Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Channing - Chanson - Chanson de geste - Chantelle - Chanteloup - Chantenay - Chantilly - Chantrey - Chanut - Chanzy - Chaoner - Chapala - Chapeau-bas - Chapelain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vigtigaste frågor och hade städse ett stort inflytande
på den allmänna meningen. Särskildt märkvärdigt
är hans arbete On slavery (1835), hvilket gjorde
epok i uppfattningen af slaffrågan och blef af rent
politisk betydelse. Hans uppsatser öfver Napoleon,
Milton och Fénelon, först offentliggjorda i "Christian
examiner" 1826–29, bidrogo i hög grad att stadfästa
hans rykte i Europa, C:s Complete works utkommo
i Boston 1848 och i London 1865. På svenska finnas
offentliggjorda: Religionstal (öfvers. af N. Ignell
1845), Om sjelfbildning (1848), Napoleon Bonaparte
(s. å.) och Om religionsundervisning i söndagsskolor
(1872). – Bland särskildt utgifna lefnadsteckningar
öfver C. må nämnas de af hans brorson ombesörjda
Memoirs of C. (1848) samt Laboulayes Oeuvres
sociales de Channing, précédées d’un essai sur sa
vie et ses doctrines (1854; i svensk öfvers. i "Den
religiösa friheten", 1870).
Chanson [sjangsång], Fr. (Lat. cantio, af
canere, sjunga), ett slags franskt nationelt
sångstycke med strofisk versbyggnad och melodi,
vanligen af epigrammatiskt pointeradt innehåll
samt komponeradt för en sångstämma med
chörrefräng. Chansonen var fröet till vådevillen (ur
hvilken i sin ordning opera comique utvecklade sig)
och utgör en ganska väsentlig grundform äfven i större
franska operor och andra sångverk. – Chansonnette
[sjangsånnät]. Fr., mindre chanson, liten visa. –
Chansonnier [-nie], Fr., visdiktare, vismakare.
A. L.
Chanson de geste [sjangsång ds sjäst], Fr., i den
äldre nordfranska poesien benämning på en större
episk dikt, ämnad att delvis sjungas, delvis reciteras
(i motsats till romanen och conten, hvilka bägge
endast upplästes). Jfr Trouvèrepoesi.
Chantelle [sjangtäl], stad i franska depart. Allier
(Bourbonnais). 2,044 innev. (1872). Ansenlig
vinhandel. Ruiner efter ett slott, som tillhört
konnetabeln af Bourbon.
Chanteloup [sjangtölou], J. A. C. de, fransk statsman
och kemist. Se Chaptal.
Chantenay [sjangtönä], stad i franska
depart. Loire-inférieure (Bretagne), vid
Loire. Omkr. 10,000 innev. I närheten stenbrott.
Chantilly [sjangtiji], stad i franska
depart. Oise. Omkr. 3,500 innev. Porslins-, spets-
och nålfabrikation. Sju gånger årligen hållas der
mycket besökta hästkapplöpningar.
Chantrey [tjantri], Francis, engelsk bildhuggare,
f. 1781, var på sin tid Englands förste mästare
i monumental plastik och beredde sig också en
på triumfer rik bana. Sa t. ex. fick han 1837
riddaretiteln. Död 1842. C. skapade i en enkel
och realistisk stil en mängd karakteristiska
porträttbyster och statyer, bland hvilka den yngre
Pitts och G. Cannings stoder (i London) höra till
de bästa.
Chanut [sjany], Pierre, fransk diplomat, f. 1600,
d. 1662, var 1645–53 sändebud i Sverige, der han kom
i stor ynnest hos drottning Kristina. Genom honom var
det, som Cartesius inkallades till Sverige. C. var
sedermera fransk ministre plénipotentiaire i Lybeck
och ambassadör i Holland. Efter hans död utgaf (1676)
P. Linages de Vauciennes hans Mémoires de ce qui
s’est passé en Suède et aux provinces
voisines, depuis l’année 1645 jusques en l’année
1655. Ensemble la demêlé de la Suède avec la
Pologne, hvilka, ehuru utgifna i stympadt skick,
innehålla vigtiga bidrag till Sveriges historia under
denna tid. 1826 utgafs en del i svensk öfversättning
under titeln "Anteckningar om det som tilldragit sig i
Sverige ifrån år 1645 till år 1649; samlade ur franska
ambassadörens i Sverige P. Chanuts brefvexling"
(med aftryck af de noter och anmärkningar, hvilka
drottning Kristina gjort i ett exemplar af den franska
upplagan). J. Th. W.
Chanzy [sjangsi], Antoine Eugène Alfred, fransk
general, född d. 18 Mars 1823, anställdes 1851 som
kapten i Alger, tjenstgjorde 1859 som bataljonschef
i det italienska fälttåget, hvarunder han utmärkte
sig vid Solferino, och vände sedermera tillbaka
till Alger. 1864 blef han öfverste och 1868
brigadgeneral. I fransk-tyska kriget 1870–71 fick
han till en början ej taga någon del; men sedan
Gambetta kommit till styret, hemkallades han samt
utnämndes till divisionsgeneral och befälhafvare för
16:de armékåren (vid Loire), under öfverkommando
af general d’Aurelle de Paladines. Sedan denne,
efter de olyckliga striderna framför Orléans (d. 2–4
Dec.), blifvit afskedad och Loire-armén delats i
tvänne afdelningar, som skulle operera hvar för sig,
utnämndes C. till högste befälhafvare öfver andra
Loire-, eller vest-armén. Hans planer att undsätta
det belägrade Paris kommo aldrig till utförande. I
Jan. 1871 angreps han af prins Fredrik Karl, hvilken
beredde sig att instänga honom i Le Mans, dit han
efter många strider nödgats draga sig tillbaka. Genom
en hastig flykt räddade likväl C. spillrorna af sin
armé, och det stillestånd, som snart följde, gaf honom
tillfälle att å nyo sätta densamma i någorlunda godt
stånd. Kallad till medlem af nationalförsamlingen,
der han tog plats i venstra centern, uttalade han sig
för krigets fortsättande och arbetade kraftigt för
en omorganisation af armén. 1872 utnämndes han till
öfverbefälhafvare öfver 7:de armékåren. Sommaren 1873
blef han chef för 19:de armékåren och generalguvernör
i Alger. 1871 utgaf han La deuxième armee de la Loire.
Chaoner, en illyrisk folkstam, som i forntiden
bebodde en del af Epirus, näml. kuststräckan mellan
floden Thyamis och udden Akrokeraunion. Deras område
kallades Chaonia.
Chapala [tsja-], sjö i Mejico, på Jaliscos
högslätt. Den genomflytes af Rio grande de Santiago.
Chapeau-bas [sjåpa ba] l. Chapeau-claque [-klack],
Fr., cylinderhatt, som kan hoptryckas medelst en
mekanisk inrättning. En sådan hatt kallas stundom
äfven chapeau mécanique.
Chapelain [sjapöläng], Jean, fransk skald, f. 1595,
lyckades att genom några obetydliga arbeten
komma i ynnest hos kardinal Richelieu och fick
af honom uppdrag att utarbeta planen till Franska
akademien, der han sedan sjelf erhöll en plats. Hans
omfångsrikaste arbete var den af tjugofyra sånger
bestående hjeltedikten La pucelle (1656 utkommo tolf
sånger, 1755–57 ytterligare åtta; fyra äro ännu icke
tryckta), hvilken blef utsatt för en mördande kritik
af Boileau. Död 1674.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
