Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buonarroti (Buonarotti), Michel Angelo (Michelangelo l. Michelagnolo, -agniolo, -angiolo) - Buonarroti (Buonarotti), Filippo - Buonavoglia, Ital., frivillig. Se Bonavoglia - Buoncompagni, C. B. di Mombello, italiensk statsman. Se Bon-Compagni di Mombello - Buoninsegna, italiensk målare. Se Duccio - Buontalenti, Bernardo - Buphaga, zool. - Buprestis, zool. Se Praktbaggar - Buquoy l. Bucquoi, Karl Bonaventura de Lonqueval, grefve von - Buquoy, Georg Franz August de Lonqueval, friherre von Vaux, grefve von - Bur l. Bör, Nord. mytol., Bures son - Bur, egentl. kammare - Bura (nu Trupia), en af de tolf förbundsstäderna i forntidens Achaja - Bura, fordom kloster i Medelpad. Se Bure gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
punktering. Äfven på arkitekturens område följde
han sin egen subjektiva nyck, i stället för att
iakttaga lagbunden ordning, och han förberedde
så den öfverdrift och det sjelfsvåld, som hans
efterföljare drefvo till ytterlighet. Hans ideal
var det stormande och våldsamma; hans väldige
ande sönderbröt traditionens fjättrar. B. kan
sägas vara den förste möderne konstnären, och
ej utan skäl har han jämväl blifvit kallad den
moderna konstens öde: med honom når
renaissancens konst sin höjdpunkt, men med honom
hålla äfven manierismen och förfallet sitt intåg.
Under det han högg, målade och ritade
byggnadsplaner, skref han äfven sonetter och
madrigaler. Hans dikter, Le rime di
Michelangelo, visa, att han var en framstående skald.
De utgåfvos första gången 1623 i Florens.
B. var en sluten och svårtillgänglig karakter,
häftig och stolt mot de store, mild och vänlig
mot de ringa. Någon qvinna tyckes han icke
hafva älskat, förrän han uppnått sextiotre år,
då han blef förtjust i den sköna, snillrika och
dygdiga markisinnan Vittoria Colonna och vann
hennes genkärlek. Han fick emellertid ej
synnerligen länge njuta af det för hans själ och
lynne välgörande umgänget med denna ädla
väninna, ty hon afled hastigt 1547.
Äldre biografer äro Vasari och Condivi; bland
nyare må nämnas engelsmannen Harford,
fransmannen Ch. Clement, tyskarna H. Grimm och
A. Springer (1877) samt italienaren A. Gotti
(1875). R-n.
2. Buonarroti (Buonarotti),Filippo, fransk
revolutionsman, tillhörande samma slägt som den
föregående, f. i Pisa 1761, advokat derstädes
1782, uppsatte 1787 en oppositionstidning, i
hvilken han lidelsefullt tog till orda för Rousseaus
meningar, och blef till följd deraf förvisad
från Toscana. Han begaf sig derför 1789
till Corsica, och derifrån 1791 till Sardinien.
Sedan han på sistnämnda ö utarbetat en
konstitution efter naturrättens grundsatser, tog han
1793 sin tillflykt till Paris, der han blef fransk
medborgare. Efter Robespierres fall (1794)
blef han såsom dennes intime vän häktad, men
frigafs snart. Sedan grundade han
"Panteonsällskapet", hvars ändamål var att återställa
konstitutionen af 1793. År 1800 blef han
deporterad såsom delaktig i Baboeufs konspiration,
men fick af Bonaparte tillåtelse att under
polisuppsigt vistas i Frankrike. Sedermera begaf
han sig till Bruxelles, der han skref
Conspiration de Baboeuf (1828). Under det antagna
namnet Rémond dog han i Paris 1837.
Buonavoglia, Ital., frivillig. Se Bonavoglia.
Buoncompagni [pan’ji], C. B. di Mombello,
italiensk statsman. Se Bon-Compagni di
Mombello.
Buoninsegna [-se’nja], italiensk målare. Se
Duccio.
