Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cause célèbre, Fr., en sak, förnämligast en rättegång, som väcker stort uppseende och blir allmänt samtalsämne - Causerie l. Kåseri, Fr., lätt samtal - Causeur l. Kåsör, en som muntligen eller skriftligen berättar på ett lätt och lekande sätt - Causeuse l. Kåsös, ett slags hvilsoffa - Causeway, Eng., upphöjd väg, trottoar - Caussidière, Marc - Caussin de Perceval, Armand Pierre - Causticum, plur. caustica, Lat. (Grek. kaustikon, brännande, frätande, af kaiein, bränna), med., frätmedel, som användes till förstörande af organisk väfnad. Jfr Kaustik - Cauterets, badort i franska depart. Hautes-Pyrénées (Gascogne) - Cauterium, Lat., med., brännmedel, som begagnas till förstörande af någon sjuk kroppsdel eller någon sjuklig bildning - Caux l. Pays de Caux, område i franska depart. Seine-inérieure (Normandie) - Cava (C. de Tirreni), stad i den italienska prov. Salerno (Principato citeriore) - Cavædium kallades i det romerska huset ett rum, som var omslutet af sidolägenheter - Cavaignac. 1) Jean Baptiste C. - Cavaignac. 2) Eléonore Louis godefroy C. - Cavaignac. 3) Louis Eugène C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cause célèbre [kås seläbör], Fr., en sak, förnämligast
en rättegång, som väcker stort uppseende och blir
allmänt samtalsämne.
Causerie [kåsöri] l. Kåseri, Fr., lättsamtal. –
Causeur [kåsör]. l. Kåsör, en som muntligen eller
skriftligen berättar på ett lätt och lekande sätt. –
Causeuse [kåsös] l. Kåsös, ett slags hvilsoffa.
Causeway [kåsoä], Eng., upphöjd väg, trottoar,
gångbana; tilläggsplats, landningsställe för båtar,
m. m.
Caussidière [kåssidiär], Marc, fransk
revolutionsman, f. 1808, till yrket sidenvävare. Han tog verksam
del i arbetare-oroligheterna 1834, dömdes derför
till fängelse och frigafs ej förr än 1837. Såsom en
förtrogen vän till Blanqui arbetade han sedan, dels i
tidningen "La réforme" och dels i hemliga sällskap,
på konungadömets undergräfvande. I Febr. 1848
var han en af de ifrigaste barrikadhjeltarna
och gjorde sig till polisprefekt. Han invaldes i
nationalförsamlingen, men då han ej kunde försvara
sitt uppförande vid det våldsamma tumultet d. 15
Maj, måste han lemna sitt sjelftagna ämbete och
utträdde derjämte ur representationen. Dock blef han
d. 4 Juni återvald, men försattes efter två månader
i anklagelsetillstånd och flydde då till England,
hvarifrån han utgaf en försvarsskrift, Mémoires de
C. (1858). D. 1861.
Caussin de Perceval [kåsäng dö pärsöval],
Armand Pierre, fransk orientalist,
f. 1795, d. 1871, blef 1833 professor i arabiska
språket och literaturen vid Collége de France och 1849
medlem af Franska akademien. Hans förnämsta verk är
Essai sur l’histoire des arabes avant l’islamisme
(1847–49).
Causticum, plur. caustica, Lat. (Grek.
kaustikon, brännande, frätande, af
kaiein, bränna), med., frätmedel, som användes till
förstörande af organisk väfnad. Jfr Kaustik.
Cauterets [kåtörä], badort i franska
depart. Hautes-Pyrénées (Gascogne). Dess i närheten
belägna varma svafvelkällor besökas, oaktadt traktens
råa klimat, af en myckenhet främlingar.
Cauterium, Lat. (af Grek. kautérion,
brännjern), med., brännmedel, som
begagnas till förstörande af någon sjuk kroppsdel
eller någon sjuklig bildning.
Caux [kå] l. Pays de Caux, område i franska
depart. Seine-inférieure (Normandie), mellan floden
Seine och hafvet.
Cava (C. de’ Tirreni), stad i den italienska
prov. Salerno (Principato citeriore). Omkr. 20,000
innev. Berömdt benediktin-kloster.
