Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Canna L., Perlväxt, bot. - Canna, Ital., längdmått i f. d. Kyrkostaten - Cannabich, Johann Günther Friedrich - Cannabina, zool. Se Hämpling - Cannabineæ, bot. - Cannabis, bot. Se Hampa - Cannæ (nuv. byn Canne i den italienska prov. Terra di Bari), fordom stad i Apulien - Cannes, stad i franska depart. Alpes maritimes (Provence), vid Medelhafvet - Canning, George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Canna L., Perlväxt, bot., växtslägte
af nat. fam. Cannaceae, kl. Monandria L.,
ordn. Monogynia. Dit hör en mängd arter, vanligen
storväxta örter, som förekomma på sumpiga ställen,
de flesta i Amerikas varmare delar. Blommans byggnad
är egendomlig. Ståndarna äro till anlaget 3–5, men
af dessa blifva 2–4 kronbladslika och frambringa
icke frömjöl; en enda, på hvilken äfven strängen
är kronbladslik, bär i den ena kanten upptill en
enrummig knapp. Man skulle sålunda kunna säga, att
hos C. finnes endast en half ståndare. Till följd af
ståndarnas beskaffenhet blir blomman helt och hållet
osymmetrisk, så att man icke på något sätt kan dela
henne i tvänne lika hälfter. Äfven pistillens stift
är platt och kronbladslikt. Fröen likna perlor;
deraf slägtets svenska namn. För sina vackra blommor
och blad odlas många arter som prydnadsväxter,
t. ex. C. indica L., som har purpurröda blommor. De
uppdragas i drifhus och boningsrum; om sommaren
utflyttas de ofta på kalljord och sammanställas till
vackra grupper. De knöliga rotstockarna af flere
arter, t. ex. C. edulis Ker., innehålla stärkelse
och nyttjas derför i växternas hemland ofta som
näringsämne. Den stärkelse, som fås ur rotstocken
hos nyssnämnda art, utgör ett slags arrow-rot.
Ldt.
Canna, Ital., längdmått i f. d. Kyrkostaten.
– Canna architettonica = 2,232 m. (7,4 f.).
– Canna mercantile = 1,9 m. (6,6 f.)
Cannabich, Johann Günther Friedrich,
tysk geograf, f. 1777 i Sondershausen, d. 1859 som
kyrkoherde. Hans Lehrbuch der geographie (1816;
18:de omarbetade uppl. 1871–75) var det första verk,
som upptog de nya gränser, hvilka blefvo bestämda
genom 1815 års fredsslut. Dessutom skref han
bl. a. Statistisch-geographische beschreibung des
königreichs Preussen (1827–28; ny uppl. 1835) och
Leitfaden zum methodischen unterricht in der geographie
(2:dra uppl. 1836).
Cannabina, zool. Se Hämpling.
Cannabineae, bot., en till nässelväxterna (den
kollektiva familjen Urticaceae) hörande växtgrupp,
som kännetecknas förnämligast genom den krökta, hvite
saknande grodden. De enda dithörande växterna, hampan
och humlen, utmärka sig genom narkotiska egenskaper.
S. A.
Cannabis, bot. Se Hampa.
Cannae (nuv. byn Canne i den italienska
prov. Terra di Bari), fordom stad i Apulien,
belägen n. ö. om Canusium, på högra stranden af
floden Aufidus. Platsen är bekant för den seger,
som Hannibal der vann öfver romarna d. 2 Aug. (enligt
dåvarande tideräkning) år 216 f. Kr. Slagets förlopp
var följande. Konsulerna L. Aemilius Paullus och
C. Terentius Varro anförde en romersk här af 80,000
man fotfolk och 6,000 ryttare. Hannibal hade endast
halfva antalet fotfolk och 10,000 ryttare, men
önskade en sammandrabbning på Apuliens vida slätter,
der han kunde draga fördel af sitt öfverlägsna
rytteri. Konsulerna hade sannolikt af senaten fått
befallning att hålla ett slag. Den försigtigare
Paullus ville uppskjuta striden för att kunna välja
ett tjenligare stridsfält, men den häftige och de
svåra förhållandena icke rätt vuxne
Varro var af annan mening och lät på en dag, då han
förde öfverbefälet, hären gå öfver till Aufidi högra
strand, der Hannibal hade slagit läger. Rytteriet
ställdes å båda sidor på flyglarna. Kartaginensernas
venstra flygel slog snart romarnas högra, som
stödde sig mot floden, och hjelpte sedan till
att öfverändakasta romarnas venstra. I midten
tillbakaträngde legionerna de galliska och spanska
trupper, som bildade den framskjutna delen af
kartaginensernas halfmånformigt uppställda center;
men när de, fullföljande sin fördel, kilformigt
trängde framåt, blefvo de i sidorna angripna af det
libyska fotfolket, som var uppstäldt i halfmånens båda
ändar, hvarjämte kartaginensernas rytteri föll dem i
ryggen. Det romerska fotfolket blef sålunda omringadt
och så tätt sammanpackadt, att de inre leden icke ens
kunde röra sig. Också nedgjordes det nästan till sista
man. Konsuln Paullus och flere högt uppsatta män,
80 senatorer, 21 krigstribuner samt en mängd riddare
stupade. Antalet fallna uppgifves olika; det utgjorde
dock minst 50,000, möjligen 70,000. Lägret med dess
besättning föll i segrarens händer. Så lysande segern
än var, blefvo likväl dess följder icke afgörande för
krigets utgång. R. Tdh.
Cannes [ka’n], stad i franska depart. Alpes
maritimes (Provence), vid Medelhafvet. Omkr. 10,000
innev. Sardellfiske. Liflig handel med vin, olja
och sydfrukter. Staden är en berömd kurort för
bröstsjuka. Ö. om C. ligger bukten S:t Juan, på hvars
redd Napoleon uppehöll sig, innan han d. 1 Mars 1815
gick i land, efter sin återkomst från Elba.
Canning. 1. George C., britisk statsman, föddes i London
d. 11 April 1770. Som föräldrarna voro obemedlade,
åtog sig en förmögen farbroder hans uppfostran. Sedan
han en tid vistats vid Etons läroverk, kom han
till Oxford, der han studerade juridik. Redan
under skol- och studentåren visade han sig ega en
ovanlig begåfning; särskildt röjde han lefvande
poetiska anlag. Han hade en kort tid varit advokat
i London, då han 1793 genom Pitts medverkan valdes
till parlamentsledamot för Newport, och derefter
öfvergaf han den juridiska praktiken. 1796 blef
han understatssekreterare i Pitts kabinett. Nu
började han småningom vinna anseende som politisk
talare. Ett anförande om Englands fred med Frankrike
och sistnämnda lands politiska ställning väckte ett
oerhördt uppseende. Från denna tid var han också
ett af de förnämsta stöden för Pittska kabinettet,
hvars politik han häfdade icke allenast i parlamentet,
utan äfven i tidningen "The anti-jacobin or weekly
examiner", som var uppsatt för att bekämpa den
franska revolutionens öfverdrifter. När Pitt 1801
lemnade makten, utträdde C. ur ministèren och slöt
sig till oppositionen. 1804 inträdde han i Pitts
nya kabinett och kvarstannade der till dennes död,
1806. Redan s. å. blef han, efter Fox’ska kabinettets
upplösning, utrikesminister. Såsom sådan var han
den förnämsta orsaken till Köpenhamns bombardering
1807. År 1809 slöt han förbund med spanska juntan,
som ledde frihetskampen mot Napoleon. Till följd af
en duell med lord Castlereagh, rörande den olyckliga
expeditionen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
