Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bötticher, Karl - Böttiger, Johann Friedrich. Se Böttger - Böttiger, Karl August - Böttiger, Karl Wilhelm - Böttiger, [Lars Fredrik] Carl Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämnda stads museum. Hans förnämsta arbeten
äro Die holzarchitektur des mittelalters
(1835–41), Die tektonik der hellenen
(1844–52, 2:dra uppl. 1869–72) och Der
baumcultus der hellenen (1857). 1862 företog B.
en forskningsresa till Grekland, och resultatet
af densamma nedlade han i Bericht über die
untersuchungen auf der Akropolis zu Athen
(1863).
Böttiger, Johann Friedrich. Se Böttger.
Böttiger. 1. Karl August B., tysk arkeolog
och skriftställare, f. 1760 i Sachsen, d. 1835
såsom öfverinspektor vid antiksamlingen i
Dresden. Han var länge rektor vid gymnasiet i
Weimar och trädde derunder i nära beröring
med Wieland, Göthe och Schiller. 1795–1803
redigerade han "Journal des luxus und der
mode", och 1797–1809 "Deutscher Mercur".
B:s förnämsta arbeten äro: Sabina, oder
morgenscenen einer reichen römerin (1803),
Kunstmythologie (1811), Amalthea, oder museum der
kunstmythologie und bildenden alterthumskunde
(1821–25). Hans smärre skrifter utgåfvos efter
hans död under titlarna Böttigeri opuscula et
carmina latina (1837) och Kleine schriften
archäologischen und antiquarischen inhalts
(1837–38). – 2. Karl Wilhelm B., den förres
son, historiker, f. 1790 i Bautzen, d. 1862
såsom professor i Erlangen, vinnlade sig icke så
mycket om lärd forskning som om en populär
och intresseväckande framställning. Hans
vigtigaste arbeten äro: Allgemeine geschichte für
schule und haus (12:te uppl. 1856), Geschichte
des kurstaats und königreichs Sachsen
(1830–31), Geschichte Baierns (2:dra uppl. 1837),
Geschichte des deutschen volkes und des
deutschen landes (3:dje uppl. 1845) samt Die
weltgeschichte in biographien (1839–46).
Böttiger, [Lars Fredrik] Carl Vilhelm
(de första två förnamnen bortlade han som ung),
universitetslärare, skald, literaturhistoriker och
språkforskare, föddes i Vesterås d. 15 Maj 1807.
Farfadern, akademiapotekaren i Upsala Daniel
Vilhelm B., som under Fredrik I:stes regering
från Sachsen överflyttade till Sverige, var af
samma slägt som Johann Friedrich Böttger (se
ofvan). Efter att hafva genomgått trivialskolan
och gymnasium i sin födelsestad tog B. 1825
studentexamen i Upsala, der han 1833 blef
filosofie doktor, samma år e. o. biblioteksamanuens,
1834 docent i praktisk filosofi, 1839 e. o.
adjunkt i tyska och italienska literaturen, 1845
e. o. professor i modern literatur samt 1856
professor i estetik och modern literatur. Efter
det sistnämnda lärarebefattning delats i tvänne,
öfvertog B. 1858 genom eget val professuren i
ny europeisk lingvistik och modern literatur,
hvilket ämbete han innehade till 1867, då han
erhöll afsked såsom emeritus. – 1847 blef han
(efter sin svärfader, Esaias Tegnér) ledamot
af Svenska akademien, 1853 af Vetenskapssocieteten
i Upsala, 1870 af Vitterhets hist. o.
ant. akademien samt 1878 hedersledamot af
Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssamhälle,
i hvilket han från 1843 varit arbetande
ledamot. Bland de utländska lärda samfund, som
invalt honom till ledamot, må nämnas Accademia
degli Arcadi i Rom (1855). 1865–66 var
han ledamot och ordförande i Kommissionen
för behandling af åtskilliga till språkundervisningen
inom elementarläroverken hörande frågor.
– B. har företagit flere utrikes resor, bl. a.
1835–36 i Tyskland, Österrike, Ungern, Italien,
Frankrike och Holland, 1839–40 i Tyskland,
då han nära ett år uppehöll sig i Berlin
(från hvars universitet han 1842 fick anbud på
en lärareplats), samt 1851 i norra Italien och
de raetoromanska kolonierna i vestra Tyrolen
och Graubünden. – I vårt land var B. en af
de förste, som påyrkade ett djupare studium
af de moderna språken, hvilka förut ej ansetts
värdiga en vetenskaplig behandling. Han blef
ock den, som vid Upsala högskola införde de
romanska språkens lingvistik, för hvilket ämne
han ifrigt verkat både genom utgifna skrifter
och genom offentlig undervisning, särskildt
under en flerårig föreläsningskurs öfver Dantes
"Commedia divina".
B. framträdde tidigt som skald och emottogs
som sådan med stort bifall. Redan i
Ungdomsminnen från sångens stunder (1830, 3:dje
uppl. 1834) och Nyare sånger (1833) möta vi
en ovanlig finhet i uppfattningen och en
intagande enkelhet, som står i bjert motsats till
den fosforistiska svulsten, hvilken just vid denna
tid hade nått sin höjdpunkt. Mot dessa qväden
har dock med skäl anmärkts, att den känslostämning,
som genomgår dem, är alltför vemodig och svärmisk.
Lyriska stycken (af hvilka
1:sta h. utkom 1837, kort efter författarens
återkomst från Italien, och 2:dra h. 1839)
beteckna öfvergången till en friskare lifsåskådning.
I dem finna vi samma innerlighet och
åskådlighet som i de föregående, men ett ännu
större välde öfver formen och ett ännu vänare
språkligt behag. B. har sedermera städse gått
framåt och genom en stor mängd skrifter i
bunden och obunden stil visat sig vara en af
samtidens störste mästare i svenska språkets
konstnärliga behandling. Af Svenska akademien
har B. fått emottaga flere belöningar,
näml. 1833 den mindre guldpenningen, för
skaldestycket Gustaf Adolf vid Lützen. 1834
ett s. k. hedersaccessit, för Mötet på Odins hög,
1840 det af Karl XIV Johan stiftade priset
för literära förtjenster, och 1845 ett pris (100
dukater) för en Sång öfver Karl XIV Johan.
På scenen mottogs med stort bifall
Nationaldivertissement (1843) och En majdag i Värend.
Tillfällighetsstycke i en akt (s. å.). Bland de
mest kända af B:s senare dikter äro Den gamle
kungen (1841), En visa om Peter Persson (s. å.),
tre sonettcykler (Kungarna o. s. v.), Italia (i
"Frey" 1845), som innehåller en förutsägelse
om Italiens befrielse genom en hjelte, hvars
valspråk skulle blifva "folkens rätt", Blad på
Disas graf (1866), Bernhard von Beskow.
Minnessång (1868) och Till enkedrottning Josefina
d. 13 Juni 1873 (i Sv. akademiens namn).
Många af hans smärre dikter äro satta i musik
af Geijer (Stilla skuggor, Den sofvande flickan
m. fl), A. F. Lindblad, Tullberg (Hjeltar, som
bedjen m. fl.), Nordblom, Randel, Josephson
(Fogeln i November m. fl.), fru Matilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
