Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant / 61-62 (1880) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cartesius, Renatus (Descartes, René) - Carthago. Se Kartago - Carthamus L., bot., växtslägte - Cartier, Jacques - Cartouche, Fr., kanonladdning. Se Kartusch - Cartouche, Louis Dominique - Cartwright. 1. John C. - Cartwright. 2. Edmund C. - Carucci, Jacopo - Carum, bot. Se Kummin - Carus, Marcus Aurelius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Af svensk literatur om Cartesius må nämnas:
S. Ribbing, "Försök till en framställning af
Spinozismens hufvudsatser" (1851), P. J. H. Leander,
"Om substansbegreppet hos Cartesius, Spinoza och
Leibnitz" (1862), B. L. C. Lagerlöf, "Jemförelse
mellan Cartesii medfödda idéer och Kants rena
förståndsbegrepp" (1857), A. Rosell, "Betraktelse
af Locke’s och Cartesii sätt att besvara frågan om
kunskapens objektivitet" (1857), och G. T. Schedin,
"Är occasionalismen en konsekvent utveckling af
Cartesianismen?" (1864).
K. R. G.

Carthago. Se Kartago.

Carthamus L., bot., växtslägte af
nat. fam. Compositae, kl. Syngenesia L.,
ordn. Polygamia aequais (Monoclinia). Dit hör
C. tinctorius L.,



en ettårig, från Ostindien härstammande tistelartad
ört, som flerestädes (i Egypten, Persien,
Ostindien, södra Tyskland m. fl. st.) odlas i
stor mängd som färgväxt. Blomkronorna, som först
äro saffransgula, sedermera röda, utgöra nämligen,
sedan de afplockats, ett färgämne, safflor. Detta
innehåller egentligen tvänne särskilda färgämnen:
ett gult, i vatten lösligt, som är högst ovaraktigt
och af ringa värde samt derför borttvättas, och
ett rödt, i vatten olösligt, kartamin, som
tillvaratagas och tillgodogöres. Det senare meddelar
en vacker, ehuru ej särdeles varaktig färg. Det
nyttjas till färgning af tyg, i synnerhet siden,
och till beredning af ett slags smink. I vårt
land odlas denna ört stundom som prydnadsväxt.
Ldt.

Cartier [-tie], Jacques, fransk sjöfarande, f. 1494,
ställdes 1534 i spetsen för en upptäcktsresa till
vestra halfklotet och upptäckte under denna färd
Labrador, som han tog i besittning för Frankrikes
räkning. 1535 seglade han uppför S:t Lorenzo-floden
och kom till indiankolonien Hochelaga, som han
kallade Mont Royal

och hvilken han under en tredje expedition
(1541) ännu en gång besökte. Dödsåret okändt.

Cartouche [-tousch], Fr., kanonladdning. Se
Kartusch.

Cartouche [-tousch], Louis Dominique, stratröfvare,
f. 1693 i Paris, visade redan som gosse utbildade
tjufanlag, blef derför utstött ur föräldrahemmet och
slöt sig då till ett röfvareband i Normandie. Han
blef sedan anförare för ett tjufband, som
i långliga tider huserade i Paris och trakten
deromkring. C. trotsade djerft polisen: han visade
sig på Paris’ gator och besökte till och med
teatrarna. Slutligen blef han förrådd af en bland
sina förtrogne samt häktad och dömd att rådbråkas,
1721. Innan domen verkställdes, uppgaf han namnen
på ett stort antal medbrottslingar. bl. a. en mängd
förnäma herrar och damer. C. är hjelten i flere romaner
och skådespel.

Cartwright [kartorejt]. 1. John C., engelsk
publicist och politiker, f. 1740, utgaf 1775 American
independence, the glory and interest of Great Britain
och derefter en mängd flygskrifter i samma ämne. Den
stora franska revolutionen gaf honom anledning
att i skriften Commonwealth in danger (1795)
uttala sina allmänna politiska åsigter. Till följd
af sina ifriga agitationer för parlamentsreformen
blef han 1793 afskedad, ur grefskapet Nottinghams
milis, der han vunnit majorsgraden. Sedan egnade
han sig uteslutande åt politiken och uppträdde
energiskt mot slafhandeln. Död 1824. – 2. Edmund C.,
den förres broder, engelsk mekaniker, f. 1743, lefde
som prest i Doncaster, Lincoln och London samt dog
1823. Maskinväsendet har honom att tacka för många
förbättringar. 1784–85 konstruerade han en mekanisk
väfstol (den s. k. "powerloom’), hvarigenom väfveriet
sattes i stånd att hålla jämna steg med den allt
mer fullkomnade maskinspinningen och hvarigenom en
tillverkning i stort blef möjlig. 1787 upprättade
han ett väfveri i Doncaster, och från 1789 dref
han detsamma med ånga. Emellertid gick fabriken
med förlust och måste stängas 1793. År 1789
konstruerade C. en linbråkningsmaskin och 1790 en
linryskningsmaskin. Han sökte jämväl konstruera en
direkt verkande ångmaskin. I sin ungdom uppträdde
han som skriftställare; hans ballad Armine and Elvira
(1770) vann en vidsträckt spridning.

Carucci [-rutji], Jacopo, italiensk målare. Se
Carrucci.

Carum, bot. Se Kummin.

Carus, Marcus Aurelius, romersk
kejsare, bördig från Gallien (enligt andra från
Illyrien), var under Probus befälhafvare för
praetorianska gardet och blef efter dennes mord
(282 e. Kr.) kejsare. Han var en duglig, ehuru
sträng krigare samt hade anseende för dygder och
skicklighet. C. öfvervann sarmaterna och anföll med
framgång perserna, men dog helt plötsligt i sitt
tält 283, antingen i följd af ett åskslag eller
af sjukdom eller – hvilket ej är osannolikt –
mördad af någon bland omgifningen. Hans söner,
Carinus och Numerianus, hvilka af fadern
upphöjts till caesarer, efterträdde honom.
R. Tdh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>