Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bögh, Erik - Bögh, Karl Henrik - Böhl von Faber, Cecilia, spansk författarinna. Se Caballero - Böhm, 1) Bartholomæus och 2) Hans Sebald, tyska målare och kopparstickare. Se Beham - Böhm, Johann Daniel - Böhme (Böhm), Jakob - Böhmen, fordom sjelfständigt konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Digte (1855, 4:de uppl. 1869). 1855–60 hade
B. den artistiska ledningen af Kasino-teatern,
hvilken han i konstnärligt hänseende bragte till
en ganska hög ståndpunkt. På hösten 1860
blef han hufvudredaktör af tidningen "Folkets
avis", som snart fick sitt abonnent-antal
tredubbladt, i främsta rummet till följd af B:s
qvicka följetong-serier Dit og dat (särskildt
utgifna i 14 årgångar, 1860–73). Ifrån 1877
har han varit medredaktör af tidningen
"Dagens nyheder".
1858–71 utgaf B. sina Dramatiske arbeider,
i 7 band. Bland dem må utom de redan nämnda
framhållas: Redaktionssekretären (1863), På den
anden side (1865), Soiréen i Laxgade (1866),
Nytårsnat 1869 (1869), Tak! (1870), samt af
hans senare teaterstycken Nytårsnat 1875 (1875),
Teaternissen (1876) och Fra Sorrento.
Sangcylclus (1878). I allt hafva omkr. 100 af B:s
stycken blifvit uppförda på Köpenhamns
sekundteatrar, och många bland dem hafva varit
upptagna och länge hållit sig äfven på
svenska och norska skådebanor samt i danska
småstäder. – Bland B:s öfriga arbeten må
nämnas: Hundrede viser (1862, 3:dje uppl. 1870),
30 viser till hundrede (1865), Syv
foreläsninger (1860, 5:te uppl. 1875), Jonas
Tvärmoses ärgrelser (1:sta del. 1864, fullst. 1875;
3:dje uppl. 1877; två svenska öfversättningar
1864), Sören Kierkegaard og S:t Sörensdyrkelsen
(1870), Eventyr (1872), Otte nyere
foreläsninger (1874, 2:dra uppl. 1875), Udvalgte
fortällinger (1876; 2:dra uppl. 1877), 4 årgångar
Udvalgte feuilletoner (forts. af "Dit og dat",
1874–77), Mester Oles prädiken (12:te uppl. 1876)
och En liden hverdagspostille (3 upplagor 1877).
I karaktersteckningcn är B. klar och skarp,
i dialogen är han en mästare. Den
epigrammatiska kupletten är likväl det, hvari han allra
bäst lyckas. I sammansmältningen af textens
och melodiens rytmer är han virtuos. Deremot
är han ej särdeles uppfinningsrik – hans flesta
teaterstycken äro af främmande ursprung –,
och han har sällan att bjuda på någon
invecklad intrig. Både såsom dramatiker och
publicist har han ådragit sig många fiender, ehuru
hans satir i grunden är ganska godmodig. –
B. är en af den danska literaturens mest
betydande representanter i Sverige.
2. Bögh, Karl Henrik, den förres broder,
dansk djurmålare, f. i Köpenhamn d. 3 Sept.
1827, var först handtverksmålare, men
genomgick sedan Köpenhamns konstakademi, vistades
1860–61 utomlands såsom akademiens
stipendiat och fick 1873 titel af professor. Den
omständigheten att han först vid mogen ålder fick
tillfälle att uteslutande egna sig åt konsten
medverkade till att han utbildade sig helt och hållet
på egen hand. Han förvärfvade sig dock ett
stort välde öfver framställningen af djur, men
stod länge efter i återgifningen af landskapet
och skadade derigenom totalverkan, i
synnerhet i sina större arbeten. Hans mindre
djurstycken hafva emellertid gjort lycka genom den
humor, hvarmed han förstått att skildra
åtskilliga husdjurs (särdeles svinens) lif och
egendomligheter. Ph. W.
Böhl von Faber, Cecilia, spansk
författarinna. Se Caballero.
Böhm, 1) Bartholomaeus och 2)
Hans Sebald, tyska målare och kopparstickare. Se
Beham.
Böhm, Johann Daniel, ungersk
bildhuggare och medaljgravör, f. 1794, studerade uti
Italien, der han förvärfvade sig Thorvaldsens
vänskap, samt blef 1831 hofmedaljör och
sedermera direktör för den kejserl. gravör-akademien
i Wien. Död 1865. Hans betydelse som
konstnär ligger icke endast i hans många utmärkta
medaljer och skurna stenar (kaméer), utan äfven
i det helsosamma inflytande han utöfvade på
det yngre konstnärsslägtet. B. var tillika en
framstående konstkännare och efterlemnade vid
sin död en särdeles dyrbar konstsamling.
Böhme (Böhm), Jakob, tysk teosof, föddes
1575 i Altseidenberg, nära Görlitz, och blef 1594
skomakaremästare i sistnämnde stad. Han läste
grundligt bibeln och tyckes äfven hafva
studerat åtskilliga lärda arbeten, företrädesvis af
Paracelsus och V. Weigel. Religiösa grubblerier
framkallade hos honom åtskilliga inre syner,
hvilka han tillskref Guds omedelbara inverkan,
och förmådde honom slutligen att uppträda som
författare. 1612 utgaf han sin första skrift,
Aurora oder die morgenröthe im aufgang, som
bl. a. innehåller hans uppenbarelser.
Presterskapet i Görlitz fördömde denna bok, hvilket
ännu mer befäste B. i hans åsigter. Efter många
förföljelser begaf han sig 1624 till Dresden,
der han dog s. å. Bland hans skrifter må för
öfrigt nämnas Mysterium magnum, som
innehåller en utläggning af 1:sta Mose bok. (Jfr
Fechner, "Jakob Böhme und seine schriften",
1857.) – B. tillhörde den på hans tid gängse
mystiska riktningen inom filosofien. Hans
egentliga problem var att förklara huru Gud kunde
vara fri från ändlighet och brist, på samma
gång som han vore grunden till en ändlig och
bristfällig verld. Detta problem sökte han lösa
panteistiskt. Enligt B. är Gud till sitt
ursprungliga väsende enheten af alla motsatser, men
för att erhålla full verklighet särskiljer han
från sig verlden genom en kemisk process.
Verldsprocessen är en öfvergång från
elementära och oorganiska krafter till högre och
organiska. Äfven det onda blifver ett nödvändigt
genomgångsstadium. I utförandet af sin
grundåsigt begagnar sig B. af en genomförd parallelism
emellan kemiska och moraliska förhållanden.
Verldsprocessen, hvars slut är magien, eller
andens fulla herravälde öfver naturen, blifver icke
fullständig förrän vid verldens ände, då de
goda och de onda krafterna helt och hållet
skiljas åt och sins emellan fullständigt förena
sig i en enhet. B:s filosoferande är starkt
uppblandadt med mystiska och fantastiska element
och lemnar således ur formel synpunkt mycket
öfrigt att önska. Flere af hans tankar
återkomma dock i den nyare filosofien, i synnerhet
hos Schelling (som under det ena stadiet af sin
utveckling mottog direkt inverkan af B.) och i
viss mån äfven hos Hegel. L. H. Å.
Böhmen, fordom sjelfständigt konungarike,
nu en del ("kronland") af österrikiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