Buontalenti, Bernardo, med tillnamnet
delle Girandole, italiensk arkitekt och
ingeniör, f. 1536, d. 1608, var en högst mångsidigt
bildad konstnär. Redan i yngre år skulpterade
han med framstående talang samt målade i olja
och miniatur (i Clovios manér), men vände sig
snart företrädesvis till arkitekturen, på hvars
område han utvecklade en glänsande verksamhet.
Bland de många byggnader han uppförde må
nämnas lustslottet Pratolino, det mindre Palazzo
Riccardi (1565), förhallen till S:ta Marias
hospital, fasaden till S:ta Trinita (alla i Florens) och
det storhertigliga palatset i Pisa. Om hans
verksamhet som ingeniör vittna bl. a.
befästningar af Florens, Porto Ferrajo, Prato och
Pistoja samt många bro- och väganläggningar i
Toscana. B. lär äfven hafva uppfunnit
åtskilliga krigsmaskiner. Han var en särdeles
uppfinningsrik teatermaskinist och mycket anlitad
ordnare af hoffester.
Buphaga, zool., ett i södra och mellersta
Afrika lefvande slägte af trastlika foglar, med
ett egendomligt lefnadssätt. De söka sin föda
(insekter och dessas larver) bland håren och i
huden på större däggdjur, t. ex. oxar, hästar,
noshörningar, elefanter och antiloper, samt klänga
dervid på dessas kropp liksom hackspettarna
på träden. Den nytta de derigenom göra de
nämnda däggdjuren har alstrat ett ömsesidigt
vänskapsförhållande och förtroende, som
ytterligare blifvit befäst genom dessa foglars
försigtighet och fruktan för menniskan, hvarigenom
de blifva förträffliga väktare i faran. F. A. S.
Buprestis, zool. Se Praktbaggar.
Buquoy l. Bucquoi [byckåa’]. 1. Karl
Bonaventura de Lonqueval, grefve von
B., österrikisk general, f. 1571 i Nederländerna,
blef 1600 slagen vid Nieuport af Moritz af
Oranien, öfvertog 1618 såsom
generalfälttygmästare högsta befälet öfver de kejserlige
trupperna i Böhmen, der han 1619 slog Mansfeld
vid Nadelitz, samt intog flere böhmiska städer
och slott. S. å. hindrade han Bethlen Gabor
att gå öfver Donau. I österrikarnas seger vid
Prag 1620 hade han stor andel. Sistnämnda
år underkufvade han Mähren. 1621 stupade
han i en af striderna med Bethlen Gabor. –
2. Georg Franz August de Lonqueval,
friherre von Vaux, grefve von B., den förres
ättling, österrikisk vetenskapsman, f. 1781 i
Bruxelles, d. 1851, hade på ett af sina gods
ett storartadt glasbruk, hvarifrån utgingo vackra
tillverkningar af kristall och brokigt glas. Bland
hans skrifter må nämnas Analytische
bestimmung des gesetzes der virtuellen
geschwindigkeiten (1812), Die fundamentalgesetze zu den
erscheinungen der wärme o. s. v. (1819) och
Skizzen zu einem gesetzbuch der natur (1826).
Bur l. Bör, Nord. mytol., Bures son, gift
med jätten Böltorns dotter, Bestla. Af detta
par föddes tre söner: Oden, Vilje (Vili) och
Vi (Vé), "himmelens och jordens styresmän".
Bur, egentl. kammare, var under medeltiden
benämning på den del af manbyggnaden eller
på den särskilda byggnad, i hvilken husets
qvinnor bodde (jungfrubur o. s. v.). Jfr
Burspråk.
Bura (nu Trupia), en af de tolf
förbundsstäderna i forntidens Achaja, vid floden
Buraikos’ utlopp i Korintiska viken. I närheten fans
en åt Herakles helgad grotta, der orakelsvar
gåfvos.
Bura, fordom kloster i Medelpad. Se Bure
gille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
