Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chrysippus - Chrysis, zool. Se Guldsteklar. - Chrysochloris, zool. Se Guldmullvad. - Chrysoloras, Manuel - Chrysomela, zool. Se Guldbaggar. - Chrysopa, zool. Se Stinkflugor. - Chrysops, zool. Se Ögonbromsar. - Chrysor - Chrysorrhoas - Chrysostomus, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla afseenden likgiltigt: äfven de personliga
förhållandena sakna för honom allt värde. Den vise
behöfver hvarken gudar eller fädernesland; i dygd
är han icke ens Zevs underlägsen. Verlden är hans
fädernesland; familjelif och vänskap ega för honom
ingen betydelse; alla visa äro hans bröder. Äfven
öfver det sinliga har den vise absolut makt, i
fall han dermed vill taga någon befattning ("han
är på en gång den bäste skomakaren och den bäste
konungen"). Erfarenheten gjorde det emellertid
omöjligt att uppvisa exempel på en sådan menniska,
hvadan man nödgades erkänna, att någon vis man aldrig
funnits, åtminstone ej i den historiska tiden, och att
verlden är full af idel dårar. Ehuru C. väsentligen
bidrog till att utföra dessa läror, som i sitt frö
funnos hos hans föregångare, sökte han dock mildra
deras bjertast framträdande orimligheter. Så framhöll
han, dels att för vanliga menniskor pligter finnas,
hvilka äfven den vise måste uppfylla, eftersom han
lefver i dårarnas verld, dels att ej häller för den
vise det sinliga är så helt och hållet likgiltigt,
att icke grader derutinnan måste tänkas, ja att
det t. o. m. är bättre att lefva oförnuftigt än
att icke lefva. I sammanhang dermed lärde han ock
(i motsats mot Kleanthes, sin föregångare), att
dygden kan förloras. Sina åsigter om menniskans
högsta goda, hvilka för denna skola voro det första
och vigtigaste, sökte stoikerna stödja på en rent
materialistisk, med Heraklits lära beslägtad, fysik,
enligt hvilken gudarna uppfattades såsom symboliserade
naturmakter. Äfvenså utvecklades en kunskapsteori,
eller s. k. logik, hvars egentlige upphofsman
C. var. Enligt denna uppstå alla förnimmelser
genom intryck på den passiva själen, och då nu
vissa förnimmelser ega makt att framtvinga vårt
bifall till deras objektivitet, så ega vi deri ett
kriterium på deras sanning. (Jfr Stoiska
skolan.) C. lär hafva varit en af antikens mest
produktive skriftställare, men af hans arbeten ega
vi intet i behåll. L. H. Å.
Chrysis, zool. Se Guldsteklar.
Chrysochloris, zool. Se Guldmullvad.
Chrysococcyx, zool. Se Guldgök.
Chrysoloras, Manuel, grekisk lärd, f. i
Konstantinopel omkr. midten af 14:de årh.,
afsändes 1391 af kejsar Johannes Palaeologus till
vesterlandet, för att arbeta för ett korståg mot
Bajesid I, och tillbragte sedan största delen af
sitt lif uti Italien, der han i Venezia, Florens,
Rom och Milano höll föreläsningar öfver de grekiske
författarna, hvilka derstädes varit glömda i nära
sju århundraden. På uppmaning af Petrarca och
Boccaccio strömmade gamla och unga till honom, och
lärostolar i den grekiska literaturen upprättades på
flere ställen. Påfven Gregorius XII begagnade sig af
C. vid sina försök att sammansmälta den romerska och
den grekiska kyrkan. 1413 åtföljde C. Johannes XXIII
till kyrkomötet i Konstans och dog der 1415. Utom
flere teologiska skrifter efterlemnade han Erotemata
(1484), innefattande de första grunderna af grekiska
språket. – Han hade en brorson, Johannes C. (d. 1462),
som åtföljde honom till Italien och med hvilken
han ofta förvexlas.
Chrysomela, zool. Se Guldbaggar.
Chrysopa, zool. Se Stinkflugor.
Chrysops, zool. Se Ögonbromsar.
Chrysor, Fenic. mytol., en sagohjelte, hvilken
ansågs hafva uppfunnit båten, metkroken, konsten
att styra farkoster, jernförädlingen, vältaligheten
och spådomskonsten. Han dyrkades såsom gud under
namnet Diamichios.
Chrysorrhoas ("guldströmmen"), flod i Celesyrien. Hon
kommer från Antilibanon, genomflyter staden Damaskus
och faller ut i en sumpsjö öster om denna stad.
Chrysostomus (Grek. -os; "guldmun", af
Grek. chrysds, guld, och stoma, mun), Johannes,
den kristna forntidens berömdaste predikant och
vältalare, föddes omkr. 347 i Antiochia. Redan
kort efter födelsen förlorade han sin fader,
Secundus, som innehade ett högt statsämbete. Hans
gudfruktiga moder, Anthusa, egnade sig emellertid
med stor omsorg åt sonens kristliga uppfostran, och
det var hufvudsakligast henne han hade att tacka
för de intryck af lefvande fromhet, hvilka blefvo
fruktbärande för hela hans kommande lif. Till en
början bestämde C. sig för advokatståndet och
studerade under den berömde filosofen och talaren
Libanius i Antiochia. Ehuru han röjde synnerligen
goda anlag för den juridiska banan, öfvergaf
han den dock snart för att i stället egna sig åt
kyrkans tjenst. Hans gamle lärare och vän biskop
Meletius i Antiochia upptog honom, efter trenne års
trägen undervisning, i den kristna församlingens
gemenskap och vigde honom någon tid derefter till
anagnost (föreläsare af den heliga skrift vid
gudstjensterna). C:s håg drogs emellertid till
munklifvets ensamhet. Jämte några likasinnade unga
män (bl. a. en Theodoros, sedan biskop i Mopsuestia,
och Diodoros, sedermera biskop i Tarsus) drog han sig
efter moderns frånfälle undan till de antiochenska
bergen och tillbragte der sex år under de strängaste
försakelser, odeladt egnande sig åt studier
och andaktsöfningar. Hans derigenom i hög grad
försvagade helsa nödgade honom dock att återvända
till Antiochia, der han nu vigdes först till diakon
(381) och sedan till presbyter, i hvilken egenskap han
ock skulle vara biskopens medhjelpare. För sin fromhet
och högsinthet, men i synnerhet genom den glänsande
vältalighet han utvecklade i sina predikningar, vann
C. snart ett allt allmännare erkännande. Menniskor
af alla stånd ock åldrar trängdes kring den
berömde talaren, hvilken i en synnerligen skön och
tilldragande form frambar kristendomens sanningar. Det
var ock detta, som sedermera gaf anledning till
hans namn. Efter det C. i egenskap af presbyter
verkat omkr. 12 år i Antiochia, blef han 397
patriark i Konstantinopel. Äfven der fortsatte
han sin outtröttliga verksamhet som predikant och
själasörjare på samma gång som han gjorde sig
känd för en storartad välgörenhet. Nästan alla sina
rikliga inkomster använde han till utdelning bland
de fattige eller till underhåll af missionärer
bland hedningarna. "Johannes allmosegifvaren" var
det namn, hvarunder han snart gjorde sig älskad i
Konstantinopel. Men den hänsynslöshet, med hvilken
han uppträdde mot det allmänna sedeförderfvet inom
samhällets alla klasser, förskaffade honom äfven
många fiender, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
