Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castelar, Emilio - Castelbuono - Castelfidardo - Castelfranco, namn på tvänne städer uti Italien. 1. C. Veneto - Castelfranco. 2. C. dell' Emilia - Castel Gandolfo - Castellamare, namn på tvänne städer uti Italien. 1. C. di Stabia - Castellamare. 2. C. del Golfo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i cortes bekämpade de tronkandidater, som
uppträdde under interregnum 1868–70. Bland C:s
mest lysande parlamentstal under denna tid äro
hans anföranden d. 7 och 12 April 1869, i hvilka han
yttrade sig för fullständig religionsfrihet, i det han
framhöll den spanska katolicismen såsom en orsak till
fäderneslandets alla olyckor och bröt stafven öfver
den spanska trosenheten, som kommit till stånd endast
genom inqvisitionens grymheter. Emellertid ledde 1868
års revolution icke till republikens utropande. Sedan
konungadömet genom Amadeus I:s uppstigande på tronen
blifvit återupprättadt (1871), blefvo republikanerna
genom ett slags ostracism uteslutna från delaktighet
i det offentliga lifvet. Detta förhållande fortfor,
tills Amadeus, d. 11 Febr. 1873, afsade sig
tronen. Samma dag proklamerades republiken, och den
12 Febr. utnämnde "de suveräna cortes" en ministèr,
i hvilken C. öfvertog utrikesportföljen. Nu gällde
det för denne att verkliggöra sitt politiska program,
hvars hufvudpunkter voro följande: fred med alla folk
och förbund mellan de romanska nationerna; i Spanien
federativ-republik med sjelfständig administration
för de särskilda staterna; upphäfvande af den stående
hären; centralisationens undertryckande; ovilkorlig
skilsmässa mellan staten och kyrkan; de menskliga
rättigheternas proklamation på grundvalen af en
demokratisk författning och deras ställande under
lagarnas hägn. Ehuru det snart visade sig, att flere
punkter i detta program voro outförbara, segrade
dock federalisterna vid valen till lagstiftande
församlingen. Den 8 Juni 1873 proklamerades den
federativa republiken, och samma dag utnämndes en ny
ministèr, med Pi y Margall såsom president. C. kom
icke in i den nya ministèren, men hugnades i stället
med förtroendet att utarbeta ett förslag till
federativförfattning. När Pi y Margall efter någon
tid såg sig föranlåten att välja ett kabinett bland
de moderate republikanerna, blef G. minister för de
offentliga arbetena. Men snart uppstod en brytning
mellan honom och konseljpresidenten, hvilken i själ
och hjerta sympatiserade med yttersta venstern,
intransigenterna, som önskade en allmän politisk och
social omstörtning. Snart inlemnade hela kabinettet
sin afskedsansökan. Den 26 Aug. blef C. vald till
president i cortes och tillträdde denna plats med
ett tal, i hvilket han förklarade, att, fastän han
omfattade federativa grundsatser, han framför allt
önskade den nationella enheten och fäderneslandets
integritet. När kabinettet kort derefter föreslog,
att dödsstraffet skulle utstrykas ur krigslagen,
motsatte C. sig detta förslag, emedan han ansåg,
att det, upphöjdt till lag, skulle öka myteriandan i
armén. Då cortes likväl förkastade förslaget, tog hela
kabinettet afsked (d. 4 Sept.). Tre dagar derefter
valdes C. till president för den verkställande makten,
sedan han betingat sig och erhållit den vidsträcktaste
fullmakt i militäriskt, finansielt och administrativt
hänseende. Hans första uppgift blef att undertrycka
carlist- och intransigent-upproren. För detta ändamål
anhöll han hos cortes om och fick bemyndigande att
vidtaga vissa undantagsåtgärder, särskildt att få
proklamera belägringstillståndet i de delar
af Spanien, i hvilka han ansåg en slik åtgärd
nödvändig. Derefter föreslog han, att cortes skulle
uppskjuta sina förhandlingar, hvilket äfven bifölls
(d. 18 Sept. s. å.). Nu var diktaturen färdig. Den 19
Sept. upphäfdes de konstitutionella garantierna. Det
missnöje, som derigenom framkallades, tilltog
ytterligare, då C., för att gifva krigföringen ökad
kraft, lät försätta de rojalistiske generalerna i
aktiv tjenst. När han slutligen såg sig nödsakad
att underhandla med påfven om besättandet af en
ledig biskopsstol, bröt man stafven öfver honom
som en affälling. Vid cortes’ sammanträde d. 2
Jan. 1874 redogjorde C. för kabinettets åtgärder,
men tog afsked redan samma dag, emedan församlingen
vägrat honom ett förtroendevotum. På morgonen
d. 3 Jan. lät generalkaptenen i Madrid, Pavia,
med vapenmakt spränga församlingen. Derefter blef
Serrano ministerpresident. G. afhöll sig sedermera en
längre tid från deltagande i det offentliga lifvet,
åt hvilket han nu (1878) åter egnar sina krafter. –
Som parlamentarisk talare innehar C. ett af de allra
mest framstående rummen bland sina samtida. Till hans
mera kända arbeten höra La civilisazion en los cinco
primeros siglos del cristianismo (2:dra uppl. 1865),
Cuestiones politicas y sociales (1870), Miscelánea
de historia, de religion, de arte y de politica
(1871), Historia del movimiento republicano en Europa
(1875), Perfiles de personages y bocetas de ideas
(1875) och Recuerdos de Italia (1876). En samling af
hans parlamentariska tal, Discursos parlamentarios,
utkom 1874. År 1877 skref han ett märkligt företal
till den spanska upplagan af Victor Hugos arbete
"Histoire d’un crime". B. F. O.
Castelbuono, stad i den italienska prov. Palermo
(Sicilien). Omkr. 8,500 innev. Vigtig mannahandel.
Castelfidardo, köping i den italienska prov. Ancona,
nära Loreto. Omkr. 6,500 innev. Der vann den sardinska
hären under Cialdini d. 18 Sept. 1860 en fullständig
seger öfver de påfliga trupperna under Lamoricière.
Castelfranco, namn på tvänne städer uti
Italien. 1. C. Veneto, befäst stad i prov. Treviso
(Venezia), vid floden Musone. Omkr. 10,500
innev. Der segrade d. 23 Nov. 1805 fransmännen
under S:t Cyr öfver österrikarna under prins Rohan. –
2. C. dell’ Emilia, stad i prov. Bologna. Omkr. 12,500
innev. Detta C. anses vara forntidens Forum gallorum,
der Hirtius 43 f. Kr. slog Antonius.
Castel Gandolfo, köping i närheten af Rom, vid
Albano-sjön. Påfligt lustslott.
Castellamare, namn på tvänne städer uti
Italien. 1. C. di Stabia, i prov. Neapel, vid
sydöstra stranden af Neapolitanska viken. 26,385
innev. (1871). Biskopssäte. Örlogshamn, skeppsvarf,
arsenal. Läderberedning. C. är mycket besökt
för sin sunda luft, sitt vackra läge och sina
svafvelkällor. Det är bygdt på ruinerna af forntidens
Stabiae, som förstördes på samma gång som Herculanum
och Pompeji (79 e. Kr.). – 2. C. del Golfo, i
prov. Trapani (Sicilien), v. om Palermo. Omkr. 11,000
innev. Tonfiskfångst. Handel med ansjovis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
