Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capsicum, bot. farmak. - Captatio benevolentiæ, Lat., jägtande efter ynnest, lycksökeri - Capua, stad i den italienska prov. Caserta (Kampanien) - Caput, plur. Capita, Lat., hufvud - Caputiati (Caputiani), religiös sekt - Caput mortuum, Lat., "de dödes hufvud", kem. - Capybara, zool. Se Hydrochoerus - Caquetá, sydamerikansk flod - Carabobo, provins i sydamerikanska republiken Venezuela - Carabus, zool. Se Jordlöpareslägtet - Caracalla, egentligen Marcus Aurelius Bassianus, romersk kejsare - Carácas, förbundsdistrikt (icke stat) i sydamerikanska republiken Venezuela - Carácas, hufvudstad i republiken Venezuela - Caracci l. Carracci, italiensk målarefamilj från Bologna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett kristalliserande, möjligen alkaloidiskt ämne. Man
har äfven erhållit capsicol (kapsikol), ett tjockt,
oljeartadt, brunrödt, starkt retande ämne. – Spansk
peppar rodnar huden och verkar blåsdragande. Tinktur
på drogen, blandad i vatten (10–12 droppar på ett
halft glas), begagnas till gurgling, mot "halsfluss".
O. T. S.
Captatio benevolentiae, Lat., jägtande efter ynnest,
lycksökeri.
Capua, stad i den italienska prov. Caserta
(Kampanien). Omkr. 11,000 innev. Öster om staden
finnas ruiner efter det gamla C., som i forntiden
var mycket betydande. Ursprungligen hette det
Volturnus samt beboddes af etrusker och
ausoner. 420 f. Kr. intogs det af samniterna, hvilka
gåfvo det namnet C. 344 anförtrodde det sig åt
romarnas beskydd. I andra puniska kriget afföll
C. till Hannibal, som låg i vinterqvarter
derstädes 210–215. År 211 återeröfrades det af
romarna, som hårdt straffade dess innevånare samt
beröfvade samhället dess rätt till sjelfstyrelse
och ditskickade romerska ämbetsmän. Staden
förföll småningom. Julius Caesar och Nero ditsände
kolonister för att återupprätta den. Slutligen ödelade
folkvandringarna och arabernas härjningar det gamla C.
R. Tdh.
Caput, plur. Capita, Lat., hufvud; början
af en sak (jfr Kapitel). – Caput familiae
l. C. familias, hufvudman för en ätt, särskildt
för en adlig. – Capita jugata, myntv., två förenade
hufvud på ett mynt, ställda antingen med ansigtena
mot hvarandra, capita adversa, eller med ansigtena
vända från hvarandra, capita aversa. – Per capita,
efter hufvuden, efter individernas antal. – Quot
capita, tot sensus, så många hufvud, så många
sinnen.
Caputiati (Caputiani), religiös sekt, stiftad
1182 i Auvergne af en timmerman vid namn Durand och
uppkallad efter den egendomliga hufvudbonad (caputium)
som anhängarna begagnade. Sekten, som ville införa
kommunistisk jämnlikhet, undertrycktes med vapenmakt
af biskop Hugo af Auxerres.
Caput mortuum, Lat. "de dödes hufvud", kem.,
kallades fordom de vid kemiska arbeten
tillkomna affall, för hvilka man ej kände någon
användning. Numera betecknas dermed den återstod af
jernoxid, som erhålles vid upphettning af jernvitriol.
P. T. C.
Capybara, zool. Se Hydrochaerus.
Caquetá [-ke-], sydamerikansk flod, under sitt
nedre lopp kallad Japurá. Hon rinner upp i södra
delen af republiken Columbia, på östra sidan af
Kordillererna, bildar under en lång sträcka gräns
mellan Brasilien och Ecuador samt förenar sig i
brasilianska prov. Amazonas med Amazonfloden.
