Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Civitas - Civita Vecchia - Civitella del Tronto - C-klav - Cl, kem. tecken för klorens atomvigt. Jfr Klor. - C. l., förkortning för citato loco (anförda ställe). - Clackmannan - Cladium, bot. Se Ag. - Cladobates, zool. Se Spets-ekorre. - Cladocera, zool. Se Vattenloppor. - Cladonia - Claëson, Kristian Teodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(jfr Census) och 3:o) att erlägga
förmögenhetsafgift (tributum) till staten. Civiteten
hade sin grund i egenskapen att vara född af
romerska medborgare; slafvar kunde vinna civitet
genom frigifning, och utlänningar, samt främmande
samhällen, genom romerska folkets beslut. Efter
bundsförvandtkrigen gafs medborgarerätt åt Italiens
innebyggare och under Caracalla åt alla innevånarna
i det romerska riket. Civiteten förlorades af
den, som mottog medborgarerätt i annat samhälle,
vidare af den, som blef landsförvisad eller gick
i frivillig landsflykt, samt af den, som kommit i
fångenskap eller på annat sätt förlorat friheten.
R. Tdh.
Cività Vecchia [tjivita’väkja], stad i den italienska
prov. Roma, i en osund trakt vid Tyrrhenska
hafvet. Omkr. 12,000 innev. Biskopssäte. Krigshamn,
anlagd redan af Trajanus och under medeltiden
starkt befäst af flere bland Italiens förnämste
byggmästare. Skeppsvarf, arsenal och stor bagno för
förbrytare. I närheten hafsbad och svafvelkällor. –
Staden hette i äldsta tider Centum Cellae, kallades
sedan till Trajani ära Portus Trajani och fick sitt
nuvarande namn i 9:de årh., då dess innevånare, som
blifvit fördrifna af sarasenerna, efter fyratioårig
frånvaro återvände till sin "gamla stad".
Civitella del Tronto [tji-] stad i den italienska
prov. Teramo (Abruzzo), vid Salinello. Omkr. 7,000
innev. Starkt slott.
C-klav, musikt., den notklav, som antyder, att noten
på den linie den omsluter är det ettstrukna c. Den
betecknas med [klav] eller [klav] och begagnas antingen
på första (sopranklav), andra (mezzo-sopranklav),
tredje (altklav) eller fjerde (tenorklav)
linien. Sopranklaven och mezzo-sopranklaven äro dock
numera nästan alldeles undanträngda af g-klaven.
A. L.
Cl, kem., tecken för klorens atomvigt. Jfr Klor.
C. l., förkortning för citato loco (anförda ställe).
Clackmannan. 1. Grefskap i södra Skotland, n. om
Forth-viken. 129 qv.-kilom (2,3 qv.-mil). Omkr. 24,000
innev. Det mest betydande vattendraget är floden
Devon, bekant för sina natursköna vattenfall och
omgifningar. Jordmånen är fruktbar. Bergen äro
rika på kol och jern. – 2. Stad i nämnda grefskap,
vid floden Devon. Omkr. 1,200 innev. Gammalt slott,
fordom residens för Robert Bruce.
Cladium, bot. Se Ag.
Cladobates, zool. Se Spets-ekorre.
Cladocera, zool. Se Vattenloppor.
