Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brödmönstring, milit. - Brödraförsamlingen, Evangeliska. Se Herrnhutare - Brödrahus. Se Bröder och systrar af den goda viljan - Brödsöndag, benämning på midfastosöndagen - Bröllop, urspr. högtidlig färd, hvari bruden uppträdde med ett följe - Bröms, zool. Se Broms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hvarje till möten eller af annan orsak
sammandragen trupp, för att det må utrönas
huruvida dess styrka öfverensstämmer med den, som
blifvit upptagen i rullor och förslag.
Mönsterherren skall dervid äfven göra sig förvissad om
att truppen riktigt får allt, hvartill den är
berättigad, att födoämnena äro af god
beskaffenhet o. s. v. C. O. N.
Brödraförsamlingen, Evangeliska. Se
Herrnhutare.
Brödrahus. Se Bröder och systrar af
den goda viljan.
Brödsöndag, Dominica de panibus,
benämning på midfastosöndagen, emedan på denne
dag fordom alltid predikades öfver Jesu
underverk med de fem bröden.
Bröllop, (Fornsv. bruþlöp, brullöp. brullop,
Fornisl. brúðhlaup, brullaup), urspr. högtidlig
färd, hvari bruden (och brudgummen) uppträdde
med ett följe; sedermera festlighet, som föregår
eller efterföljer en brud-vigsel. Hos
hebreerna börjades denna fest dermed att
brudgummen, festklädd och åtföljd af sina vänner,
begaf sig till svärföräldrarnas hus, hvarifrån han
sedan under musik förde bruden, djupt beslöjad,
till hennes blifvande hem. På aftonen
ledsagades brudparet in i sofrummet, och med denna
ceremoni ansågs äktenskapet vara afslutadt.
Sedan fortsattes bröllopshögtidligheterna i
ytterligare sex dagar. I den efterbibliska tiden
afslöts giftermålet dermed att brudgummen, i
sofrummet eller under en pell, till bruden
öfverlemnade en ring med orden: "Genom denna
ring är du mig helgad såsom hustru efter
Moses’ och Israels lag". – Hos grekerna
ingingos äktenskapen vanligen om vintern, hälst
i månaden Gamelion (hvilken motsvarade
senare hälften af Januari och förra hälften af
Februari). Sedan brudparet på sjelfva
bröllopsdagen offrat åt gudarna och prydt sig med
blommor, hemtade brudgummen på aftonen sin
brud från hennes hem, vanligen på en af oxar
eller mulåsnor dragen vagn. Före och efter
denne gingo festklädda och bekransade fränder
och vänner, med facklor i händerna och
företrädda af ungmör, som buro sinnebilder af
qvinnans verksamhet i hemmet. Under musik af
flöjter och stränginstrument samt under
sjungande af "hymenéer" framskred tåget till
brudgummens blomstersmyckade hus, dit bruden
inträdde. Hon höll dervid i handen ett kärl med
säd, såsom ett tecken till att hon förde med
sig bröd till sitt nya hem. Sedan man kastat
fikon och andra frukter – rikedomens
sinnebilder – öfver brudparet, följde
bröllopsmåltiden, under hvilken man drack till brudparets
ära. Derefter fördes de nygifte in i
sofkammaren, der gossar från granskapet tvådde
brudens fötter, under det hon tillsammans med sin
man åt en qvittenfrukt. Akten slöts dermed
att gossar och flickor utförde dansar och sjöngo
sånger. I Sparta voro, i enlighet med
folklynnet, bröllopshögtidligheterna vida enklare än
i det öfriga Grekland. – Hos romarna
firades bröllop endast vid ingåendet af äktenskap
efter strängare former (confarreatio och
coemptio) genom hvilket qvinnan fick
rättsgemenskap med mannen och blef familjemoder;
deremot slötos friare äktenskap (genom usus)
utan alla slags högtidligheter. På
bröllopsdagen anlade bruden matronornas toga, knöt
omkring sig en yllegördel och insvepte
ansigtet i en eldfärgad eller citrongul slöja.
Derefter förrättade hon de öfliga offren åt
äktenskapsgudarna. På aftonen hemtades hon af
brudgummen, hvarvid hon ledsagades af tvänne
gossar, hvilkas föräldrar måste vara i lifvet, och
företräddes af en tredje, med en fackla i handen,
samt af slafvinnor, som buro sinnebilder af det
husliga lifvet. När bruden under musik och
sång hunnit fram till brudgummens festligt
smyckade bostad, tillfrågades hon af mannen hvem
hon var, hvarpå hon svarade: "Der du är herre
och husfader, der är jag herskarinna och
husmoder". Derpå omlindade hon dörrposterna
med ylleband och beströk dem med svin- och
vargfett för att afvända förtrollning (deraf ordet
uxor, hustru, af unguere, insmörja). Sedan hon
blifvit inlyft in i huset, trädde hon fram på en
fårfäll, mottog der nycklarna samt vidrörde
tillsammans med brudgummen eld och vatten,
hvilket ansågs innebära ett löfte om ömsesidig
trohet. Efter måltiden, under hvilken sång och
instrumentalmusik utfördes, ledsagades bruden
af matronor till sofrummet, dit sedan mannen
inträdde, under det utanför uppstämdes
"hymenéer", ofta blandade med mustiga skämtvisor.
Hos forntidens nordboar föregicks
bröllopet af trolofningen (Fornsv. faestningamal,
Fornisl. festar-mál, festar-orð), hvarvid
bestämdes hustruns hemgift och det motsvarande
belopp, som mannen skulle erlägga, samt
morgongåfvan. På den i "fästemålet" bestämda tiden
begaf sig brudgummen, åtföljd af fränder och
vänner, till brudens hem, dit hennes slägtingar
och vänner blifvit bjudna. Om bröllopet skulle
stå hos brudgummen, hvilket mera sällan egde
rum, ledsagades bruden till hans hus af sin
fader eller giftoman. När alla de bjudne voro
samlade, började gästabudet, vid hvilket en
bestämd ordning iakttogs i fråga om gästernas
platser. På den ene långbänken satt
brudgummen och hans manlige följeslagare, på den
andre brudens fader eller giftoman med sina
gäster eller sitt husfolk; på tvärbänken eller
tvärpallen satt bruden tillsammans med de öfriga
qvinnorna. Bruden var prydd med en
egendomlig hufvudbonad af lärft (bruðar-lin),
hvilken var så sid, att tvänne qvinnor (lin-konur)
buro flikarna af densamma. Under
bröllopsmåltiden druckos skålar, hvarvid man
nedkallade gudarnas och gudinnornas välsignelse öfver
brudparet. Särskildt tyckes man hafva anropat
gudinnan Vör (Var), om hvilken det heter, att
hon hör de eder och löften, som qvinnor och
män inbördes göra hvarandra, och att hon tager
hämd på dem, som bryta desamma.
Festligheterna varade ofta i flere dagar.
Den svenska allmogens bröllop i vår tid skifta
icke allenast efter olika provinser, utan t. o. m.
efter härad och socknar. Flerstädes påminna
de ganska mycket om forntida förhållanden. Jfr
Brudköp, Vigsel, Äktenskap.
Bröms, zool. Se Broms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
