Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comedia var under den spanska teaterns blomstringstid benämningen på hvarje verldsligt skådespel - Comédie larmoyante - Comedon-qvalstret, zool. Se Hårsäckdjuret. - Comenius, Johann Amos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den egentliga farsen). De särskilda slagen
af comedias voro: C. de capa y espada ("kapp- och
värjstycken", så kallade derför att kappa och värja
utgjorde de mest karakteristiska beståndsdelarna i
den spanske ädlingens hvardagsdrägt) och C. de ruido
l. C. de teatro (dekorationsstycken). I de förra,
som uppfördes utan all dekorativ prakt, lades största
vigten på en fin intrig och ett välljudande språk. I
de senare deremot var det den yttre handlingen och den
rika sceniska utstyrseln, som utgjorde hufvudsaken. En
stående typ var "gracioson", hvilken parodiskt härmade
styckets hjelte och hos hvilken det komiska och det
satiriska elementet voro liksom koncentrerade. Jämte
de nämnda slagen eger den spanska dramatiken äfven
Comédias de santos och C. divinas, i hvilka ämnen ur
den heliga historien satts i scen, och C. de figuron,
i hvilka handlingen rör sig omkring en enda figur,
merendels tecknad i öfverdrifvet starka färger. (Jfr
Drama.)
Comédie larmoyante [-di larmåajangt], Fr., ett slags
lustspel, som utgöra en blandning af allvarliga
och uppsluppna element och som hufvudsakligen
gå ut på att väcka rörelse hos åskådarna. Denna
benämning användes första gången, halft ironiskt,
af abbé Desfontaines om den af Nivelle de La Chaussée
nyskapade "patetiska komedien". Flere författare af
stor talang följde snart La Chaussées föredöme, och
Diderot bestämde närmare lagarna för denna blandade
dramatiska konstart. Uti Italien, der under 18:de
årh. den franska literaturen utöfvade ett vidsträckt
inflytande, fick den larmoyanta komedien (under
benämningen "commedia flebile") sin apostel i abbé
Chiari, men å andra sidan bemödade sig Goldoni och
Carlo Gozzi att gifva smaken en annan och sundare
riktning. (Jfr Drama.)
Comedon-qvalstret, zool. Se Hårsäckdjuret.
Comenius (egentl. Komensky), Johann Amos,
tysk pedagog, föddes d. 28 Mars 1592 i Nivnitz,
vid Ungarisch-Brod i Mähren (enligt andra i Komna,
nära Brünn) af föräldrar, som tillhörde den
böhmisk-mähriska brödraförsamlingen. Först vid
sexton års ålder kom han i en latinskola, begaf sig
1612 till gymnasiet i Herborn i Nassau och uppehöll
sig derpå någon tid i Heidelberg. 1614 blef han
föreståndare för broderskolan i Prerau i Mähren,
och fyra år senare pastor och skolföreståndare
i Fulneck. När denna stad 1621 plundrades af
spaniorerna, miste C. jämte hela sin öfriga egendom
alla sina böcker och handskrifter. Ifrån 1624, då alla
protestantiska prester utvisades ur de österrikiska
staterna, uppehöll han sig hos tvänne trosförvandter
på landet, till dess han 1627 flyktade till Lissa i
Polen, der han öfvertog ledningen af gymnasiet. 1631
utkom hans första större arbete: Janua linguarum
reserata, som öfversattes på tolf europeiska språk,
deribland på svenska ("J. A. Comenii upläste gyllene
tungomåls dör: eller alla språks och wettskapers
örtegård", 1641), och tre österländska. Dess uppgift
var att på samma gång meddela språkkunskap och insigt
i de reala ämnena, hvilket skulle ske på det sättet,
att de
senare gjordes till innehåll för de språkliga
öfningarna. C:i några år senare utkomna Didactica
magna är märklig för den vigt, som der lägges
på studiet af modersmålet, de moderna språken och
de reala ämnena. Hans system upptager fyra olika
undervisningsanstalter, hvardera med sexåriga
kurser. Undervisningen bör intill barnens sjette
år meddelas i hemmet, derpå i folkskolan ("schola
vernacula"), som bör utgöra grundvalen för alla
andra bildningsanstalter – en folkskola bör finnas
i hvarje kommun –, vidare i latinskolan, för dem,
hvilkas anlag egna sig för en högre bildning,
och slutligen vid universitetet. Ett af C. i hans
yngre år på tsjechiska författadt arbete om den
första undervisningen i hemmet, hvilket arbete sedan
utgafs på tyska (Die mutterschule) och på latin
(Schola infantiae), är af mycket stor betydelse
("Moderskolan", på svenska af Fr. Sandberg,
1868; äfven öfvers. på finska genom Pedagogiska
föreningen i Finland). – Under hela sitt lif verkade
C. nitiskt för sin församling, i hvilken han 1632
valdes till senior. Såsom sin egentliga lifsuppgift
ansåg han utgifvandet af ett encyklopcdiskt verk,
som skulle innehålla inbegreppet af all vishet,
"Pansofia". (Jfr Basedow.) En redogörelse för
innehållet af C:s system utgafs i England 1641
("Pansophiae prodromus"), och s. å. kallades
C. sjelf af parlamentet till detta land för att
der reformera skolväsendet. Det borgerliga kriget
hindrade emellertid hans planers utförande, hvarför
han i Aug. 1642, på uppmaning af den då i Norrköping
bosatte Louis De Geer, i nämnda ändamål begaf sig
till Sverige, hvarifrån han redan 1638 hade fått
en liknande, antagligen från regeringen utgången,
inbjudning, som han då afslagit. Efter vidlyftiga
öfverläggningar såväl med den högsinnade mecenaten
De Geer, hvilken länge och frikostigt understödde
honom, som med universitetskansleren Johan Skytte,
rikskansleren Axel Oxenstjerna och doktor Johannes
Matthiae beslöts, att C., hvilken afböjt den senares
förslag att flytta till Sverige, redan s. å. skulle
bosätta sig i Elbing i Preussen och tills vidare
egna sig odeladt åt didaktiskt författareskap. Det
arbete, Novissima linguarum methodus, som han der
utförde med understöd från Sverige, granskades af en
dertill utsedd komité och gillades, då C. 1646 besökte
Sverige; men utgifvandet började först 1648 i Lissa,
dit han då, såsom brödraförsamlingens (siste) biskop,
hade flyttat. I sammanhang dermed skref han ett
latinsk-tyskt lexikon och en latinsk-tysk grammatika
samt omarbetade sina förut utgifna språkböcker
Vestibulum och "Janua" (Atrium linguae latinae utkom
längre fram under hans vistelse i Ungern). C:i ifriga
önskan under detta vidtomfattande skriftställeri var
alltjämt att få återvända till framställningen af
sitt pansofiska verk; men denna plan kom aldrig till
utförande. Sedan han efter Westfaliska freden (1648)
förgäfves sökt utverka en förmånligare ställning för
sina trosförvandter, för hvilket ändamål han satte
sig i skriftlig förbindelse med Axel Oxenstjerna,
kallades han 1650 af furst Ragoczi af Siebenbürgen
att förbättra skolväsendet i Ungern. I Saros-Patak
vid Bodrog upprättade han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