Cladonia Hoffm., bot., lafslägte af
nat. fam. Cladoniaceae, ordn. Archilichenes. Från sina
samslägtingar skiljer sig detta slägte genom sina
encelliga sporer, sina färgade sporhus (apotecier)
och sin ihåliga bål. Det omfattar något mer än fomtio
arter, hvilka äro spridda öfver hela jorden, dock mest
i de tempererade och de kalla zonerna. I Skandinavien
finnas tjugoen arter. Den mest bekanta bland dessa
och den ekonomiskt vigtigaste bland alla lafvar är
renlafven, C. rangiferina (L.) Hoffm. (ofta, oriktigt,
kallad "renmossa"). Denna art, som är allmän i hela
Sverige och särdeles ymnig i dess nordligare hälft,
har sitt namn deraf att den bildar den förnämsta
beståndsdelen i de
lapska renarnas föda. I de norska fjällen och,
under år af foderbrist, på många andra ställen i
Skandinavien insamlas den i mängd till vinterföda
äfven åt nötboskapen. På senare tider har renlafven
äfven fatt en annan ekonomisk användning, nämligen
såsom material för tillverkning af bränvin. Jfr Sten
Stenberg, "Om tillverkning af lafbränvin" (1868). –
Den vackra, hvita, tätgreniga varietet, som bär
namnet C. rangiferina *alpestris Schaer., begagnas
hos oss allmänt till prydnad innanför dubbelfönster.
V. W.
Claëson, Kristian Teodor, universitetslärare, filosof,
f. i Stockholm d. 7 Juli 1827, blef student i Upsala
1847, filos. doktor 1857 och docent i praktisk
filosofi vid Upsala universitet s. å. Straxt efter
det han nästan enhälligt fått främsta rummet på
förslaget till den ena af de 1857 inrättade rörliga
adjunkturerna vid nämnda universitet, afled han i
Upsala d. 21 Nov. 1859.
– C. egde en ovanligt stor spekulativ begåfning och
hade tidigt förvärfvat en mångsidig lärdom. I sina
filosofiska studier stod han till en början under
inflytande af den hegelska filosofien, men slöt sig
sedermera i allt väsentligt till Boström. Han företog
flere analytiska undersökningar, af hvilka resultat
föreligga i åtskilliga värderika afhandlingar.
Sin största sjelfständighet visade han på det
språkfilosofiska området, såsom hvars bearbetare han
inom vår literatur står nästan ensam. Särskildt
sökte han visa, att man måste för de språkliga
företeelsernas förklaring fatta språket såsom en
uppenbarelse af nationalandan, eller nationens idé,
enär den af tillfälliga omständigheter oberoende
nödvändighet, som obestridligen uppenbarar sig i
språket, icke kan förklaras ur menniskans väsende
såsom blott sådant
– då ju flere språk finnas på jorden, af hvilka
hvart och ett har sitt egendomliga skaplynne,
sina lagar, sin historia – och enär språket, såsom
varande ändligt och ofullkomligt, ej häller kan
förklaras ur gudomligheten. Denna åsigt om
språkets väsende stödde han för öfrigt dels på
den nyare empiriska språkforskningens resultat,
som ovedersägligt ådagalägga, att hvarje språk är
ett system, utvecklar sig lagbundet och eger en inre
typ eller lifsprincip, dels ock derpå att språkets
uppkomst i tiden endast genom nämnda åsigt kan på
antagligt sätt förklaras. Äfven åt samhällsläran,
religionsfilosofien, psykologien och pedagogiken
m. m. egnade C. uppmärksamhet. Mot slutet af sitt
lif fördes han af sitt starka intresse för menniskans
praktiska förmåga allt mera till sysselsättning med
religiösa och moraliska spörsmål. Med denna stora
mångsidighet förenade han en särdeles stor klarhet
och åskådlighet i framställningen. Genom sistnämnda
egenskap äro flere af hans skrifter, som afhandla
samhällets och tidehvarfvets vigtigaste frågor,
egnade att göra den strängt vetenskapliga forskningens
resultat tillgängliga för den allmänna bildningen. C:s
förnämsta verk äro Om möjligheten af en
filosofisk rättslära (akad. afh. 1857)
samt Om språkets ursprung och väsende
("Nord. univ.-tidskr." IV, 1858). I Skrifter af
Kristian Claëson, utgifna 1860 af hans broder
Gustaf Claëson, finnas, utom nämnda arbeten, flere
recensioner och smärre afhandlingar äfvensom en
lefnadsteckning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
