller svafvelsyra, eller ock låter
stärkelse vid passande temperatur komma i
beröring med ett i malt förekommande
qväfvehaltigt ämne, kalladt diastas, hvilket har den
egenskapen att förvandla betydande mängder
stärkelse till drufsocker. När man vid
bränvinsbränning använder säd eller potates som
råämnen, betjenar man sig af diastas, hvaremot
man begagnar syror, när råämnet är renlaf.
Det i renlafven befintliga ämne, som gifver
drufsocker, är en dels med stärkelse, dels med
vedämne beslägtad kropp. Sedan man på det
ena eller andra sättet skaffat sig en lösning af
drufsocker, tillsätter man jäst, hvarefter inom
kort sockret sönderdelas i kolsyra och alkohol.
Sedan detta skett, destilleras den alkoholhaltiga
vätskan, då alkohol jämte vatten förflyktigas.
Detta är i korthet förloppet vid
bränvinsbränningen. För tillverkning af sädesbränvin krossas
3 delar råg och 1 del starkt mältadt korn och
utröras med vatten till omkring 70°, hvarunder
maltets diastas förvandlar sädens stärkelse till
drufsocker. Denna operation, som benämnes
mäskning, försiggår på 2–3 timmar. Den
förut klisterartade massan har genom
stärkelsens försvinnande och drufsockrets uppkomst
blifvit en genomskinlig, sött smakande vätska,
kallad mäsk. Denna afkyles nu hastigt till den
för jäsningen lämpliga värmegraden, omkr. 23°,
och blandas med öljäst eller pressjäst. Inom
kort råkar mäsken, till följd af bortgående
kolsyreblåsor, i en kokande rörelse, och dess yta
betäckes af skum. Efter 3–4 dygn har
jäsningen upphört, och derefter destillerar man
den jästa mäsken. När bränvin tillverkas af
potates, rengöras dessa först genom sköljning
med vatten och kokas derpå med ånga. För
detta ändamål läggas de i stora täckta kar, i
hvilka ånga insläppes. Sedan potatesen blifvit
lös, låter man den falla ur karet på refflade
jernvalsar, af hvilka den krossas till mos, som
nedfaller i ett understäldt kar, hvaruti man kort
före kokningens slut ihällt en blandning af
krossadt malt (omkr. 5 proc. af potatesens vigt)
och vatten (25 proc.). Allt efter som det heta
potatesmoset nedfaller, höjes temperaturen hos
vattnet, och man måste noga tillse, att
temperaturen ej får stiga öfver 70°. Sedan detta
skett, lemnar man alltsammans i hvila i betäckt
kar, tills efter några timmar all stärkelse i
potatesen öfverförts till drufsocker. Den nu
färdiga mäsken silas genom ett såll för att
befrias från skal och orenligheter, afkyles derpå
till 22°–25° (den för jäsningen lämpligaste
värmegraden) och försättes derefter med jäst.
Mäskning af renlaf sker med tillhjelp af
utspädd saltsyra, hvarmed lafven upphettas till
kokning. Efter skedd sockerbildning
neutraliseras syran med soda, och mäsken försättes i
jäsning. Den på det ena eller andra sättet
erhållna alkoholhaltiga vätskan destilleras derefter.
Vatten kokar, som bekant, vid 100°, men ren
alkohol redan vid 78,4°. Deraf skulle man kunna
tro, att, om man upphettade en blandning af
vatten och alkohol till den senares kokpunkt,
alkoholen skulle förflyktigas och vattnet stanna
qvar. Detta är dock ej fallet, emedan mycket
vatten förflyktigas på samma gång som
alkoholen. Till följd af sin lägre kokpunkt
förflyktigas dock alkoholen i vida högre grad än
vattnet. Man erhåller sålunda vid destillering
af en blandning af vatten och alkohol ett på
det senare ämnet rikt destillat, och, om detta
å nyo destilleras, ett ännu mera alkoholrikt.
– De äldsta bränvinspannorna utgjordes af
enkla kopparretorter, i hvilka den jästa mäsken
upphettades, hvarefter alkoholångorna förtätades
i ett spiralvridet kylrör. Emedan dervid en
värmeförlust uppstod, då alkoholångornas värme
alldeles onyttigt af gafs åt kylvattnet, uppfann
man snart den förbättringen att låta ångorna
afkylas med jäst mäsk, som vid en följande
operation skulle destilleras och dessförinnan kunde
upphettas af alkoholångornas latenta värme.
Sålunda uppstod s. k. för-värmare. För att i
en enda destillation kunna erhålla stark sprit
uppfann man s. k. deflegmatorer och
rektifikatorer, ett slags reservoarer, i hvilka de
först uppkomna spritångorna förtätas, hvarefter
den i dem samlade spriten upphettas af
efterföljande ångor och derigenom tvingas att, rikare
på alkohol, å nyo förflyktigas. Sådana apparater
äro det på brännerierna ofta nyttjade
pistoriska bäckenet samt kolonnen på de s. k.
kolonn- eller pelareapparaterna. Genom
dylika inrättningar har man nu drifvit
bränvinsbränningen så långt, att man i en enda
destillation kan få en sprit af högsta koncentration,
ehuru ej fullt vattenfri. Vid destillering af
bränvin medfölja föroreningar, eller ämnen, som
uppstått vid jäsningen och meddela bränvinet
en oangenäm smak. Dessa föroreningar kallas
med ett gemensamt namn finkelolja och
utgöras af andra alkoholer, såsom amyl- och
butyl-alkohol m. fl. Emedan dessa alkoholer koka
vid vida högre temperatur än etylalkoholen,
kan man genom upprepade destilleringar rena
bränvinet eller spriten från dem. Vanligare
är deremot att bortskaffa finkeloljan med
tillhjelp af nyss utglödgade träkol, som hafva
egenskapen att upptaga och qvarhålla större delen
af densamma. Man silar derför bränvinet
genom kol eller destillerar det och låter ångorna
stryka öfver kol. P. T. C.
Bränvinsförordning, förv. Se
Bränvinslagstiftning.
Bränvinskontrollör. Se
Bränvinslagstiftning.
Bränvins-kur, med., det metodiska
begagnandet af bränvin i afsigt att ingifva drinkare
afsmak for spritdrycker. Förfaringssättet dervid
uppgifves något olika af olika författare. I
allmänhet bestod kuren deri att bränvin i afpassad
mängd och under ett visst antal dagar
blandades i all föda och dryck, som drinkaren
förtärde. Bränvinskuren lär någon gång hafva ledt
till önskadt resultat, men ofta misslyckades
densamma, i det att suparen snart återvände till
sina förra vanor, och i somliga fall lär kurens
användning hafva orsakat svåra, ja lifsfarliga
verkningar. Denna kur är nu bortlagd. O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