Carabobo, provins i sydamerikanska republiken
Venezuela. 21,028 qv.-kilom. (379 qv.-mil). Omkring
200,000 innev. Hufvudort: Valencia.
Carabus, zool. Se Jordlöpareslägtet.
Caracalla, egentligen Marcus Aurclius
Bassianus, romersk kejsare, äldste sonen af kejsar
Septimius Severus, föddes d. 4 April 188 e. Kr. i
Lyon. Sitt tillnamn fick han efter den
galliska drägten "caracalla", som han med förkärlek
bar. Efter faderns död (211) lät han aflifva sin
yngre broder och medarfvinge, Geta, samt alla dennes
anhängare (20,000 menniskor). Hans egen moder höll
på att blifva mördad, emedan hon vågat fälla tårar
öfver sin sons död. Efter det C. förslösat sin faders
ofantliga skatter, började han följa ett ohyggligt
utpressningssystem. Konfiskationer, skatteförhöjningar
och nya pålagor hörde till ordningen för dagen. För
att kunna indrifva så stora skatter som möjligt
gaf C. romersk medborgarerätt äfven åt provinsernas
innebyggare. Till och med hans krigståg voro ingenting
annat än medel för utsugningar. Sedan han fört
ett föga ärofullt krig mot alemannerna, angrep han
geterna i Dacien; derefter begaf han sig till Tracien,
der han på ett löjligt sätt härmade Alexander den
store. Från Tracien ställde han färden till Asien,
der han vid Ilium med offer och täflingsspel firade
Achilles’ minne. På ett förrädiskt sätt beröfvade han
Angarus, osroernas konung, hans lilla stat. På samma
sätt ämnade han förfara med konungen af Armenien,
men blef slagen af dennes undersåtar. Efter en
långvarig vistelse i Antiochia begaf han sig till
Alexandria, bland hvars innevånare han anställde ett
fruktansvärdt blodbad, derför att de kallat honom
brodermördare. 216 inföll han i Partien, hvilket han
öfverlemnade till plundring åt sina trupper. 217
ämnade han företaga ett nytt plundringståg till
samma land, men blef dessförinnan mördad på anstiftan
af praetorianprefekten Macrinus. Bland de byggnader,
som han lät uppföra i Rom, äro hans termer (thermae
Caracallae) de ryktbaraste.
Carácas. 1. Förbundsdistrikt (icke
stat) i sydamerikanska republiken Venezuela. 88,024
qv.-kilom. (1,596 qv.-mil). Folkmängden uppgifves
mycket olika: 60,000 till öfver 350,000. Distriktet
indelas i elfva kantoner. – 2. Hufvudstad i republiken
Venezuela, distriktet Carácas, 15 kilom. (2
mil) från Karaibiska hafvet, vid berget Silla.
Omkr. 50,000 innev. Ärkebiskopssäte. Universitet
(sedan 1778). Liflig handel, men högst obetydlig
industri. Stadens hamn är La Guaira. 1812
inträffade en jordbäfning, hvarvid C. nästan alldeles
förstördes och omkr. 12,000 menniskor omkommo.
Caracci l. Carracci [-ratji], italiensk målarefamilj
från Bologna. Caraccierna uppträdde kraftigt mot den
efter Michelangelos död öfverhandtagande manierismen
och grundade 1589, genom stiftandet af "Accademia
degli incamminati" ("de på rätt väg fördes akademi"),
den s. k. eklektiska afdelningen af den bolognesiska
skolan. Medlet för måleriets nydaning funno de i
återgången till de store mästarnas principer: för
kompositionen och uttrycket hänvisade de till Rafael,
för rörelsen till Michelangelo, för koloriten till
Tizian, o. s. v. I utöfningen af sin konst visade de
sig emellertid vida förståndigare, än man kunnat vänta
af ett dylikt akademiskt recept. Dels läto de nämligen
antikerna vara bestämmande för formgifningen, och dels
lade de vigt på studiet af naturen, som de uppfattade
på ett ädlare och måttfullare sätt än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
