Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bulgarien, f. d. landskap i europeiska Turkiet - Bulgarin, Taddeus (Taddeï Venediktovitsch) - Bulgaris, Eugenios (af ryssarna kallad Jevgendj Bolgar) - Bulgaris, Dimitrios - Bulgariska språket och literaturen - Bulgenbach, Hans Müller von - Buljong, kraftsoppa - Bull, Eng., egentl. tjur; ett lustigt yttrande, hvars spets ligger deruti att det står i strid med rimlighet och sundt förstånd - Bull, Ole Bornemann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kringgången. Men efter det af Osman pascha så
hjeltemodigt försvarade Plevnas fall (d. 10 Dec.
1877) följde turkarnas fullständiga nederlag.
Serberna passade på tillfället och föllo dem i
ryggen. Genom fredspreliminärerna i San
Stefano (se ofvan) slutades kriget (eller åtminstone
krigets första skede), och det europeiska
Turkiet snart sagdt upplöstes. B., som jämte
Armenien var krigets skådeplats, gjorde ofantligt
stora förluster af folk och egendom. J. Th. W.
Bulgarin, Taddeus (Taddeï
Venediktovitsch), rysk skriftställare, f. 1789 i Litauen,
deltog i fälttåget mot Frankrike 1807 och i
svensk-finska kriget 1809 samt inträdde
derefter i den vid den franska armen upprättade
polska legionen, med hvilken han gjorde flere
fälttåg. Efter Napoleons fall (1814) begaf han
sig till Varsjav, der han började skrifva
humoristiska arbeten på polska, och 1819 bosatte
han sig i Petersburg, der han från 1823 utgaf
tidskriften "Nordiskt arkiv" och från 1825 det
politiska dagbladet "Nordiska biet". Död 1859
såsom verkligt statsråd. – B. skref flere
karaktersromaner och historiska skildringar. Det bästa
bland hans många arbeten är Vospominania
(Minnen, 1844–49). Trots de formella
bristerna och haltlösheten i sedligt afseende blefvo
hans skrifter mycket omtyckta. Han uppträdde
såsom afgjord motståndare till Puschkin och
den romantiska skolan samt var en blind
beundrare af det absolutistiska regeringssystemet.
Bulgaris, Eugenios (af ryssarna kallad
Jevgendj Bolgar), nygrekisk författare i
teologiska och humanistiska ämnen, f. 1716 på
Korfu, var från 1742 skolman dels i Janina
och dels i Kosani samt blef 1753 föreståndare
för den grekiska läroanstalten på Athos och
1761 lärare i den stora nationalskolan i
Konstantinopel. Han måste dock lemna sistnämnda
befattning och flyttade då till Ryssland, der han
1776 utnämndes till ärkebiskop af Slavonien
och Cherson samt 1779 blef ledamot af kejserl.
akademien i Petersburg. Död 1806. B.
efterlemnade ett stort antal skrifter och räknas bland
förkämparna för den nygrekiska odlingen. På
uppdrag af Katarina II öfversatte han den ryska
lagboken till nygrekiska.
Bulgaris, Dimitrios, grekisk statsman, f.
1796, deltog i frihetskriget 1821–29 och
utnämndes 1822 af den första nationalförsamlingen
till marinföreståndare på ön Hydra. 1848–49
var han finansminister och bildade 1855 ett
kabinett, i hvilket han sjelf blef inrikesminister.
Såsom sådan lyckades han göra ett slut på de
inre oordningarna i Grekland och utverka, att
den franska ockupationen blef upphäfd. Under
konung Ottos regering (1833–62) var han en
ifrig medlem af det engelska partiet och blef till
följd deraf kallad "Englands förtroendeman i
Grekland". Vid utbrottet af 1862 års
revolution ingick han i den provisoriska styrelsen,
men måste 1863, till följd af ett militäruppror,
lemna makten. Under konung Georgs regering
bildade B. såsom konseljpresident ministèrerna
af åren 1866, 1868, 1872 och 1874. År 1875
måste han afgå, emedan han blifvit
komprometterad genom två af sina ämbetsbröder, hvilka
sedan blefvo dömda for simoni. Död 1878. B.
var monarkiskt sinnad, konservativ och kraftfull
samt vidhöll gamla plägseder.
Bulgariska språket och literaturen. Den
finske folkstam, som gaf Bulgarien dess namn
och som ännu (under namnen tsjeremisser och
mordviner) fortlefver i spridda kolonier vid Volga,
gick snart helt och hållet upp i massan af de
slaviske innevånarna utan att lemna det
ringaste spår efter sig i landets språk. Jämte
serbiskan och slavonskan utgör bulgariska
språket den s. k. sydslaviska språkgruppen, hvilken
tillsammans med ryskan bildar den sydöstliga
grenen af den stora slaviska språkfamiljen (se
Slaviska språk). I det bulgariska språkets
historia urskiljas trenne skeden.
Gammalbulgariskan l. kyrkslaviskan framträder i
literaturen under senare hälften af 9:de årh.,
då den begagnades af Cyrillus och Methodius
deras slaviska bibelöfversättning. Den har
allt sedan varit kyrkspråk för slaverna af den
grekisk-katolska ritus. Utom i Bulgarien
talades den äfven i Ungern, på venstra sidan om
Donau, samt i Siebenbürgen och Valakiet. Dess
ingalunda obetydliga literatur, till störste delen
förvarad i klosterbiblioteken, har blifvit
vetenskapligt behandlad af Dobrovski, Miklosich, A.
Schleicher, Leskien m. fl. –
Medelbulgariskan kan uppvisas i handskrifter från 12:te
årh. – Nybulgariskan (från 1392), som
utvecklat sig ur den sistnämnnda, företer, vid
sidan af andra slaviska språk, stor fattigdom på
former: deklinationerna hafva gått förlorade,
kasus bildas med hjelp af prepositioner, liksom
inom de romanska språken, och ordförrådet har
rönt stort inflytande af turkiskan, grekiskan,
albanesiskan och rumaniskan. Dock finnas ännu
åtskilliga af de gamla slaviska näsljuden.
Såsom en egenhet kan nämnas, att detta språk –
i likhet med rumaniskan och albanesiskan –
sätter artikeln såsom suffix vid slutet af nomina.
Den nybulgariska literaturen har, med
undantag af sina folkvisor, ej gifvit någon nämnvärd
insats i det europeiska kulturarbetet. Hennes
flesta under innevarande århundrade tryckta
alster utgöras af uppbyggelse- och läroböcker
(hvilka äro tryckta utomlands). 1840 utkom en
bulgarisk öfversättning af Nya testamentet, och
från 1844 utgifves månadsskriften "Philologia".
Förnämsta sätet för den andliga odlingen är
Odessa, hvarest Aprilov 1843 började utgifva
en tidning, "Bulgariska morgonstjernan". R. G.
Bulgenbach, Hans Müller von, en af
böndernas ledare under det stora bondekriget i
Tyskland. Se Bondekrig.
Buljong (Fr. bouillon, af bouillir, koka),
kraftsoppa; spadet af urkokt kött, utan afredning
eller tillsats af grönsaker.
Bull, Eng., egentl. tjur; ett lustigt yttrande,
hvars spets ligger deruti att det står i strid
med rimlighet och sundt förstånd. Särskildt
irländarna äro kända för sin skicklighet i att
säga "bulls". (Jfr John Bull.)
Bull, Ole Bornemann, norsk violinist, f. i
Bergen d. 5 Febr. 1810, röjde tidigt ovanliga
anlag för violinspelet och afbröt 1829 sina
teologiska studier vid universitetet för att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
