Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chaudordy - Chauker - Chaulieu - Chaulnes - Chaumette - Chaumont - Chaumont-en-Bassigny - Chauny - Chausey-öarna - Chaussard - Chaussée - Chautauqua - Chauveau, Francois - Chauveau, Evrard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
noter, vederlade dennes påstående att franska armén
våldförde Genève-konventionen och protesterade
från humanitetens synpunkt mot tyska arméns
krigföringssätt i Frankrike. 1871 invaldes C. i
nationalförsamlingen, och 1873 utnämndes han till
sändebud i Bern, hvarifrån han 1874 flyttades till
Madrid. 1876 deltog han som fransk fullmäktig i
konferensen i Konstantinopel rörande den orientaliska
frågan.
Chauker (Lat. chauci), en forngermansk folkstam vid
Nordsjön, mellan Ems och Elbe. Weser-floden delade
den i två fylken: det mindre (chauci minores),
vester om nämnda flod, och det större (chauci
majores), öster om densamma, såvida ej geografen
Ptolemaeus, från hvilken denna uppgift härrör,
möjligen gjort sig skyldig till en förvexling (jfr
Zeuss, "Die deutschen und die nachbarstämme", 1837,
s. 139). Plinius d. ä. räknar dem till ingevorierna,
d. v. s. den frisiska grenen af den germanska
stammen. Tacitus ("Germania", kap. 35) betecknar
dem såsom det ädlaste bland de germanska folken
och säger, att deras storhet lika mycket berodde
på rättrådighet som på vapenmakt. De utmanade
ej till krig, utan lefde fredligt och afhöllo
sig från rof och plundring. Likväl voro de alla
öfvade i vapen och ställde vid behof en betydande
styrka fotfolk och rytteri i fält. – Chaukerna
funnos ännu i slutet af 2:dra årh., då de vid
ett infall på det romerska området tillbakaslogos
af dåv. ståthållaren i Belgien (sedan kejsaren)
Didius Julianus, men derefter försvinner deras namn
ur historien. Kustlandet mellan Elbe och Weser
innehades sedan af sachsarna, och de vester om
Weser boende chaukerna tyckas hafva slutit sig till
friserna samt med dem sammansmält till ett folk.
S. F. H.
Chaulieu [sjåliö], Guillaume Amfrye de, abbé, fransk
skald, f. 1639, beskyddades af hertigen af Vendôme
och hans broder, storpriorn på Malta, som förskaffade
honom Aumales abbotstift och andra inbringande
gäll. Hans dikter, som äro hållna i en lätt och
lekande ton, prisa glädjen och lefnadsnjutningen. Af
samtiden kallades C. "l’Anacréon du Temple". Han var den
fina verldens älsklingsskald, och hans Epîtres voro
ett slags lagbok för de kretsar, hvilka beherskades
af den ryktbara Ninon de l’Enclos. Död 1720.
Chaulnes [sjån], Michel Ferdinand d’Albert
d’Ailly, hertig de C., fransk fysiker, pär af
Frankrike, generallöjtnant i franska armén,
guvernör i Picardie och hedersledamot af franska
vetenskapsakademien, f. 1714, d. 1769, författade
åtskilliga värdefulla uppsatser öfver optiska och
matematiska instruments konstruktion och förbättring
samt konstruerade den första sferometern till
utrönande af buktigheten hos sferiska linser.
R. R.
Chaumette [sjåmätt], Pierre Gaspard (l. Anaxagoras
C., såsom han sjelf kallade sig), fransk
revolutionsman, f. 1763, var, när 1789 års revolution
utbröt, skrifvare hos en advokat i Paris. Han ingick
i cordelierernas klubb och blef medarbetare i flere
radikala tidningar, men stod likväl tämligen i
skymundan, till dess hans fanatiserande tal under
gräsligheterna Aug.–Sept.
1792 med ens gjorde honom populär. Nu blef han
Paris-kommunens prokurator. Revolutionstribunalet,
revolutionsarmén och lagen mot "de misstänkte"
voro hans verk. C. var en lidelsefull apostel för
förnuftets dyrkan och föreslog Notre-dame-kyrkans
förvandling till ett förnuftstempel, hvilket
förslag ock utfördes (Nov. 1793). Han slöt sig till
"hebertisterna" och följde dem i fallet. Den 13 April
1794 blef han på Robespierres befallning afrättad.
Chaumont [sjåmång], bergsrygg af Jura, i schweiziska
kantonen Neuchâtel, 1,189 m. (4,005 f.) hög. I
dess undre lager finnes ett slags förträfflig gul
byggnadssten. Staden Neuchâtel är uppförd af material
derifrån. På höjden ligger ett ofantligt stort, med
kantonens vapen försedt, flyttblock från Montblanc.
Chaumont-en-Bassigny [sjåmång-ang-bassinji], stad i
franska depart. Haute-Marne (Champagne). Omkr. 9,000
innev. Fabrikation af kläde, handskar, jernkram och
råsocker. – Den 1 Mars 1814 slöto Ryssland, England,
Preussen och Österrike der ett fördrag till bekämpande
af Napoleon och för återställande af verldsfreden,
i händelse underhandlingarna i Châtillon ej skulle
leda till något resultat.
Chauny [sjåni], stad i franska depart. Aisne
(Picardie), vid floden Oise. Omkr. 7,000
innev. Yllemanufakturer.
Chausey-öarna [sjåse-], grupp af små befästa klippöar
i Engelska kanalen, s. ö. om Jersey, vid kusten af
franska depart. La Manche (Normandie). Öarna äro rika
på kaniner.
Chaussard [sjåssär], Pierre Jean Baptiste, fransk
skriftställare och revolutionsman, f. 1766. Han
egnade sig till en början åt advokatyrket, blef 1787
medarbetare i Rivarols "Petit almanach" och utgaf
1789 Théorie des lois criminelles, i hvilket arbete
han häfdade revolutionens grundsatser. 1792 blef han
skickad till Belgien, för att sprida de republikanska
idéerna, och 1803 anställd som lärare i Rouen. Död i
Paris 1823. Hans förnämsta verk är lärodikten Epître
sur quelques genres dont Boileau n’a pas fait mention
(1811; omarbetad och utgifven under titeln Poétique
secondaire, ou essai didactique, 1817). Dessutom
utgaf C. en mängd historiska, pedagogiska och
politiska arbeten.
Chaussée [sjåsse], Fr. (af Med. Lat. calciata,
scil. via, med kalk murad väg, af calx, kalk,
kalksten, Fr. chaux), upphöjd gata eller landsväg,
som på sidorna har grafvar eller diken; omsorgsfullt
byggd landsväg.
Chautauqua [sjatåqva], liten insjö i nordamerikanska
staten New-York, nära Erie-sjön
1. Chauveau [sjåvå], François, fransk
kopparstickare, f. omkr. 1620, d. 1676, var en mycket
framstående och tillika mycket produktiv konstnär.
Han graverade inemot 3,000 blad.
2. Chauveau [sjåvå], Evrard, fransk målare,
den förres son, föddes i Paris 1660, undervisades
af sin fader i kopparstickarekonsten och blef
sedan målare. I denna egenskap inkallades han,
genom broderns bemedling (se nedan), till Sverige för
enkedrottning Hedvig Eleonoras räkning och ankom dit
våren 1696. Här arbetade han väsentligen med prydandet
af Drottningholm, der hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