Cavaedium kallades i det romerska huset ett
rum, som var omslutet af sidolägenheter och i
midten hade en öppen plats under fri himmel. Det
var alltså icke, såsom man förr antog, ett från
atrium skildt rum, utan kunde omfatta atrium,
i dess särskilda bemärkelse af sal, med alae
och tablinum (se Atrium). Det tyckes, som om
cavaedium någon gång begagnats såsom namn på
ett mindre atrium, som fans utom det egentliga.
R. Tdh.
Cavaignac [kavänjack]. 1) Jean Baptiste
C., fransk general och medlem af
nationalkonventet, f. 1762, var vid revolutionens
utbrott advokat i
Toulouse och invaldes 1792 i konventet, der han
röstade för Ludvig XVI:s död. Vid "Bergets" uppror
d. 20 Maj 1795 (d. 1 Prairial år III) anförde han
trupperna, ehuru utan framgång. Under direktoriet
var han medlem af "de fem hundrades råd", blef
1806 af Josef Napoleon kallad till Neapel såsom
domänförvaltare och utnämndes sedermera af Murat
till statsråd i samma land. Efter restaurationen
1814 blef han drifven i landsflykt. Död i Bruxelles
1829. – 2) Eléonore Louis Godefroy C., den förres
son, publicist, f. 1801. Han hatade bourbonerna och
kämpade under Juli-dagarna 1830 såsom en tapper
republikan. När en ny tron timrades upp, begynte
han straxt arbeta på dess stjelpande. C:s hem var
republikanernas samlingsplats, och derifrån leddes
klubbarna. Sedan de vidt anlagda oroligheterna i April
1834 dämpats, häktades C. jämte andra hufvudmän för
den i demokratisk riktning verksamma "Föreningen för
menniskans rättigheter". Som de anklagades målsman
trädde han dristigt inför pärsdomstolen, men
flydde ur fängelset (Juli 1835), när han blifvit
dömd till deportation. Efter sex års frånvaro
återvände han och uppsatte oppositionstidningen
"La réforme". Död 1845. – 3) Louis Eugène C.,
den förres broder, fransk diktator, föddes i Paris
d. 15 Okt. 1802, studerade vid polytekniska skolan
i Paris och artilleriläroverket i Metz samt blef
löjtnant 1824. Som stabskapten deltog han i franska
expeditionen till Morea 1828. Vid Juli-revolutionens
utbrott var han i sitt regemente den förste officer,
som förklarade sig för tingens nya ordning. 1831
ådrog han sig styrelsens misshag, derför att han
deltagit i en opinionsyttring mot hennes reaktionära
sträfvanden, och försattes ur aktiv tjenst, men
skickades året derpå till armén i Alger, hvilket
land under sexton år blef hans verksamhetsfält och
hvars eröfring han skildrat i De la régence d’Alger,
note sur l’occupation (1839). I Alger utförde
C. lysande vapenbragder, t. ex. vid intagandet och
försvaret af Tlemcen (1836) och Sjersjell (1840)
samt i striderna i Metidsja och vid El Harburg
(1842), hvarjämte han i åtskilliga förvaltningsbestyr
utmärkte sig för oveld, klokhet och sällspord
organisationsförmåga. 1841 befordrades han till
öfverste vid zouaverna, 1844 till brigad-general, 1847
till guvernör öfver Oran samt 1848, af provisoriska
regeringen i Paris, till divisionsgeneral och
generalguvernör öfver Alger. Regeringen erbjöd
honom kort derefter krigsministerportföljen,
men han afslog då anbudet. Sedan han s. å., såsom
fullmäktig för depart. Lot, infunnit sig i Paris
för att taga plats i nationalförsamlingen, öfvertog
han dock (d. 17 Maj) den honom å nyo erbjudna
platsen. Detta skedde under de mest bekymmersamma
omständigheter: två dagar förut hade massornas
"attentat af d. 15 Maj" satt nationalförsamlingen
och ordningens vänner i förskräckelse och fara;
det ömsesidiga hatet mellan nationalförsamlingen
och de socialistisk-kommunistiske uppviglarna,
som bearbetade de till större delen sysslolösa
arbetareskarorna i nationalverkstäderna, ökades
dagligen. Åtgärderna till nationalverkstädernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
