Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castrén, Mathias Alexander - Castres - Castro, Iñez de - Castro, João
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Återställd till helsan, begaf sig C. i början
af 1845 på sin fjerde och största resa, den
af vetenskapsakademien i Petersburg bekostade
expeditionen till Sibirien, hvilken understöddes med
anslag äfven från Finlands universitet. Kosan ställdes
först till Kasan, der C. tillbragte menförestiden
med att fullborda en tsjeremissisk grammatika,
påbörjad redan i Helsingfors med stöd af den kunskap
i sagda språk han inhemtat af en rysk soldat af
tsjeremissisk börd. Denna grammatika trycktes 1845,
på det finska universitetets bekostnad, under titeln
Elementa grammatices tscheremissae. Sommaren
1845 uppehöll C. sig vid Irtisch och Ob, bland
ostjakerna, hvilkas språk han studerade för att
utreda deras ställning till samojederna, med hvilka
de ofta blifvit förvexlade. Mot hösten drog han sig
längre uppför Ob, och på våren 1846 flyttade han
fältet för sin verksamhet till Jenisejs flodområde,
hvilket han sedan följde norrut ända till Tolstoj
Nos, allt under flitiga undersökningar rörande
samojed-stammarna i dessa trakter. I början af
1847 reste han åter uppfor Jenisej ända till den
sydligaste delen af Sibirien (Minusinska kretsen),
der han undersökte åtskilliga "tatariserade" ostjak-
och samojedstaminar, hvarjämte han verkställde
arkeologiska forskningar. För att vinna närmare
kännedom om en af nämnda stammar, sojoterna, gjorde
han öfver de sajanska bergen en äfventyrlig utflykt
in på Kinas område. Sedermera ställdes färden österut,
till Irkutsk, och vidare till Kjachta, vid kinesiska
gränsen, hvarifrån han å nyo gjorde ett kort besök
i "det himmelska riket". Yttersta punkten för C:s
färd åt öster var Njertsjinsk, mer än 1,000 mil från
fosterlandet. Derifrån anträddes återresan på våren
1848; men upprepade sjukdomsfall gjorde, att han icke
förrän i Febr. 1849 beträdde fosterlandets jord.
Efter sin hemkomst blef C. af Petersburgakademien
antagen till e. o. adjunkt, med ett årsanslag af 600
rubel (omkr. 1,600 kr.) och tillåtelse att vistas
i Helsingfors. Ett anbud om fast anställning vid
nämnda akademi afböjde han för att kunna stanna
i fosterlandet. Detta kunde dock ej ännu erbjuda
honom någon fast plats, enär just vid denna tid hos
de makthafvande en stark reaktion mot de finska
sträfvandena gjorde sig gällande, så att t. o. m. ett
förbud 1850 utfärdades mot att trycka finska skrifter
med annat än religiöst eller ekonomiskt innehåll. 1851
erhöll C. dock en nyinrättad professur i "finska
språket och literaturen". Hans professors-disputation
var De affixis personalibus linguarum altaicarum
(1850).
Såsom universitets-lärare delade C. sin tid mellan
ett nitiskt skötande af sin tjenst och arbete med
ordnandet och utarbetandet af de rikhaltiga samlingar
han gjort under sina långvariga färder. Redan 1849
utgaf han Versuch einer ostjakischen sprachlehre nebst
kurzem wörterverzeichniss. S. å. besvarade han
i ett föredrag frågan: Hvar låg det finska folkets
vagga? och redogjorde dervid för de allmännaste
resultaten af sina forskningar, enligt hvilka
finnarnas urhem är att söka i de sajanska och
altaiska bergsbygderna. Närmaste föremålet för
C:s arbete
blef nu en stor grammatika öfver de samojediska
språken, hvilka han hade funnit stå de finska
språken närmast af alla och bilda en öfvergång från
agglutinerande till flekterande språk. På detta sitt
förnämsta vetenskapliga verk, frukten af tioåriga
studier, arbetade C. ännu sedan han i början af
1852 nedlagts på sjukbädden. De oerhörda mödor och
försakelser, som han på sina resor uti Sibiriens
isregioner underkastat sig, hade brutit hans helsa,
och d. 7 Maj nämnda år lemnade han det jordiska. –
I en vård af granit på Helsingfors kyrkogård har
fosterlandet ristat sin saknad och beundran för denne
sin store son.
C:s efterlemnade vetenskapliga samlingar
bearbetades och utgåfvos efter hans död, på
Petersburg-akadeiniens uppdrag och bekostnad, af
akademikern A. Schiefner. De bära den gemensamma
titeln Nordische reisen und forschungen (12 bd,
1853–1862) och omfatta de ostjakiska och samojediska
språklärorna (den sistnämnda var nästan färdig före
C:s död), samojediska ordförteckningar, språkläror
öfver åtskilliga andra sibiriska språk (af hvilka
några förut voro fullkomligt obekanta) och slutligen
de skildringar och afhandlingar, hvilka på svenska
utgåfvos 1852–70 under titeln "Nordiska resor och
forskningar". Det första bandet af denna samling,
redigcradt af C. sjelf, innehåller reseminnen
från åren 1838–44, det andra reseberättelser
och bref från 1845–49 – dessa likasom de tidigare
reseminnena utmärkta för en liflig och målande stil,
ofta nog, trots resornas mödor, kryddad med ypperlig
humor. Tredje och fjerde delen omfatta föreläsningar
öfver finsk mytologi och de altaiska folkens etnologi,
femte och sjette delen slutligen smärre afhandlingar
och uppsatser. I den sista delen ingår en utförlig
lefnadsteckningy författad af J. V. Snellman.
V.
Castres [-kastör], stad i franska depart. Tarn
(Languédoc), vid floden Agout. 23,461
innev. (1872). Klädesfabriker.
Castro, Iñez de, hofdam hos den portugisiske prinsen
dom Pedros gemål Constanza. Efter prinsessans död
(1345) blef Iñez prinsens förklarade älskarinna och
födde honom fyra barn. Dom Pedros fader, konung
Alfons IV, önskade dock, att sonen skulle gifta sig
med en jämnbördig furstinna, och när sonen vägrade
gå hans önskan till mötes, lät han mörda Iñez. Sedan
Pedro 1357 kommit på tronen, förklarade han, att
Iñez varit hans lagliga hustru. Han lät uppgräfva
hennes lik och sätta det i kunglig drägt på tronen,
och när rikets store hyllat den döda genom att kyssa
fållen af hennes klädning, begrofs hon i det kungliga
grifthvalfvet. Emellertid betviflades äktenskapets
rättmätighet och barnens legitimitet. Den olyckliga
Iñez’ historia har ofta blifvit poetiskt behandlad. En
af de härligaste episoderna i "Lusiaderna" af Camões
(3:dje sången, stanzerna 119–135) innehåller en
framställning af hennes kärlekstragedi.
Castro, João, portugisisk fältherre och sjöfarande,
f. 1500, deltog 1540 i en expedition till Röda hafvet,
hvilket han beskref i ett i nautiskt hänseende vigtigt
arbete, hvaraf utdrag förekomma i Purchas "Pilgrimes"
(1625). 1545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
