Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clan - Clapperton, Hugh - Claque - Claque-hatt, ett slags hatt, som kan fällas ihop. Se Chapeau-bas. - Clara Raphael - Clara Vallis, ett af den helige Bernhard (1115) grundlagdt cistercienskloster. Se Clairvaux. - Clare - Clare, John - Claremont - Clarence - Clarence-sundet - 1. Clarendon, Edward Hyde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skotska lagarna, som tillhåll för tjufvar och
lönmördare. De skotska lagarna föreskrefvo t. ex.,
att hvar clan skulle hafva någon ansedd person som
borgen för sitt goda uppförande. En clan, som icke
kunde få en dylik, kallades "broken" (upplöst); dess
medlemmar stodo utom lagen och jagades som vilda
djur. En sådan clan var Mac-Gregor. Clansystemet
krossades genom upphäfvande af clanchefernas domsrätt
och genom den allmänna afväpning, som 1747, efter
det stora upproret 1745, genomfördes i höglanden. Ett
1747 utfärdadt förbud mot bruket af höglandsdrägten
återtogs sedermera. J. Th. W.
Clapperton [-tön], Hugh, skotsk upptäcktsresande,
f. i skotska grefskapet Dumfries 1788, d. 1827
som kapten i engelska flottan. 1822–25 gjorde han
sin första upptäcktsresa i Afrika, hvarunder han
framträngde till Bornu och Sokoto, och 1825 företog
han en ny färd dit, i syfte att från Beninbukten
intränga i landet för att utforska Nilens flodbana,
men dog i Sokoto. C. var den förste europé, som från
Beninbukten bereste det inre Afrika och som följde
Nilens lopp under någon längre sträcka. Berättelserna
om hans resor utgåfvos af Barrow 1826 och 1829.
Claque [klack], Fr. (af claquer, klappa, smälla),
egentl. slag eller smäll med flata handen,
handklappning; samling af personer, som äro legda
att klappa i händerna (t. ex. på teatrar); claqueur,
medlem af "claquen", en som ifrigt applåderar.
Claque-hatt [klack-], ett slags hatt, som kan fällas
ihop. Se Chapeau-bas.
Clara Raphael, pseudonym för den danska författarinnan
Matilde Fibiger.
Clara Vallis, ett af den helige Bernhard (1115)
grundlagdt cistercienskloster. Se Clairvaux.
Clare [klär]. 1. Grefskap i den irländska
prov. Munster, vid Atlantiska hafvet. Arealen
3,350 qv.-kilom. (60 qv.-mil). Omkr. 150,000
innev. Landet är i allmänhet bergigt, men eger
åtskilliga breda dalar och små slätter med goda
betesmarker. Vid kusten, som på de flesta ställen
är brant och otillgänglig, idkas ett indrägtigt
fiske. Hufvudstad: Ennis. – 2. Köping i engelska
grefskapet Suffolk. Omkr. 2,000 innev. Efter denna
köping bär hertigen af Newcastle titeln markis af C.
Clare [klär], John, engelsk naturskald, f. 1793,
var son af en fattig dagakarl. 1806 författade han
dikterna The morning walk och The evening walk,
och först derefter kom han i tillfälle att lära
räkna och skrifva. Under det han flitigt diktade,
måste han förvärfva sitt lifsuppehälle med kroppsligt
arbete och violspelning. Slutligen lyckades han finna
en förläggare till samlingen Poems descriptive of
rural life and scenery (3:dje uppl. 1820), hvilken
väckte allmänt intresse. Äfven The village minstrel
and other poems (1821) rönte stor framgång. C. dog i
fattigdom och vansinne 1864. Gud och naturen utgjorde
hufvudämnena för hans dikter.
Claremont [klärmönt], slott i engelska grefskapet
Surrey, s. v. om Kingston, 25 kilom. (3,5 mil) från
London. Det beboddes af den genom revolutionen 1848
afsatte franske konungen Ludvig Filip, som dog der
d. 26 Aug. 1850. Slottet befinner sig ännu i den
orleanska familjens ego.
Clarence [klarröns]. 1) George, hertig af
C., andre sonen till hertig Richard af York och yngre
broder till konung Edvard IV, föddes 1449. Det yorkska
partiet, som han i början tillhörde, öfvergaf han
1469 och förband sig då till Edvards fördrifvande,
med sin svärfader, "konungamakaren" Warwick, hvilken
satt denne konung på tronen. Men C. blef ej häller det
lancasterska partiet trogen, utan öfvergick aftonen
före slaget vid Barnet (1471) till sin med härsmakt
återkomne broder och bidrog till dennes seger. Han
kunde dock ej vinna Edvards förtroende. Dennes
misstänksamhet, stärkt af C:s framkastade hotelser,
gjorde slutligen, att C. anklagades för högförräderi
och kastades i Towern. Der afled han 1478, ovisst
huru. Somliga påstå, att han dränkts i ett kar
malvasir. – 2) William Henry, hertig af C. Se Vilhelm
IV, konung af Stor-Britannien och Irland.
Clarence-sundet [klarröns-], sundet mellan
Australiens nordvestra del och Melville-ön. Det
förbinder Van-Diemens-bukten med Indiska oceanen.
1. Clarendon [klarendön], Edward Hyde, earl
of C., engelsk statsman och historieskrifvare,
föddes d. 18 Febr. 1609, i Durton i Wiltshire i
sydvestra England, var i sin ungdom en kort tid
advokat och invaldes 1640 i parlamentet. Till en
början angrep han der häftigt kronans prerogativ,
men vid revolutionens utbrott (1642) slöt han sig
till det kungliga partiet, blef derefter gunstling
hos Karl I, utnämndes till skattkammarkansler och
insattes i "hemliga rådet". 1644 följde han prinsen
af Wales (sedermera Karl II) till ön Jersey, der han
qvarstannade i tvänne år. Under denna tid författade
han bl. a. åtskilliga skrifter, hvilka i konungens
namn utgåfvos som svar på parlamentets manifest. Efter
Karl I:s afrättning (1649) var han ifrigt verksam
för Karl II. Sedermera var han den biltoge konungen
följaktig under hans ströftåg på kontinenten och
vakade troget öfver hans intressen. Till belöning för
sina tjenster blef C. 1658, under vistelsen i Haag,
af Karl utnämnd till storkansler af England. Efter
restaurationen (1660), till hvilken C. i betydande
mån medverkade, bekräftades han i sin värdighet
som storkansler, blef hertig af Clarendon (han
hade dittills burit namnet Hyde) och utnämndes
till kansler öfver Oxfords universitet. Sedermera
var han under flere år allsmäktig minister. Hans
ofördragsamhet mot presbyterianer och dissenters
retade emellertid folket, och när han motsatte sig
en bill om inrymmande af större rättigheter för de
senare, föll han i onåd hos konungen, som genom att
visa tolerans mot alla bekännelser hoppades kunna
förskaffa katolikerna åtskilliga lättnader. Hans
impopularitet ökades genom det illa förda kriget med
Holland (1666–68) och Dunkerques försäljning till
Frankrike. Konungen uppretade han ytterligare genom
att förebrå honom hans utsväfvande lefnadssätt,
och när han slutligen, 1667, satte sig emot sin
herskares afsigt att skilja sig från sin gemål och
gifta sig med en af sina älskarinnor, afsattes han
från storkanslersämbetet. Samtidigt blef han af
parlamentet försatt i anklagelsetillstånd och dömd
till ständig landsförvisning. Innan domen föll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
